Läronämndens yttrande

1997: 3

med anledning av motioner om villkor för prästvigning och kyrkoherdetjänst

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1997:5, 6, 26, 36 och 37.

Läronämnden har i sina yttranden Ln 1994:13 och Ln 1995:15 behandlat gestaltningen av kyrkans ämbete och villkoren för prästvigning med särskilt beaktande av frågan om giltigheten i prästers vigning och sakramentsförvaltning. Följande slutsatser i yttrandena är relevanta också för det som de nu aktuella motionerna behandlar.

Enligt Svenska kyrkans bekännelse och lära är det kännetecknande för kyrkan att det finns ett ämbete. Detta behövs för att evangeliet skall förkunnas och sakramenten utdelas så att människor får den rättfärdiggörande tron (Augsburgska bekännelsen, artikel V).

Utformningen av ämbetet kan dock skifta och är i den meningen en ordningsfråga. Men bakom beslutet att även kvinnor får vigas till präster i Svenska kyrkan låg ett ställningstagande i fråga om kyrkans bekännelse och lära, nämligen att det är förenligt med den evangelisk-lutherska bekännelsen att införa en sådan ordning. Det är teologiskt och pastoralt grundläggande att kvinnor och män vigs och tjänstgör som ämbetsbärare.

Olika uppfattningar om utformningen av ämbetet ryms inom Svenska kyrkan. Samtidigt är det klart att Svenska kyrkan har endast en gällande ordning. Till denna hör att kvinnor och män kan och får utföra alla de uppgifter som ligger i uppdraget att vara präst. Vigningslöftet innebär ett löfte att följa denna ordning.

Ordningsfrågan blir en bekännelsefråga, om giltigheten i vigning och sakramentsförvaltning görs beroende av prästens person. Svenska kyrkan godtar i fråga om giltigheten inte två uppfattningar som förenliga med sin bekännelse. Det är därför från läromässig synpunkt riktigt att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning får prästvigas. Det innebär att en prästkandidat skall vara beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i gudstjänster och andra sammanhang.

Svenska kyrkan vill bevara enheten i sin bekännelse och sitt gudstjänstfirande. Kyrkans enighet på denna vitala punkt är viktig för hennes trovärdighet och mission.

Läronämnden vill till dessa slutsatser i tidigare yttranden även framhålla följande. Det som sagts ovan är relevant också för alla präster i tjänst, särskilt för präster i arbetsledande befattningar. För kyrkans enhet är det viktigt att alla ämbetsbärare skall kunna tjänstgöra tillsammans i gudstjänsten och på så sätt manifestera och få näring för den gemensamma bekännelsen. Det står inte den enskilde ämbetsbäraren fritt att själv välja konsekvenser av sin uppfattning för utövandet av ett uppdrag i kyrkan. Kyrkans gemensamma ordning är överordnad ämbetsbäraren.

Uppsala den 12 augusti 1997

På läronämndens vägnar

KG HAMMAR

Ragnar Persenius

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Anders Wejryd, utn. biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Catharina Stenqvist, Astrid Andersson Wretmark.

Särskilt yttrande av biskop Biörn Fjärstedt

Med anledning av KMot 1997:5, liksom samtliga de motioner som berör villkoren för prästtjänstens utövande, det diakonala uppdraget och kyrkans hållning till homosexuella parförhållanden, där det som är i enlighet med apostolisk tro och ordning inte kan sägas vara otvetydigt klarlagt, bör, just ur lärosynpunkt, Svenska kyrkan inte utfärda detaljregleringar utan en ingående ekumenisk dialog. Det gäller i första hand gemenskapen med kyrkorna inom ramen för Borgå-avtalet, men också andra ekumeniska gemenskaper och officiella dialoger, internationellt och i Sverige, där Svenska kyrkan samverkar.