Andra kyrkolagsutskottets betänkande

1997:5

Vissa frågor rörande diakonatet

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas två motioner med förslag om att kyrkomötet skall ge Centralstyrelsen till känna en i respektive motion redovisad syn på diakonatet. Utskottet föreslår att de båda motionernas yrkanden avslås men att kyrkomötet ger Centralstyrelsen till känna, att synpunkterna i motionerna bör delges utredningsarbetet om en kommande kyrkoordning.

Motionerna

I motion 1997:17 av Gunnar Prytz m. fl. hemställs

att kyrkomötet som sin mening ger Centralstyrelsen till känna att man tar avstånd från tanken på diakonatet som ett led i det "treledade" ämbetet.

I motion 1997:24 av Kerstin Bergman m. fl. hemställs

att kyrkomötet med tanke på kommande kyrkoordning beslutar precisera sin syn på diakonatet i enlighet med vad som sägs i motionen och ge Centralstyrelsen detta till känna.

Yttrande

I ärendet föreligger ett yttrande från Läronämnden (Ln 1997:5), vilket är fogat till betänkandet som bilaga 1.

Utskottet

Motionerna

I motion 1997:17 sägs att det av kyrkoordningskommittén framlagda förslaget till kyrkoordning för Svenska kyrkan ger intrycket att diakonatet skulle vara inordnat som ett led i det som kallats kyrkans "treledade" ämbete, biskop-präst-diakon. Kommittén anger att en bred konsensus kring detta efter hand vuxit fram inom Svenska kyrkan. Motionärerna anser att denna tolkning av opinionsläget inom kyrkan med skäl kan ifrågasättas. De menar också att den debatt som förts under 90-talet visat att diakonatets ställning som ämbete är främmande för vår tradition. Förebilden för tanken på diakonatet som ett ämbete finns inte i andra lutherska kyrkor utan i kyrkor av annan tradition där diakonatet har en mer liturgisk än karitativ karaktär. Tanken på ett disciplinansvar gentemot diakonerna med tillsyn av biskop och domkapitel ses också som främmande för svensk tradition. I stället för en ämbetsfixering bör vi som kyrka ta tillvara de dolda resurserna i våra församlingar: församlingsbornas kunskap och kompetens på olika områden. I motionen framhålls att diakonatet nu liksom tidigare har en omistlig plats i kyrkans liv som påminnare och förebild – ordet måsta ta gestalt i kärlekens gärningar. I motionen sägs att det saknas bärande skäl för att nu ändra kyrkans hittillsvarande principiella syn på diakonatet. Genom hemställan föreslås att kyrkomötet som sin mening ger Centralstyrelsen till känna att man tar avstånd från tanken på diakonatet som ett led i det "treledade" ämbetet.

I motion 1997:24 sägs att det råder en brist på god teologi om diakonatet och att man har fastnat i frågeställningen huruvida diakonatet är en del av ämbetet eller inte. Motionärerna redovisar att frågan om diakonatet som ett led i ett treledat ämbete diskuterats bl.a. i olika utredningar rörande diakonatet under 1990-talet. Den debatt som förts i Svensk kyrkotidning jävar kyrkoordningskommitténs påstående att det vuxit fram en bred konsensus om de tre uppdragen biskop, präst och diakon, inom det kyrkliga ämbetet. Motionärerna ser det som en god ordning att det finns en vigning till livslång tjänst, som kallas diakonat. Frågan är nu hur det kyrkorättsligt ska se ut. Det behövs en teologi för detta. I motionen presenteras några drag i en sådan teologi. Därvid framhålls betydelsen av kyrkans profetiska uppdrag, lekfolkets engagemang och diakonins inriktning på "de minsta". Vidare pekas på diakonatet som en förebild och ett tecken och på Luthers kallelsetanke som utgångspunkt för diakonatet. I motionen framförs att diakonatet inte kan vara en del av ämbetet eftersom det inte har något med sakramentsförvaltningen att göra. Avslutningsvis anges punktvis några kyrkorättsliga konsekvenser, vilka man menar inte skulle innebära så stora förändringar. Hemställan innebär att kyrkomötet med tanke på kommande kyrkoordning bör precisera sin syn på diakonatet i enlighet med vad som sägs i motionen.

