BERTIL MURRAY:
Ordförande, ledamöter och biskopar! Den här frågan skrevs med anledning av Kyrkolivsutskottets tydliga uppmaning till Kyrkostyrelsen för ett år sedan. Kyrkostyrelsen ger tre exempel i sitt svar på en meningsfull dialog med EFS, Ideellt forum och Svenska Kyrkans Unga. Det är väl känt att det funnits flera åsiktsskillnader mellan parterna i dessa samtal bland annat när det gäller EFS och att man någon gång valt att gå skilda vägar. Kyrkostyrelsen anger som ett grundläggande syfte att genom dialogen nå ett ömsesidigt förtroende. Det är en konstruktiv hållning. Har Kyrkostyrelsen erfarenhet av motsatsen? Vilka exempel finns i så fall? Det tycks också som att Kyrkostyrelsen under året inte utökat dialogen genom att möta nya grupper. Är det rätt uppfattat?
ORDFÖRANDEN:
Då så, Lennart Sacrédeus, som ska svara. Har han gått upp i rök? Han finns inte här. Är det någon annan som tar på sig den uppgiften?
Eftersom den svarande inte finns här får vi lämna frågan obesvarad, men det finns ju ett skriftligt svar.