Andra kyrkolagsutskottets betänkande

1997:7

Lämplighetsprövning av blivande präster

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas en motion om lämplighetsprövning av blivande präster. Utskottet föreslår bifall till yrkandet om en utvärdering av förfarandet när prästkandidaters lämplighet prövas och avslag på motionens andra yrkande.

Motionen

I motion 1997:34 av Monica Reichenberg Carlström m.fl. yrkas

1. att kyrkomötet beslutar att begära att Centralstyrelsen utvärderar hur man förfar när prästkandidaters lämplighet prövas

2. att uttala att bedömningskriterierna skall vara likartade och att det skall finnas en möjlighet att överklaga.

Yttranden m.m.

I ärendet föreligger ett yttrande från Läronämnden (Ln 1997:4), vilket är fogat till betänkandet som bilaga 1.

Utskottet

Bakgrund

I motion 1997:34 sägs att en biskop ensam kan avgöra vilka prästkandidater som skall bli prästvigda och att prästkandidater som studerat 5–8 år kan i sista stund bli ifrågasatta och vägrade prästvigning. Vidare anges att om man blir vägrad prästvigning i ett stift kan man inte få sin lämplighet prövad i ett annat stift. Härtill sägs att biskoparna har mycket olika principer för vem som får prästvigas och inte behöver redovisa skälen till sin vägran att prästviga. "Det finns ingen möjlighet att överklaga en biskops beslut eller att få en annan bedömning och det är inte ens säkert att man får veta skälet." Motionsyrkandet innebär att kyrkomötet skall begära att Centralstyrelsen utvärderar hur man förfar när prästkandidaters lämplighet prövas och uttala att bedömningskriterierna skall vara likartade och att det skall finnas en möjlighet att överklaga.

Föreskrifter om prästvigning finns i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1992:12) om det kyrkliga ämbetet som präst och biskop. I kungörelsens 2 § anges att en biskop i Svenska kyrkan får till präst viga bara den som

1. är döpt i Svenska kyrkans eller någon annan kristen kyrkas ordning, och

2. har blivit godkänd i prästexamen.

Närmare föreskrifter om prästexamen finns i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen. Där framgår av 1 § att prästexamen avläggs inför domkapitlet. För att en biskop skall kunna prästviga någon krävs alltså att prästkandidaten har godkänts av domkapitlet i prästexamen. Biskop beslutar själv om en prästkandidat som godkänts i prästexamen skall prästvigas. Det krävs således ett beslut från såväl domkapitlets som biskopens sida för att någon skall prästvigas.

I kyrkliga kungörelsen om prästexamen finns i 2 § föreskrifter om vilken behörighet som krävs för att avlägga prästexamen. Behörig är den som dels har avlagt teologie kandidatexamen eller motsvarande examen i något annat land inom det ekonomiska europeiska samarbetsområdet, dels har genomgått godkänd praktisk-teologisk utbildning. I kungörelsen 5 § föreskrivs att domkapitlet om det finns särskilda skäl får medge dispens från de behörighetsvillkor som anges i 2 §. Med godkänd praktisk-teologisk utbildning avses i första hand utbildningen vid Svenska kyrkans pastoralinstitut.

För tillträde till utbildningen vid pastoralinstituten krävs, enligt punkt V i den av Svenska kyrkans utbildningsnämnd fastställda utbildningsplanen för Svenska kyrkans pastorala profilutbildning, intyg från biskop och domkapitel enligt intentionerna i biskopsmötets ordning för antagning till präst i Svenska kyrkan. I den av Biskopsmötet i samverkan med Svenska kyrkans utbildningsnämnd utgivna skriften Att bli präst i Svenska kyrkan, finns som avsnitt 5 en beskrivning av den nämnda ordningen för antagning till präst, se bilaga 2.

I Att bli präst i Svenska kyrkan finns också ett avsnitt om antagningskriterier. Där behandlas sex kriteriegrupper, nämligen kallelse, tro, andligt liv, intellektuell kapacitet, personlighet och ledarskap samt förankring i Svenska kyrkan. Följande sägs om antagningskriteriernas funktion.

Kriterierna för antagning av präster har tillkommit i ett positivt syfte, nämligen att finna prästkandidater som kan fylla församlingarnas behov av tjänare åt evangelium. Först i andra hand kommer kriteriernas avgränsande syfte, dvs att ett fåtal kandidater själva skall avstå från eller uppmanas avstå från att välja prästbanan. Kriterierna är lämpliga som instrument i det direkta arbetet med antagning av kandidater. De kan även användas som disposition av samtal och vid utformning av praktikrapporter.