Bakgrund

I december 1988 tillsatte Centralstyrelsen en kyrkoordningskommitté med huvuduppgiften att utarbeta ett förslag till en ny kyrkoordning för Svenska kyrkan inom ramen för kyrkomötets normgivningskompetens. Kommittén överlämnade i maj 1990 till Centralstyrelsen delbetänkandet Det kyrkliga ämbetet med förslag till kyrkorättslig reglering av det kyrkliga ämbetet som biskop, präst och diakon. Betänkandet remissbehandlades under hösten 1990. Centralstyrelsen fann att det med hänsyn till remissutfallet borde ske en fortsatt bearbetning av vissa frågor. I april 1991 tillsatte Centralstyrelsen därför en utredningsgrupp för en kompletterande utredning angående det kyrkliga ämbetet med särskild inriktning på frågor angående diakonatet.

Utredningsgruppen, vilken antog namnet KÄ-gruppen, lade i juni 1993 fram diskussionsbetänkandet Ämbete och tjänst. Efter det att yttranden inhämtats över diskussionsbetänkandet utarbetade gruppen sitt slutliga betänkande Diakonens ämbete (Svenska kyrkans utredningar 1995:1). Detta överlämnades i januari 1995 till Centralstyrelsen. KÄ-gruppen föreslog, mot bakgrund av remissutfallet på diskussionsbetänkandet, "att beteckningen ’det kyrkliga ämbetet’ bör utgöra en sammanfattande benämning på biskops-, präst- och diakonämbetena." I betänkandet lades fram förslag till en kyrklig kungörelse om diakonatet. Som en konsekvens av sitt förslag rörande det kyrkliga ämbetet föreslog KÄ-gruppen en ändring i kyrkohandboken innebärande att begreppet "ämbete" skulle införas på motsvarande ställe i ordningen för diakonvigning som i ordningarna för biskops- och prästvigning.

Betänkandet Diakonens ämbete remissbehandlades våren 1995. Betänkandet och de inkomna yttrandena fanns som ett underlag när den nya då arbetande kyrkoordningskommittén utarbetade det förslag till kyrkoordning som lades fram i betänkandet Förslag till kyrkoordning för Svenska kyrkan (Svenska kyrkans utredningar 1995:7) Kyrkoordningskommittén redovisade en mycket stark remissopinion till förmån för KÄ-gruppens förslag att det skulle komma till stånd en kyrkorättslig reglering av diakonatet som en del av det kyrkliga ämbetet och att beteckningen "det kyrkliga ämbetet" skulle utgöra en sammanfattande benämning på biskops-, präst- och diakonämbetena. Kommittén såg det inte som nödvändigt att i sitt betänkande ytterligare utveckla frågan om diakonatet som en del av det kyrkliga ämbetet. "Gällande vigningsordningar ger uttryck för att det nu finns tre uppdrag – som biskop, som präst, som diakon – inom det kyrkliga ämbetet. En bred konsensus om detta har efter hand vuxit fram och finns nu inom Svenska kyrkan. I biskopsbrevet om kyrkans ämbete framställs denna syn på det kyrkliga ämbetet närmare."

Kyrkoordningskommittén uttalade sin förståelse för KÄ-gruppens förslag att införa begreppet ämbete i ordningen för diakonvigning men såg det inte som nödvändigt att föreslå en sådan förändring. Kommittén hänvisade härvid till den övergripande inledningstexten till kyrkohandbokens tre vigningshandlingar. Där sägs att olika termer kan "uttrycka samma Kristi kallelse att vara tjänare åt hans evangelium".

Kyrkoordningskommittens betänkande med förslag till kyrkoordning för Svenska kyrkan sändes ut på remiss samtidigt som Centralstyrelsen beslutade direktiven för utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation (CsSkr 1996:2, bilaga 1). Därför angavs när betänkandet remitterades, att det inte torde bli aktuellt att kyrkomötet beslutar om en kyrkoordning, som endast skulle gälla ett par år. De gällande kyrkliga kungörelserna kunde finnas kvar till dess ett nytt och samlat regelverk ersätter dessa och största delarna av 1992 års kyrkolag.

I direktiven för det kyrkliga utredningsarbetet redovisas att kyrkoordningskommittén lagt fram ett förslag till en kyrkoordning inom ramen för kyrkomötets nuvarande normgivningskompetens. I direktiven ges utredningsarbetets ledningsgrupp i uppdrag att ta emot och sammanställa remissyttrandena över förslaget. På grundval av betänkandet och inkomna yttranden skall förslag utarbetas. I fråga om den kyrkorättsliga regleringen av diakonatet har genom direktiven ett särskilt uppdrag givits åt utredningsgruppen avseende kyrkans personal, tillsyn över ämbetsbärare och överprövning i kyrkan.

