Kulturutskottets betänkande

1997:3

Möjlighet att informera personer, som tänker lämna kyrkan, om vilka för- och nackdelarna blir med ett sådant arrangemang

Till utskottet har hänvisats KMot 1997:20 av Christina Molander om möjlighet att informera personer, som tänker lämna kyrkan, om vilka för- och nackdelarna blir med ett sådant arrangemang. I motionen hemställs

att kyrkomötet måtte besluta

1. att begära att Centralstyrelsen utreder frågan om möjligheten att få ta kontakt med den person, som meddelat sitt utträde ur kyrkan. Samtidigt bör mjuka riktlinjer för en sådan kontakt kunna framarbetas, och

2. att begära att Centralstyrelsen utarbetar information som visar vilka fördelar man åtnjuter genom att vara medlem i Svenska kyrkan.

Första kyrkolagsutskottet har yttrat sig över motionen. Yttrandet 1KL:1y bifogas betänkandet som bilaga.

Motionen

Motionären efterlyser dels möjligheten att efter en persons utträde ur Svenska kyrkan söka kontakt med vederbörande, något som idag är olagligt, och begär att Centralstyrelsen ska ta initiativ till att utreda frågan. Dessutom efterfrågas informationsinsatser om konsekvenserna av att utträda ur Svenska kyrkan. Den som idag vill lämna Svenska kyrkan tillskriver församlingens församlingsexpedition om detta, och vederbörande får därefter ett besked som bekräftar utträdet. Församlingen får inte göra några efterforskningar till varför en person vill lämna Svenska kyrkan. Många människor har ofta ingen uppfattning om vad de förlorar när de lämnar kyrkan. En vanlig uppfattning är dock att man har rätt till begravning i kyrklig ordning även om man har lämnat Svenska kyrkan.

Bakgrund

Den som tillhör Svenska kyrkan får utträda ur kyrkan genom anmälan. Anmälan skall göras personligen hos kyrkoherden eller enskilt genom egenhändigt undertecknad handling som bevittnas av två personer Den som har tagits upp i eller utträtt ur Svenska kyrkan skall genast få ett skriftligt besked om det.

Kyrkans församlingsverksamhet, vård av kyrkobyggnad, begravningsväsende m.m. finansieras med kyrkoskatt. Den som tillhör Svenska kyrkan erlägger ungefär en procent av sin inkomst i kyrkoskatt. Nivån växlar från församling till församling. Den som inte tillhör Svenska kyrkan betalar ändå viss kyrkoskatt för att täcka bl.a. kostnader för begravningsväsendet.

Även om den avlidne inte tillhört Svenska kyrkan får begravning ske enligt Svenska kyrkans ordning liksom själaringning och tacksägelse med klockringning om de anhöriga begär detta och det inte strider mot bestämmelserna, dvs. att så långt möjligt följa den avlidnes önskan rörande begravningen. Någon skyldighet att på de anhörigas begäran erbjuda en begravning i Svenska kyrkans ordning av en person som inte tillhört Svenska kyrkan föreligger dock inte. Många präster vittnar om de svårigheter som ligger i att tillsammans med de efterlevande göra bedömningen av vad den avlidne menat med sitt utträde ur Svenska kyrkan och hur detta skall vägas in i frågan om kyrklig eller borgerlig begravning. En del av dessa svårigheter bottnar i den låga medvetenheten om att en persons val att utträda ur Svenska kyrkan också påverkar frågan om kyrklig begravning.

Det är inte tillåtet att efterfråga skälet till att en person vill utträda ur Svenska kyrkan. Däremot föreligger inga hinder för den typ av information som motionären efterfrågar, en saklig upplysning om vad ett medlemsskap innebär och vilka rättigheter och skyldigheter det medför. Sådan information har utarbetats av t.ex. Verbum och enskilda församlingar och pastorat.