Utskottets överväganden

Huvudpunkter i lämplighetsprövningen

Under utskottets beredning av motion 1997:34 har redovisats erfarenheter från flera stift i frågan om hur man hanterar lämplighetsprövningen av blivande präster. Det kan konstateras att det finns en ordning för antagning av blivande präster som i sina huvuddrag är gemensam för samtliga stift. Denna normalmodell, som redovisas i Att bli präst i Svenska kyrkan, baseras på erfarenheter från stiftens arbete med rekryteringsfrågor och lämplighetsprövning. Sammanfattningsvis kan följande beskrivning ges av den ordning som nu gäller. Beskrivningen bygger på det som står i Att bli präst i Svenska kyrkan kompletterat med vad som framkommit vid utskottets överläggning. Det finns variationer mellan stiften som gör att allt som redovisas i det följande inte gäller för varje stift.

• En kontakt skall upprättas mellan biskopen/stiftet och den som önskar bli präst i ett så tidigt skede som möjligt, normalt senast under andra terminens studier. Enskilda samtal mellan prästkandidat och biskop utgör därefter ett mycket viktigt led i lämplighetsprövningen.

• Den handledda förpraktiken på tre månader, som normalt påbörjas efter ett års studier, är ett betydelsefullt inslag i prövningen av lämpligheten från såväl den studerandes som stiftets sida.

• Den som önskar bli präst deltar vid en s.k. antagningskonferens eller motsvarande som i regel äger rum i anslutning till första delen av förpraktiken och som omfattar samtal med flera personer. På grundval härav ges råd till biskop och domkapitel i fråga om studentens lämplighet som prästkandidat i stiftet.

• Utifrån biskopens egna samtal, omdöme från praktikhandledare och råd från antagningskonferensen fattas beslut om studentens lämplighet. När någon avvisas som prästkandidat ges skälen för detta i ett personligt samtal och kan även ges skriftligt. Ett besked kan vara förenat med att vissa särskilda villkor behöver uppfyllas. Detta innebär att den studerande får avgöra om han/hon vill fortsätta studierna med mer osäkra förutsättningar än vad som eljest är fallet.

• Det finns gemensamma antagningskriterier vilka redovisas i den av Biskopsmötet utgivna skriften Att bli präst i Svenska kyrkan.

• Ett beslut om att inte anta någon som prästkandidat kommuniceras mellan biskoparna via ärkebiskopens kansli. Detta för att någon inte skall kunna gå runt bland biskoparna utan att dessa vet att det redan skett en lämplighetsprövning i ett stift. Det kan dock förekomma att det efter kontakt mellan respektive stifts biskop sker en ny lämplighetsprövning.

• Såväl biskop som domkapitel är involverade i antagningsförfarandet. Biskopen beslutar om antagning till prästvigning och domkapitlet om antagning till tjänst i stiftet. För tillträde till utbildningen vid pastoralinstituten krävs ett intyg från både biskop och domkapitel. Dessa intyg är att betrakta som ett slutligt antagande.

• Det finns dock inget formellt hinder mot att en omprövning av ett tidigare beslut sker ända fram till dess prästvigningen äger rum. Omprövningar av de ursprungliga besluten eller mycket sena besked är enligt uppgift högst ovanliga.

Bedömning och förslag

Det som framkommit under utskottets överläggningar tyder på att det sker en gedigen prövning av dem som skall bli präster i Svenska kyrkan och att det är ovanligt att det i ett sent skede ges ändrade besked. Naturligtvis är det och måste det vara en strävan att på alla sätt undvika att någon avvisas som prästkandidat efter flera års studier.

Det är nödvändigt att man aldrig tappar bort motionens perspektiv med prästkandidatens situation i centrum. Ett sent besked om att man inte får bli präst kan innebära något av en personlig och ekonomisk katastrof. I ett annat perspektiv är det församlingen som står i centrum. Vare sig för församlingen eller för prästkandidaten kan det vara rätt att prästviga någon som inte förväntas kunna fullgöra uppdraget som präst. Detta även om en sådan bedömning bygger på omständigheter som framkommit i ett mycket sent skede och alltså förutsättningarna för ett tidigare beslut helt har förändrats.

Enligt vad utskottet erfarit skall det alltid ges besked till den det gäller om varför han/hon inte kunnat antas som prästkandidat i ett stift eller om skälen till en ändring av ett tidigare positivt besked. Utskottet vill understryka att detta är en både självklar och nödvändig ordning. Samtidigt kan lätt inses att i de fall det är fråga om en bedömning av den personliga lämpligheten kan det finnas olika uppfattningar om vad som sagts och rent av om några egentliga skäl över huvudtaget har givits.

