2 Boken om Jona på teckenspråk

I Svenska Bibelsällskapets projekt Bibeln på teckenspråk har nu boken om Jona översatts till teckenspråk. Översättningen utgavs 2002. Videon innehåller en översättning till teckenspråk av boken om Jona, en teckenlista med förklaringar till en del begrepp, ett avsnitt bakgrundsfakta och ett antal samtalsfrågor. Det finns ingen speakerröst på videobandet.

Tidigare har en översättning till teckenspråk av Markusevangeliet och fem högtidstexter utgivits år 2001. Dessa texter får efter beslut av 2002 års kyrkomöte användas i Svenska kyrkans gudstjänster.

Boken om Jona är i likhet med Markusevangeliet en berättande text, vilket gör att den passar särskilt bra att översätta till teckenspråk. Arbetet med boken om Jona var enligt projektgruppen både lättare och svårare än arbetet med att översätta Markusevangeliet. Lättare på så vis att gruppen hade mer erfarenhet av bibelöversättning än när arbetet med Markusevangeliet började, och svårare för att det var många delar som krävde nya typer av överväganden.

Eftersom teckenspråk är ett visuellt språk går det inte alltid att bokstavligen vara trogen grundspråket som när exempelvis ordet hydda skall återges. På teckenspråk ger man oftast även en beskrivning av hur, i detta fallet, hyddan såg ut. Det finns flera liknande exempel i boken om Jona, och det är inte alltid det går att historiskt få fram uppgifter hur något såg ut eller hur ett händelseförlopp gick till.

Jonas bön i kapitel 2 skiljer sig från den övriga texten och den skillnaden ville projektgruppen skulle synas även i den teckenspråkiga översättningen. Texten är mer poetisk och krävde andra typer av överväganden i översättningsarbetet än den berättande texten.

Jona 3:3b–4 var föremål för ingående diskussion. Gick Jona och predikade samtidigt eller gick han en bit, stannade och predikade och gick ett stycke till? Gick han rakt igenom staden eller gick han på alla gator i staden?

I Svenska Bibelsällskapets projekt med att översätta delar av Bibeln till teckenspråk pågår för närvarande ett arbete med att översätta Apostlagärningarna 1–10.

En övergång från tecknad svenska till teckenspråk har skett under de senaste årtiondena, men är ännu inte helt slutförd. Teckenspråket är ett kommunikationsspråk mellan döva och bygger inte på det svenska språket. Teckenspråket har en egen grammatik och uppbyggnad. Det bygger på det visuella och tar hela kroppen i bruk för att kommunicera, vilket innebär att den som tecknar använder händer och ögon-, mun- och kroppsrörelser som en del av språket.

År 1981 erkändes teckenspråket genom riksdagsbeslut som ett eget språk i Sverige. För omkring 10 000 döva i Sverige betyder det att den som är döv redan som barn lär sig teckenspråk som sitt första språk. Det svenska språket blir det andra språket, jämförbart med att många svensktalande har engelska som sitt andra språk.

Som en del av den lutherska reformationen drevs frågan att den som firar gudstjänst skall kunna göra det på sitt eget språk. Det egna språket skall användas i Guds tjänst så att vi kan möta Gud med hjälp av vårt eget språk. Olaus Petri konstaterade att apostlarna inte föraktade något språk och att därför inte vi heller skall göra det.

Föreliggande översättning av boken om Jona från Gamla testamentet är därför ett steg framåt i riktning mot att döva i Svenska kyrkan skall få ökade möjligheter att använda sitt eget språk i gudstjänstlivet.