Ombudsmötet behandlade 1991 en motion som efterfrågade en undersökning av de skäl som människor har för att utträda ur Svenska kyrkan (Omot 1991:506). I Församlingsutskottets betänkande 1991:506 finner utskottet att det av rättsliga skäl inte är möjligt att göra en sådan undersökning. Man menar däremot att det är angeläget att Svenska kyrkan på olika sätt förstärker informationen om konsekvenserna av ett utträde och att präster och andra medarbetare i församlingarna intar en öppen attityd gentemot dem som själva önskar samtala om innebörden av ett medlemsskap och om motiveringen för ett ställningstagande. Utskottet föreslog därför att rikskyrkan skulle ta initiativ till att låta publicera en informativ broschyr, som behandlar frågan om medlemsskap i Svenska kyrkan och som kan tillhandahållas på pastorsexpeditionen. Ombudsmötet beslutade bifalla utskottets hemställan att avslå motionen. 1993 biföll Ombudsmötet ett betänkande (KO1993:502) som med anledning av Omot 1993:543 hemställde att ombudsmötet skulle uppdra åt Stiftelsestyrelsen att utarbeta ett handlingsprogram för information dels om konsekvenserna av utträde ur Svenska kyrkan, dels om innebörden av medlemsskap i Svenska kyrkan.

Utskottet

Med hänvisning till vad som ovan anförts och utifrån det yttrande som avgivits av Första kyrkolagsutskottet ser utskottet att motionens första attsats inte kan bifallas och att beslut i enlighet med den andra attsatsen redan är fattade och därför inte behöver upprepas.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet

att kyrkomötet avslår motion 1997:20

Sigtuna den 22 augusti 1997

Anders Reinholdsson

Maria Klasson Sundin

Närvarande: Anders Reinholdsson, ordförande, Paul Trossö, Ann-Charlotte Svensson, Reidar Gustafsson, Monica Köpsén, Bo Norrgård, Börje Finnstedt, Ethel Florén-Winther, Ragnar Jansson, Inga-Lis Moberg, Iwan Andersson, Margareta Wachtmeister, Christina Molander, Helena Tengstrand och Vivianne Wetterling.

Biskop Karl-Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggningar.

Reservation

av Christina Molander som anser
  dels att utskottet såvitt avser behovet av att utarbeta informationsmaterial bort ansluta sig till motionens innehåll men att utskottets bedömning i övrigt får godtas,
  dels att utskottets hemställan borde ha följande lydelse:

att kyrkomötet med avslag på motion 1997:20, yrkande 1, och bifall till motion 1997:20, yrkande 2, begär att Centralstyrelsen utarbetar information som visar vilka fördelar man åtnjuter genom att vara medlem i Svenska kyrkan.

Första kyrkolagsutskottets yttrande

1997:1y

Till Kulturutskottet

Kulturutskottet har anhållit om Första kyrkolagsutskottets yttrande över motion 1997:20 av Christina Molander.

Motionen gäller enligt rubriken möjligheterna att informera personer som tänker lämna kyrkan om för- och nackdelar därmed. Yrkandena, sammanställda med motionstexten, har emellertid avseende på två frågor, eller snarare frågekomplex, nämligen

1. om utrymmet för kontakter med den som anmält utträde och för "riktlinjer " i sådant hänseende och

2. om behovet av informationsmaterial avseende konsekvenserna av utträde och om utformningen av sådant material.

Utskottet veterligen finns det redan tryckt informationsmaterial med åsyftad inriktning, vilket i kortfattad och saklig form ger relevant information av mer praktisk/ konkret natur. Den av Verbums församlingstjänst utgivna skriften Att utträda ut Svenska kyrkan är en sådan trycksak. Frågan har som bekant uppmärksammats av ombudsmötet och föranlett åtgärder (OK 1993:502, Oskr 520; jfr även StSkr 1994:502, s. 17).

