Fråga i ombudsmötet

1997:501

av Bengt Olof Dike
om neutralisering av självständiga stiftelser

Till SFRVs styrelse

"Omorganisation av kyrkokansliet" kallas (se förvaltningsberättelsen för SFRV, StSkr 1997:502) den förändring av Svenska kyrkans organisation som genomfördes den 1 januari 1997, sedan planerna forcerats fram under fjolåret.

Bakom rubriken döljer sig en "neutralisering" av de självständiga stiftelserna SKM, SKUT och Lutherhjälpen. Som framgår av nämnda förvaltningsberättelse bedrivs "i princip" all kyrklig verksamhet inom SFRV och med en därifrån tydligt markerad styrningsambition.

Förändringen genomfördes trots vetskapen om dess juridiska tveksamhet. Sålunda konstaterar huvudsekreteraren i stiftelseutredningen, Henning Isoz, i en PM upprättad redan den 6 november 1996 bland annat följande:

"Så länge en stiftelse består är det (vid egen förvaltning) stiftelsens styrelse som svarar för att ändamålet främjas och för förvaltningen av förmögenheten. Detta ansvar går inte att avtala bort."

Vidare slår Henning Isoz fast följande:

"En stiftelses förmögenhet får inte sammanblandas med annans förmögenhet."

Minnesanteckningar från sammanträde den 11 december 1996 med Isoz, företrädare för advokatfirman Lindahl i Uppsala samt Lars-Olof Hellgren ger tydligt vid handen, att de juridiska problemen var olösta inför omorganisationen, vilken dessutom genomförs blott tre år innan skilsmässan mellan Svenska kyrkan och staten är ett faktum. SFRVs styrelse erkänner själv att den nya organisationen "har svagheter..." (förvaltningsberättelsen). Icke desto mindre begär samma styrelse i en skrivelse (StSkr 504) att instruktionerna till de (fortfarande) självständiga stiftelserna skall ändras.

Följande frågor till SFRVs styrelse är därför ofrånkomliga:

1. Är det lämpligt att med hänsyn till det naturliga kravet, som rimligen och inte minst bör gälla Svenska kyrkan, på en formellt hållfast och oantastlig organisation forcera fram en juridiskt ifrågasatt organisation blott tre år innan kyrkans relationer till staten drastiskt förändras?

2. Om så är fallet, vilka är de bärande motiven för organisationsförändringen?

Bengt Olof Dike