Ekumenikutskottets betänkande

1997:1

Nordiskt kyrkligt samarbete

Till ekumenikutskottet har hänvisats motion 1997:28 av Sten Lundgren vari hemställes

att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen tar kontakt med centrala kyrkliga organ i de nordiska länderna för att utveckla ett regionalt kyrkligt samarbete.

Motionen

De nordiska folkkyrkorna står i stor utsträckning inför snarlika inre och yttre utmaningar vilket, enligt motionären, bör utgöra god grund för ett av Centralstyrelsen initierat internordiskt samarbete.

Bakgrund

Att under Kalmarunionens jubileumsår reflektera över det internordiska samarbetets historia och framtid förefaller naturligt. Kontakterna de fem lutherska folkkyrkorna emellan har etablerats och utvecklats under en lång rad av år och många är de gemensamma områden inom ramen för vilka kyrkotillhöriga och kyrkliga företrädare på olika nivåer funnit anledning till samråd och fördjupade kontakter.

Några av dessa förtjänar särskilt att nämnas:

På pastoral och regional nivå

Samarbetet på pastoral nivå grundar sig ofta på geografiska förhållanden eller personrelaterade tillfälligheter och underlättas av likartade fromhetstraditioner och kyrkohistorisk utveckling. Trots att det mer informella samarbetet kanske oftast får väl så stort genomslag som det mer formaliserade, ligger de mest fruktbara utvecklingsmöjligheterna i de kontakter som motiveras utifrån geografiska eller sociala likheter. Många församlingar som är belägna i gränstrakterna till något av våra nordiska grannländer samarbetar sedan länge i den anda av ömsesidighet och ödmjukhet som motionären framhåller. Andra relaterar i sina utländska församlingskontakter primärt till sådana orter som har liknande sociala eller ekonomiska förhållanden. Vänstiftsarbete är en samarbetsform som rymmer stora utvecklingsmöjligheter. Här finns gedigna erfarenheter från den världsvida kyrkan att bygga vidare på, inte minst från den vänorts- och vänstiftsrörelse som blev ett resultat av efterkrigseuropas integrations- och försoningssträvanden. De flesta stift har redan utvecklat vänstiftskontakter som ger möjligheter att utbyta erfarenheter vid utformandet av en strategi för framtiden. Nämnas kan exempelvis att Härnösands stift just ingår i ett sådant trepartsnätverk där ett stift från vardera Norge, Sverige och Finland samlas till regelbundna överläggningar av strategisk natur.

I det nyvaknade intresset för pilgrimsleder har stora möjligheter öppnats för en kyrkligt intresserad allmänhet att erinra sig den lokala, regionala och internationella kulturens andliga och historiska rötter. Pilgrimsvandrarens färd beskrivs ofta i termer av en yttre och en inre resa och kan otvetydigt bidra till att identifiera och förstärka den andliga samhörigheten mellan våra folk och kyrkor.

På nationell nivå

Inte bara inom ramen för Nordiska biskopsmötet utan också i överläggningar mellan företrädare för de synodala kyrkoledningarna ges folkkyrkorna möjlighet till konstruktiva samtal på ett för alla parter värdefullt och förtroendeskapande sätt. Under de årliga samlingarna för generalsekreterare och motsvarande chefstjänstemän delas erfarenheter och information inom ramen för respektive lands nationella kyrkoförvaltning. I de överläggningar som regelbundet genomförs mellan de ekumeniska sekretariaten skärskådas mellankyrkliga frågor i ljuset av ett bredare allnordiskt perspektiv.

Utifrån profession eller sakområde

Snart nog varje kyrkligt anställd kan i mån av intresse ansluta sig till den gemenskap som någon av de många nordiska yrkesdefinierade nätverken representerar. För barn- och ungdomsrörelserna finns ett samnordiskt organ, likaså för de pedagogiskt, liturgiskt, diakonalt ansvariga liksom för de som handlägger informations- och pressfrågor eller arbetar med genderfrågor. Inför generalförsamlingarna inom Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet och Europeiska kyrkokonferensen samlas nordiska deltagare till överläggningar. Dessa har ofta kommit att spela en viktig roll i den därpå följande inomkyrkliga debatten och beslutsprocessen.

Inom ramen för Borgå-samarbetet

Ovanstående utgör exempel på några av de områden inom vilka samarbetet mellan de nordiska syskonkyrkorna redan kan sägas vara väl utvecklat. Det handlar snarare om att driva en redan pågående process vidare, än om att initiera nya arbetsformer.

Den samlande arbetsmodell som motionären efterfrågar utgörs av borgåöverenskommelsens uppföljningsarbete. Inom den ryms både ovanstående verksamheter och en mängd ytterligare områden av mer explorativ natur.