Eftersom man prästvigs för tjänst i Svenska kyrkan är det nödvändigt att stiften har en likartad grund för sin bedömning. Som tidigare redovisats finns det gemensamma kriterier för antagningsförfarandet. På denna punkt är därmed motionärernas önskemål i den andra attsatsen i huvudsak tillgodosedda. Utskottet vill understryka behovet av en så långt möjligt likartad tillämpning av de gemensamma kriterierna. Det bör inte råda några skillnader i fråga om hur prästkandidater bedöms och beträffande de förhållanden som är avgörande för om någon antas till prästvigning eller ej. Utskottet anser att de som är involverade i antagningsförfarandet i de olika stiften måste eftersträva en gemensam praxis.

Det ligger samtidigt i sakens natur att antagningskriterier av det slag det här är fråga om inte kan vara sådana att de medger en helt objektiv prövning. Det är därför av stor betydelse att flera personer med olika bakgrund och erfarenheter deltar i lämplighetsprövningen. Enligt utskottets mening medför detta svårigheter om man skall införa en möjlighet att överklaga ett antagningsbeslut. Härtill kommer det som Läronämnden anför i sitt yttrande. Ett överklagningsförfarande skulle medföra att lämplighetsprövning och pastoralt ansvarstagande sker på en ny nivå i Svenska kyrkan.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört bör motionens andra attsats i denna del avslås.

Yrkandet om en utvärdering av gällande ordning för lämplighetsprövning finns det enligt utskottets mening anledning att i princip bifalla. Det bör vara av värde att få en närmare redovisning av hur antagningsförfarandet är utformat i de olika stiften och en bedömning av hur det fungerar. En sådan utvärdering bör kunna knyta an till de samlingar för stiftens antagningsgrupper, som enligt vad utskottet erfarit äger rum med viss regelbundenhet. Enligt utskottets bedömning bör utvärderingen, åtminstone i ett första skede, kunna ske inom ramen för tillgängliga ekonomiska resurser.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering av lämplighetsprövningen
att kyrkomötet med anledning av KMot 1997:34, yrkande 1, begär att Centralstyrelsen låter utvärdera ordningen för lämplighetsprövning av blivande präster,

2. beträffande likartade bedömningskriterier
att kyrkomötet med anledning av KMot 1997:34, yrkande 2 i denna del, som sin mening ger Centralstyrelsen tillkänna vad utskottet anfört,

3. beträffande möjligheten att överklaga
att kyrkomötet avslår KMot 1997:34, yrkande 2 i denna del.

Sigtuna den 25 augusti 1997

På andra kyrkolagsutskottets vägnar

Torgny Larsson

Gunnar Edqvist

Närvarande: Torgny Larsson, ordförande, Birgith Wiklund Molberg, Gunnar Lindberg, Wivi-Anne Radesjö, Tor Frylmark, Thomas Söderberg, Herbert Sjödin, Åke Frennby, Catharina Månsson, Robert Schött, Ingrid Johansson Fjelkman, Berith Öhrnberg, Hans-Olof Hansson, Hans-Olof Andrén och Britt Louise Agrell.

Biskop Bengt Wadensjö och utnämnda biskopen Christina Odenberg har deltagit i utskottets överläggningar.

Läronämndens yttrande

1997:4

med anledning av motion om lämplighetsprövning av präster

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1997:34.

Läronämnden finner att motionen aktualiserar principiellt viktiga frågor om kyrkosyn och fördelningen av ansvar mellan stift och kyrkan på nationell nivå. I sitt yttrande Ln 1995:15 med anledning av motioner om villkoren för prästvigning framhöll läronämnden att komplikationer kan uppstå med ett överklagningsförfarande då generella kriterier för prästvigning skall tillämpas. Om biskops beslut om prästvigning eller domkapitels beslut om antagning till prästtjänst skulle kunna överklagas uppkommer den situationen att lämplighetsprövning och pastoralt ansvarstagande sker på en ny nivå i Svenska kyrkan. Detta skulle vara en så grundläggande ändring i den hittillsvarande kyrkliga ordningen att den bör bli föremål för en grundlig principiell utredning så att de läromässiga implikationerna kan bedömas.

Uppsala den 12 augusti 1997

På läronämndens vägnar

GÖRAN BEXELL

Ragnar Persenius

Närvarande: Göran Bexell, vice ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, utn. biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Catharina Stenqvist, Astrid Andersson Wretmark.

5. NORMALMODELL FÖR ANTAGNINGEN

I detta avsnitt beskrivs den ordning som normalt gäller för antagningen till präst i Svenska kyrkan. Ordningen, som i sina huvuddrag är gemensam för hela kyrkan, kan emellertid i enskilda detaljer variera mellan olika stift.