Remissyttrandena över betänkandet Diakonens ämbete (Svenska kyrkans utredningar 1995:1) visar att det finns ett starkt stöd för en kyrkorättslig reglering av diakonatet i huvudsak i linje med utredningsförslaget. I betänkandet framhålls att vissa arbetsrättsliga konsekvenser av förslaget med nuvarande kyrka–statrelationer kräver ändringar i kyrkolagen och att förändrade relationer kan medföra nya förutsättningar. Utredningsgruppen skall, med hänsyn tagen till förslagen i betänkandet Diakonens ämbete och de inkomna remissvaren, pröva frågorna som avser de arbetsrättsliga konsekvenserna av den föreslagna kyrkorättsliga regleringen av diakonatet. Avsikten är dock inte att det skall ske någon förändring i fråga om den lokala beslutanderätten beträffande inrättande av diakontjänster.

Resultatet av det kyrkliga utredningsarbetet skall föreligga till den 1 mars 1998. Därefter skall förslagen sändas ut på en bred remiss, vilket innebär att bl.a. alla församlingar skall få tillfälle att yttra sig. Beslutet om den framtida kyrkoordningen skall fattas av ett kyrkomöte som sammanträder i slutet av våren eller början av sommaren 1999.

Utskottets överväganden

De båda motioner som behandlas i detta betänkande visar på behovet av en bred diskussion och förankring inom Svenska kyrkan inför beslut om en kyrkorättslig reglering av diakonatet. Utskottet vill för sin del understryka detta, liksom vikten av att frågorna belyses ur olika perspektiv i det pågående utredningsarbetet om en kommande kyrkoordning. Härvid behöver också de synpunkter som redovisas i de båda motionerna finnas med. Utskottet förutsätter därför att Centralstyrelsen svarar för att motionerna och läronämndens yttrande med anledning av dessa delges dem som bedriver detta arbete. Detta bör kyrkomötet ge Centralstyrelsen till känna.

Yrkandena i såväl motion 1997:17 som motion 1997:24 innebär att kyrkomötet redan nu skall ge Centralstyrelsen till känna den syn på diakonatet som anläggs i respektive motion. Enligt utskottets mening bör kyrkomötet avvakta kommande förslag och den breda remissbehandlingen av dessa innan något ställningstagande görs. Utskottet är därför inte berett att föreslå bifall till hemställan i någon av motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att kyrkomötet med avslag på KMot 1997:17 och KMot 1997:24 som sin mening ger Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört.

Sigtuna den 21 augusti 1997

På andra kyrkolagsutskottets vägnar

Torgny Larsson

Gunnar Edqvist

Närvarande: Torgny Larsson, ordförande, Birgith Wiklund Molberg, Gunnar Lindberg, Wivi-Anne Radesjö, Tor Frylmark, Thomas Söderberg, Herbert Sjödin, Åke Frennby, Catharina Månsson, Robert Schött, Ingrid Johansson Fjelkman, Berith Öhrnberg, Hans-Olof Hansson, Hans-Olof Andrén och Britt Louise Agrell.

Utn. biskopen Christina Odenberg och biskop Bengt Wadensjö har deltagit i utskottets överläggningar.

Läronämndens yttrande

1997:5

med anledning av motioner om diakonatets teologi och
ställning

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1997:17 och 24.

Eftersom diakonatet och dess relation till kyrkans ämbete skall behandlas i det kommande förslaget till kyrkoordning avstår läronämnden från att avge ett fullständigt yttrande i de frågor som motionerna behandlar. När det gäller diakonatets teologi vill läronämnden understryka betydelsen av att kallelsetanken, vigningarnas innebörd, relationen vigd–icke vigd samt förhållandet mellan kyrkans ämbete och olika uppdrag inom ämbetet blir belysta, också i ekumeniskt perspektiv, i beredningen av kyrkoordningen. Det är därvid viktigt att det gemensamma uppdraget på dopets grund framstår som det förenande för kyrkans folk.

Uppsala den 12 augusti 1997

På läronämndens vägnar

GÖRAN BEXELL

Ragnar Persenius

Närvarande: Göran Bexell, vice ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, utn. biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Catharina Stenqvist, Astrid Andersson Wretmark.

Särskilt yttrande av biskop Biörn Fjärstedt

Med anledning av KMot 1997:5, liksom samtliga de motioner som berör villkoren för prästtjänstens utövande, det diakonala uppdraget och kyrkans hållning till homosexuella parförhållanden, där det som är i enlighet med apostolisk tro och ordning inte kan sägas vara otvetydigt klarlagt, bör, just ur lärosynpunkt, Svenska kyrkan inte utfärda detaljregleringar utan en ingående ekumenisk dialog. Det gäller i första hand gemenskapen med kyrkorna inom ramen för Borgå-avtalet, men också andra ekumeniska gemenskaper och officiella dialoger, internationellt och i Sverige, där Svenska kyrkan samverkar.