Gudstjänstutskottets betänkande

1997:6

Lekfolkets ansvar

I motion 8 till kyrkomötet framläggs förslag som berör lekfolkets ansvar för gudstjänstlivet.

I motion 1997:8 av Lennart Åslid hemställs

1. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen med kraft verkar för en vitalisering av lekmannaledda förböner i den söndagliga gudstjänsten, och

2. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen verkar för att lekmännens ansvarstagande i församlingens gudstjänstutövning vidgas och fördjupas ytterligare.

Läronämnden har yttrat sig över motion 1997:8. Läronämndens yttrande bifogas som bilaga.

Bakgrund

I motion 8 till årets kyrkomöte hemställer Lennart Åslid att Centralstyrelsen med kraft skall verka för en vitalisering av lekmannaledda förböner i församlingens huvudgudstjänst samt att Centralstyrelsen skall verka för ett vidgat och fördjupat lekmannaansvar för gudstjänstlivet. I motionen nämns som en bakgrund de fyra motioner om församlingens gudstjänstliv som lades fram vid förra årets kyrkomöte.

Gudstjänstutskottet behandlade dessa motioner i sitt betänkande KG 1996:3. Motionerna erhöll en omfattande och grundlig behandling i utskottet. En utförlig bakgrundsteckning ges i detta betänkande. Utskottet ställde sig vid förra årets kyrkomöte, liksom vid tidigare kyrkomöten, helt bakom att ett ökat lekmannaansvar för gudstjänstlivet är av yttersta betydelse för gudstjänstlivets framtid i Svenska kyrkan. Kyrkoråden bör ta ett större ansvar för att främja gudstjänstlivet genom att i samråd med präster och kyrkomusiker analysera gudstjänstsituationen, sätta upp långsiktiga mål för gudstjänstlivet och göra en långsiktig och övergripande planering av gudstjänstlivet i församlingen, samt på andra sätt främja en positiv utveckling.

Utskottet har också kontinuerligt betonat betydelsen av att lekfolket tar ett aktivt ansvar för förbönen, att förbereda och leda församlingens förböner i huvudgudstjänsten.

Diskussionen vid förra årets kyrkomöte rörde till stora delar i vilken utsträckning Centralstyrelsen skall vara verksam gentemot de enskilda församlingarnas gudstjänstliv och gentemot en enskild församling verka för att lekfolkets ansvar vidgas och fördjupas.

Gudstjänstutskottet menade vid förra årets kyrkomöte, att Centralstyrelsen skall verka för att stiften skall agera i denna fråga i ett samspel med stiftets församlingar. Även en samverkan med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund nämndes i utskottets betänkande. Denna samverkan skulle avse utbildning av församlingarnas förtroendevalda i syfte att öka de förtroendevaldas ansvarsmedvetande för gudstjänstlivet.

1996 års kyrkomöte beslutade i enlighet med utskottets förslag. Beslutet gick därefter till Centralstyrelsen och Församlingsnämnden för verkställande. Under hösten 1996 tog Församlingsnämndens handläggare kontakt med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund genom en skrivelse. I skrivelsen föreslogs samverkan med gudstjänstutbildning för förtroendevalda. Pastoratsförbundet ställde sig oreserverat positivt till en sådan samverkan.

Ett första steg är att Pastoratsförbundet i sitt utbildningspolitiska dokument har medtagit gudstjänstutbildning för förtroendevalda.

Nästa steg, som ännu inte har tagits, blir att genomföra utbildning av förtroendevalda. En lämplig tidpunkt för detta bör vara under 1998 när de nyvalda kyrkoråden börjar arbeta.

Vid 1996 års ombudsmöte togs även genom en fråga upp hur kompetensutvecklingen av de förtroendevalda skall ske, OFråga 1996:507. Även om frågan och svaret från Utbildningsnämndens ordförande inte berörde behovet av utbildning för ökat ansvarstagande på gudstjänstlivets område belyser detta den ökande medvetenheten om att kyrkan behöver fler aktiva och ansvarstagande lekmän.

Läronämnden har i sitt yttrande, Ln 1997:7, ytterligare framhävt den stora betydelsen av att lekfolket tar ett ökat ansvar för gudstjänstlivet. "Lekfolkets ansvar för gudstjänstens utformning och genomförande är ett omistligt uttryck för hela den gudstjänstfirande församlingens gemenskap."

Utskottet

Utskottet vill i huvudsak hänvisa till förra årets utförliga behandling av frågorna kring lekfolkets ökade ansvarstagande för gudstjänstlivet, även huvudgudstjänstens förbön. Det måste undvikas att frågor av lokal och pastoral karaktär löses genom initiativ från Centralstyrelsen. Det är inte från Centralstyrelsen som initiativ skall tas direkt in i det pastorala arbetet.

Utskottet menar att frågor av detta slag måste lösas i den lokala församlingen och att stiftet har ett ansvar för att främja gudstjänstlivets utveckling. Utskottet önskar att stiften med större kraft kunde ta initiativ för att öka lekfolkets ansvarstagande för gudstjänstlivet. Stiften kan här samverka både med kyrkokansliets avdelning för kyrkolivets utveckling och med Pastoratsförbundets stiftskretsar för att få stöd och erfarenheter från utbildnings- och gudstjänsthandläggare.

