Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att efter samråd med berörda riksorganisationer för funktionshindrade ta fram ett kodsystem som beskriver kvalitén på tillgängligheten för Svenska kyrkans lokaler.
Motivering
Den nationella handlingsplan för handikappolitiken som antogs av riksdagen år 2000 är en handlingsplan för alla i Sverige, även kyrkor och församlingar. Väsentligt är det förändrade synsättet som innebär att handikapp inte längre förs samman med hälso- och sjukvård utan betraktas som medborgarfrågor. Det skall vara möjligt för personer med funktionshinder att vara delaktiga i samhällslivet. Prioriterade arbetsområden de första åren är att se till att funktionshinderperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer, att skapa ett tillgängligt samhälle samt att förbättra bemötandet.
För att uppnå detta har riksdagen beslutat om ett tillägg till Plan- och bygglagen (PBL) om eliminering av enkla hinder för tillgänglighet till offentliga lokaler senast år 2010. Lagen omfattar alla offentliga byggnader och gäller således inte bara vid ny- och ombyggnation.
Lagen gäller alla lokaler dit allmänheten har tillträde, även kyrkor och församlingshem.
PBL 17 kap. 21 a§ lyder:
I byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga undanröjas i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. (Lag 2001:146)
Det som kallas för ”enkelt avhjälpta hinder” kan utformas på olika sätt i olika lokaler och ändå anses godkända enligt PBL. Men eftersom funktionshinder är olika och varierar i svårighetsgrad kan även godkända lokaler vara problem tillgänglighetsmässigt.
T.ex. kan en lokal anses ha tillgänglighet genom att det finns en ramp vid sidan av en trappa, men för vissa går det ändå inte att ta sig uppför den här rampen utan hjälp av ännu en person. Det kan bero på rampens lutning och på hur stark den funktionshindrade är. Sitter man i rullstol betyder inte det att man är så stark i armarna att man kan ta sig uppför en ramp även om den är godkänd enligt PBL. Skulle det dessutom finnas en dörr i slutändan som måste öppnas behöver den funktionshindrade ändå hjälp av en person även om han/hon själv kan ta sig uppför rampen.
I fråga om hörselnedsättning är också det av olika slag. För vissa räcker det med högtalare, för andra behövs hörselslinga, för några behövs en dövtolk för att göra en gudstjänst möjlig att delta i. Eliminering av enkla hinder kanske inte alltid ens tar med hörselslinga och troligen inte dövtolkar. Eliminering av enkla hinder anger heller inte för rörelsehindrade vilken grad av tillgänglighet som finns i olika lokaler.
Men vilken grad av tillgänglighet som finns borde kunna vara möjligt att genom ett slags kodsystem enkelt tala om det t.ex. på församlingens hemsida, så att de som t.ex. behöver hörselslinga enkelt kan se vilka kyrkor man kan åka till och de som behöver dövtolk kan se vilka kyrkor som har sådant. Kodsystemet kunde också beskriva svårighetsgraden att ta sig in i en kyrka på egen hand eller om man behöver minst en eller två för att kunna ta sig in i kyrkan. Även om man kan ta sig in i en kyrka på egen hand med rullstol, hur ska man kunna veta om det går att komma fram till koret på egen hand? Med ett enkelt kodsystem vore det möjligt.
Jag menar att ett sådant kodsystem vore enkelt att ta fram för olika kvaliteter på tillgängligheten i Svenska kyrkans olika lokaler. Det är rimligt att kyrkostyrelsen tar fram ett sådant system så att det blir ett likartat system för hela Svenska kyrkan. Men arbetet med att beskriva vilken tillgänglighetskvalité som församlingarnas olika lokaler har bör ligga på församlingarnas eget intresse, bara det finns ett enhetligt kodsystem. Det bör också ligga i församlingarnas eget intresse hur informationen om tillgänglighetskvalitén ser ut. I de fall tillgängligheten förbättras i någon av en församlings lokaler är det också då viktigt för en församling att uppdatera sina uppgifter. Det är alltså endast framtagandet av kodsystemet som bör ligga på Kyrkostyrelsens bord.
Kodsystemet kan bestå av en blandning mellan bokstäver och siffror t.ex. kan A stå för rullstol och 1 en siffra för att den rullstolsbundne själv kan ta sig in i en kyrka och ta sig runt i kyrkan utan att behöva hjälp av någon annan. Är en del av hjälpen en hiss kan koden för kyrkan vara A1H1 där siffran 1 hela tiden visar på att man själv kan ta sig fram och att man själv kan hantera hissen dvs. att det finns en möjlighet att själv kunna öppna dörren till hissen och ta sig in.
Träslövsläge den 11 juli 2009