Denna del av motionen reser i övrigt åtskilliga viktiga och intressanta frågor. Utskottet begränsar sig emellertid i det följande till den förra frågeställningen och främst dess rättsliga aspekter.

Utträde i kyrkan regleras nu i 3 kap. 5 § kyrkolagen. Bestämmelsen har utan saklig ändring överförts från 1951 års religionsfrihetslag (1951:680), där den tidigare återfanns i 11 §. Denna bestämmelse utformades vid lagens tillkomst så att anmälan kunde ske endast vid personligt besök hos pastor. Skriftligt anmälningsförfarande övervägdes emellertid också, och det kan inte råda tvekan om att risken för obehörig påverkan å ena sidan av utomstående, å andra sidan av prästen spelat stor roll vid övervägandena.

Ur prop. 1963:146 kan återges följande redovisning för vissa uttalanden av riksdagen vid lagens tillkomst 1951: Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till religionsfrihetslagen framhöll Särskilda utskottet i sitt utlåtande (nr.1) bl.a. att det icke är lagens mening att utträde skall få ske endast av vissa motiv eller i vissa begränsade situationer. Utträdet skall vara fritt. Den som vill anmäla utträde har icke någon skyldighet att redogöra för vad som bestämt honom därtill eller att finna sig i några försök till påverkan. Pastor har självfallet full frihet att, liksom alla andra, verka för sin åskådning; förkunnelse och själavård är för honom rent av ämbetsuppgifter. Att söka övertala den som inställt sig för att anmäla utträde ur kyrkan och som icke själv önskar ett personligt samtal, bör icke förekomma. Utskottet ansåg sig kunna utgå från att pastor, som handlar under ämbetsansvar, skall handlägga dessa ärenden med grannlagenhet och takt och att stiftscheferna skall övervaka att så sker. Med hänsyn härtill fann utskottet att invändningen mot förslaget om personlig utträdesanmälan icke borde tillmätas avgörande vikt. Utskottet biträdde alltså i denna Kungl. Maj:ts förslag.

Nästan omgående efter lagens tillkomst aktualiserades bl.a. motionsvis en revision av bestämmelsen så att anmälan kunde ske även skriftligen. Denna ändring genomfördes år 1963, varvid bestämmelsen fick väsentligen nuvarande utformning (jfr. nyss angivna prop. 1963:146).

Den handläggning som ankommer på pastor när anmälan skett utgör enligt utskottets uppfattning myndighetsutövning och torde principiellt ske under sådant ansvar som föreskrivs i brottsbalkens 20 kap. om tjänstefel m.m. Det saknas enligt utskottets mening utrymme för något mellankommande agerande från handläggarens sida sedan anmälan gjorts och befunnits formellt korrekt. Utskottet finner det angeläget att inte dessa förhållanden fördunklas.

Någon skillnad finns inte mellan det fallet att anmälan sker skriftligen och att den sker vid besök. Ett problem som uppmärksammats under utskottets överläggningar är emellertid att det emellanåt kan framstå som oklart huruvida syftet med besöket är att göra utträdesanmälan eller att rådgöra om saken. Utskottet finner det välbetänkt att pastor vid personligt besök av någon i angelägenhet som rör utträde är mån om att genast inledningsvis göra sig underrättad om besökets karaktär. Muntlig anmälan torde emellertid vara mindre vanlig.

Sigtuna den 22 augusti 1997

På första kyrkolagsutskottets vägnar

Evert Josefsson

Sten Pålsson

Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Börje Dahlvid, Gurli Nylund, Sven Håkansson, Else-Maj Silvernagel, Ann-Marie Nilsson, Joel Magnfält, Inger Lifv, Åsa Ingårda, Kerstin Linder, Karl-Johan Nilsson, Göran Petterson, Gunnar Blomgren, Nils Gårder, Nils-Ola Andersson.

Biskopen Lars-Göran Lönnermark har deltagit i utskottets överläggningar.