När det gäller frågan att lekfolket skall ta ett ökat ansvar för huvudgudstjänstens förbön anger redan den gällande kyrkohandboken, att förbönen helst skall vara lokalt förankrad och att den kan ledas av lekmän. Alla de möjligheter som efterfrågas i motionen finns redan i kyrkohandboken. Det är tillämpningen som återstår. Utskottet understryker stiftens ansvar för att främja en utveckling på detta område. Det behövs ibland att någon utanför den lokala gemenskapen fäster blicken på de möjligheter som inte utnyttjas. I ett fungerande samspel mellan stift och församling skulle dessa möjligheter kunna frigöras och kyrkohandbokens ursprungliga intention tillämpas.

Motionären nämner att förbönen av tradition haft fyra delar och redogör något för innehållet i dessa delar. Utskottet lägger här märke till att förbönen ibland tenderar att ge en falsk bild av verkligheten genom att enbart räkna upp problem utanför församlingen och oss själva. Istället bör det i förbönen finnas en balans mellan ett positivt bejakande av världen och samhället i vilka vi människor är en del och en uppmärksamhet på de problem och orättvisor som kräver våra omsorger. En balans bör eftersträvas också mellan de böner som beds för världen och det som sker i den egna kyrkan och församlingen. Församlingens förbön skall inte ge den missvisande bilden, att de som tillhör församlingen är färdiga människor och att alla problem och missförhållanden ligger någon annanstans.

Enligt utskottet skall ett ökat ansvarstagande inte begränsas enbart till de förtroendevalda i församlingen, även om dessa helt naturligt har en nyckelroll. Ett ansvarstagande från lekfolket i sin helhet förhindrar att nya hierarkiska system uppstår. Avsikten med ökat ansvar för lekfolket är inte att en liten krets av lekmän skall göra allt och stänga andra lekmän ute. Erfarenhet visar att revirtänkande lätt uppstår.

Det är i detta sammanhang viktigt att inte blanda samman begreppet lekfolk med förtroendevalda. Hela Guds folk har ansvar för gudstjänsten. Fler än de förtroendevalda skall därför ta ansvar och medverka i församlingens gudstjänstarbete.

I många församlingar har lekfolket ett aktivt ansvar för gudstjänstlivet, exempelvis för textläsningar, för att förbereda och leda förbönen. Alla i en församling kan dock inte utföra dessa uppgifter i varje gudstjänst. Att sjunga och bedja, lyssna till Guds ord och fira nattvard är och förblir det grundläggande i gudstjänsten.

Frågor om delaktighet och samhörighet är av betydelse för församlingens aktiva deltagande och firande av gudstjänsten. Det grundläggande synsättet är att det är hela gudsfolkets gudstjänst och att hela församlingen har ett ansvar för gudstjänstlivet.

Utskottet delar den frustration som motionären upplever över att så mycket ännu återstår att göra innan lekfolket tar ett ökat ansvar för förbönen i gudstjänsten. Utskottet delar också motionärens ståndpunkt att en vitalisering behövs på denna punkt och att lekfolkets aktiva ansvartagande behöver vidgas och fördjupas. Utskottet avvisar däremot motionärens förslag att detta skall lösas genom initiativ från Centralstyrelsen. Det är, enligt utskottet, en lokal fråga som skall lösas i samverkan med stiftet.

Utskottet hemställer därför om avslag på motionens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att kyrkomötet avslår motion 1997:8.

Sigtuna 22 augusti 1997

På gudstjänstutskottets vägnar

Glenn Håkansson

Nils-Henrik Nilsson

Närvarande: Glenn Håkansson, ordf., Rune Entelius, Asta Karlsson, Ulla Fransson, Karl-Henrik Eriksson, Anders Åkerlund, Sven G Månsson, Ann-Marie Nylander, Elsa Spännar, Per-Göran Rosén, Birgitta Ågebrant, Bengt Linvall, Pekka Heikkinen, Einar Malmström och Ulla-Britt Emanuelsson.

Biskoparna Claes-Bertil Ytterberg och Jonas Jonson har deltagit i utskottets överläggning.

Läronämndens yttrande

1997:7

med anledning av motion om vitalisering av lekmannaledda förböner och lekmäns ökade ansvarstagande i den söndagliga gudstjänsten

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1997:8.

Läronämnden hänvisar till sina tidigare yttranden Ln 1991:502 om lokalt gudstjänstarbete m.m., Ln 1995:6 om ett rikare gudstjänstliv och Ln 1996:5 om församlingens ansvarstagande för gudstjänstlivet. De principer som ligger bakom den nuvarande kyrkohandboken har läronämnden bejakat i sitt yttrande Ln 1986:2. Där sägs bl.a.: "Läronämnden ser det som ett teologiskt framsteg att det primära alternativet till förbön är en bön som förbereds inför gudstjänsten – och gärna leds – av församlingsmedlemmar."

Den svenska kyrkohandboken ger stora möjligheter till det som anförs i motionen. Under senare år har också en positiv utveckling skett. Lekfolkets ansvar för gudstjänstens utformning och genomförande är ett omistligt uttryck för hela den gudstjänstfirande församlingens gemenskap.

Uppsala den 12 augusti 1997

På läronämndens vägnar

GÖRAN BEXELL

Klas Hansson

Närvarande: Göran Bexell, vice ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, utn. biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Catharina Stenqvist, Astrid Andersson Wretmark.