Borgåsamarbetet sker på litet annorlunda premisser – med det uttryckliga syftet att växa samman som kyrkor. Redan 1994 års kyrkomöte kunde konstatera att en sådan kyrkogemenskap förutsätter delvis nya resursbegrepp. Ekonomiskt starka folkkyrkor måste ta hänsyn till samarbetspartners vars resurser primärt är av innehålls- och erfarenhetsmässig natur. Embryon till detta samarbete fanns redan före det att borgåöverenskommelsen slöts (jfr. exempelvis den Anglo-Nordisk-Baltiska Teologkonferensen och den Anglo-Nordisk-Baltiska Pastoralkonferensen), men arbete kvarstår ännu innan det befintliga internordiska samarbetet också inbegriper de anglikanska kyrkorna i Storbritannien och på Irland respektive de lutherska kyrkorna i Baltikum. (Den Danska Folkkyrkan och den lutherska kyrkan i Lettland medverkar delvis i borgåprocessen, trots att de valt att inte underteckna själva överenskommelsen.)

Inom ramen för Nordiska Ekumeniska Rådet

Under ett halvt sekel har de nordiska kyrkorna samverkat inom ramen för Nordiska Ekumeniska Rådet. Löpande diskuteras aktuella frågor. Genom konferenser och publikationsverksamhet erbjuds ett brett deltagande i för kyrkorna viktiga frågor. Under detta år arrangeras t.ex. konferenser kring kyrkolagstiftningsfrågor i de nordiska folkkyrkorna och hur bekännelsebildning sker.

Utskottets överväganden

Utskottet anser, liksom motionären, att nordiskt samarbete i kyrkliga frågor är viktigt och konstaterar samtidigt att sådant redan äger rum. Befattnings- och yrkesrelaterade kontaktytor är sedan länge etablerade. För övergripande belysning av olika aktuella frågor finns också organiserade fora. De internordiska kontaktorganen är snarare för många än för få. Svårigheten består i att få församlingar att ta del i kontakter över kyrkogränserna.

Det fortsatta borgåarbetet syftar till att låta den ekumeniska överenskommelsen få konsekvenser både i pastoralt lokalt arbete och i strategiska nationella beslut. Genom att vidga samarbetet utöver de nordiska folkkyrkorna och involvera även de lutherska kyrkorna i Baltikum och de anglikanska i Storbritannien och på Irland, kan Svenska kyrkan på alla nivåer tillägna sig erfarenheter av stort värde. Ytterligare ett skäl att poängtera borgåsamarbetet är att Norden i det nya Europa kan tolkas dels som Östersjöområdet – vilket motiverar samarbete med Baltikum – och dels som en grupp länder i nordvästra Europa med likartade värderingar m.m. – vilket motiverar samarbete med Storbritannien och Irland.

Luleå stift har i Barentsregionen sådana kontakter över nationsgränsen som motionen hänvisar till. I detta arbete deltar även den Ryska ortodoxa kyrkan. Utifrån det lokala sammanhanget har deltagandet från Ryssland varit självklart. Utifrån ett riksperspektiv är måhända detta inte lika naturligt. Utskottet anser det viktigt att kontakter över kyrko- och nationsgränser på alla sätt bör underlättas men att den konkreta utformningen bör ske genom beslut och medverkan av dem som berörs.

Utskottet inser att kontakt och samverkan inte bara består av positivt erfarenhetsutbyte. Konflikter i enskilda sakfrågor eller traditioner som är självklara för ena parten och starkt ifrågasatta av den andra, kan vara påfrestande. Detta bör inte avhålla Svenska kyrkan från gränsöverskridande kontakter. Tvärt om kan även svåra och till synes oöverkomliga hinder svetsa samman kyrkor, stift och församlingar i en djup livsgemenskap.

I samarbetet med de nordiska systerkyrkorna i Finland, Norge och Danmark är de svenska församlingarna i Helsingfors, Oslo och Köpenhamn (och motsvarande församlingar i Stockholm) både en viktig kontaktpunkt men också ett olöst problem – till vilken kyrka bör dessa församlingar höra om de nordiska folkkyrkorna alltmer fördjupar sitt samarbete?

Utskottet instämmer sammanfattningsvis i motionens intention att stärka samarbetet med de övriga nordiska folkkyrkorna. Ett sådant arbete är redan etablerat och kommer att fördjupas ytterligare bl.a. inom ramen för borgåarbetet. Därutöver är något beslut i enlighet med motionens yrkande inte motiverat.

Hemställan

Ekumenikutskottet hemställer

att kyrkomötet avslår KMot 1997:28.

Sigtuna den 21 augusti 1997

På ekumenikutskottets vägnar

Eskil Jinnegård

Håkan E Wilhelmsson

Närvarande: Eskil Jinnegård, ordförande, Margarethe Isberg, Rolf Forslin, Olof Lönneborg, Maja Larsson, Monica Reichenberg Carlström, Allis Olsson, Evy Jonsson, Ulla Göransson, Juhani Rantanen, Christina Schnackenburg, Christina Hjertén, Britta Olinder, Martin Wihlborg och Vivianne Wetterling.

Biskoparna Martin Lind och Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.