• Utbildningen till präst i Svenska kyrkan sker dels genom högskoleutbildning vid universitetens teologiska institutioner, dels vid Svenska kyrkans pastoralinstitut eller genom studier på den femåriga prästutbildningen vid Johannelunds teologiska institut. Den som påbörjar teologiska studier efter den 1 juli 1994 skall dessutom genomgå Svenska kyrkans grundkurs. Därutöver ingår i utbildningen deltagande i av stiften anordnade samlingar av olika slag, praktikantkurser och studiebesök etc (s k parallell kursverksamhet). Som ett led i antagningen ingår enskilda samtal med stiftets biskop, med dess antagningsgrupp och den rekryteringsansvarige stiftsadjunkten.

• Den som önskar bli präst i Svenska kyrkan skall senast under andra terminens studier lämna in en intresseanmälan till biskopen i det stift där prästvigning och anställning önskas. Särskild blankett finns hos stiftets rekryteringsansvariga, Svenska kyrkans pastoralinstitut, Johannelunds teologiska institut och universitetens teologiska institutioner.

• Deltagande i av stiftet anordnad praktikantkurs är obligatorisk för alla blivande präster. Där ges grundläggande undervisning i bl a homiletik och liturgi. Den handledda förpraktiken under sammanlagt tre månader skall utvärderas. I flera stift avger handledaren därför omdömen om praktiken till biskopen eller antagningsgruppen.

• För att prästvigning skall kunna ske har biskop och domkapitel att genom lämplighetsprövning och antagningsbeslut slutligt bekräfta den yttre kallelsen. En del av lämplighetsprövningen kan ske vid en s k antagningskonferens eller genom samtal med en särskild antagningsgrupp. Från antagningskonferensen eller motsvarande ges ett råd till biskop och domkapitel angående prästvigning och anställning som präst. Rådet ges vanligtvis med ett av alternativen Ja eller Nej. En tredje möjlighet är att ett råd ges som är förenat med en eller flera förutsättningar.

• Efter praktikanttjänstgöring med handledning och antagningskonferens har stiftet att fatta beslut om antagning av studenten som prästkandidat i stiftet. Det bör ske inom ett år efter den första praktikanttjänstgöringen. Antagningsbeslutet, som alltså i normalfallet kommer tidigt under prästutbildningen, gäller under förutsättning att inget inträffar under den fortsatta förberedelsen för prästtjänst som ändrar underlaget för beslutet. När biskop och domkapitel fattat beslut om att inte anta den sökande som kandidat för prästvigning respektive prästtjänst, kan detta beslut under mycket speciella omständigheter omprövas. En sådan omprövning skall ske i det stift där det ursprungliga beslutet fattades.

• Jämsides med det teoretiskt teologiska studiet vid universitetet skall prästkandidaten delta i den parallella kursverksamhet som ges vid pastoralinstituten och i det egna stiftets regi. Syftet härmed är att prästkandidaten tillsammans med en erfaren präst eller annan person skall få regelbundna möjligheter att bearbeta sina trosfrågor och så fördjupa sin andliga medvetenhet.

• För att vara behörig att antas till den pastoralteologiska utbildningen krävs, förutom teologie kandidatexamen omfattande 160 högskolepoäng, att prästkandidaten har genomgått kyrklig förpraktik under minst 3 månader samt deltagit i den parallella kursverksamheten. Den som påbörjar teologiska studier efter den 1 juli 1994 skall även ha genomgått Svenska kyrkans grundkurs. I Bilaga 1 finns utdrag ur gällande utbildningsplan med närmare uppgifter om utbildningskraven. I Bilaga 2 anges de utbildningskrav som ställs på de EFSpräster som önskar söka och inneha statligt reglerad prästtjänst. Utifrån förutsättningen att EFSprästerna till alla delar fullgjort denna utbildning krävs därutöver att biskopen och domkapitlet i det aktuella fallet fattat beslut om antagning till tjänst. I Bilaga 3 anges de utbildningskrav som gäller prästkandidater som av biskopen är antagna till alternativ prästutbildning.

• Det är förutsatt att den som genomgår utbildning till präst i Svenska kyrkan kontinuerligt deltar i Svenska kyrkans gudstjänst- och församlingsliv. Det är betydelsefullt att även prästkandidaternas familjer aktivt deltar i gudstjänstlivet.

• För ytterligare information rekommenderas kontakt med stiftens rekryteringsansvariga, Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala respektive Lund, Johannelunds teologiska institut eller Svenska kyrkans utbildningsnämnd.