Bilaga 5. Från solidaritet till ansvarstagande. Översättning av brevet till Kyrkornas världsråds åttonde generalförsamling från deltagarna i Årtiondefestivalen Kyrkor i solidaritet med kvinnor.

Kära systrar och bröder i Kristus!

Vi, lemmar i Kristi kropp från olika delar av världen och olika samfund, som samlats till Årtionde-festival hälsar er i Jesu namn. Vi prisar och lovar Gud för den gåva som Kyrkornas världsråd gav oss för tio år sedan genom det ekumeniska årtiondet Kyrkor i solidaritet med kvinnor. Det gav utrymme för kvinnor att dela med sig av sin andlighet, sin vardag och sina gåvor.

Men de Levande brev som skickades till er för fem år sedan avslöjade den smärtsamma verkligheten att många kyrkor inte satsat helhjärtat på denna process. Så vi kommer på nytt som ett levande brev för att inbjuda kyrkorna som deltar i denna 50-årsfirande generalförsamling att tillsammans med oss på nytt förbinda sig att förverkliga den fulla kristna gemenskap som återfinns i evangeliet. Detta är inte ett alternativ utan ett evangeliskt måste.

När vi nu nått slutet på denna färd måste vi erkänna att årtiondet Kyrkor i solidaritet med kvinnor i själva verket blev ett årtionde för kvinnors solidaritet med kvinnor. Vi har påmints om att vi har ett arv från våra förmödrar: attityden att vägra ge upp. På den heliga Andens vingar har vi förts från solidaritet till ansvarstagande enligt löftet att Gud inte ger upp om oss. Vi gläds över vår förnyade styrka.

Genom de Levande breven hörde vi våra systrar besvara Jesu fråga: "Kvinna varför gråter du?" Kvinnorna svarade genom att avslöja sin dolda smärta över isolering, ekonomisk orättvisa, utestängande barriärer, rasism, religiös fundamentalism, etniska folkmord, sexuella trakasserier, hiv/aids och våld mot kvinnor och barn. Vi sörjde. Vi studerade Bibeln och bad. Vi fann att den helige Anden vädjade för oss med suckar utan ord (Rom 8:26). Stärkta har vi börjat färden mot helande.

Vad det gäller våra unga systrar, erkänner vi att vi ibland har svikit dem. Vi välkomnar de utmaningar de gett oss när det gäller att bekräfta deras gåvor och stödja dem då de övertar det arv vi ger dem: att inte ge upp. Vi gläds över det samarbete som håller på att utvecklas emellan oss.

Vi uppskattar den solidaritet som de bröder och kyrkoledare som följt oss på färden visat. Tillsammans söker vi leva ut den bibliska bekräftelsen att vi är skapade till Guds avbild, till fri man och kvinna (1 Mos 1:27), och dopets vision att "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." (Gal 3:28)

VÅR VISION OCH AVSIKT

Som deltagare i Årtiondefestivalen förbinder vi oss att verka för en värld där allt Guds folk kan leva fullt och helt, vårda och dela resurser rättvist, leva i harmoni med skapelsen och bekräfta varandra som Guds avbild.

Detta betyder att vi förbinder oss att verka för en vision om mänsklig gemenskap, där vars och ens delaktighet värderas, där ingen utesluts på grund av ras, kön, ålder, religion eller kultur, där mångfald uppskattas som Guds gåva till världen.

Därför vädjar vi, deltagare i Årtiondefestivalen, till kyrkorna som deltar i den åttonde generalförsamlingen att ta denna vision till sig och ställa Kyrkornas världsråds resurser till förfogande för att skapa program, utbildningsmaterial, nätverk och möjligheter som stöder och hjälper kvinnor.

Vi uppmanar våra kyrkor att ägna tid och kraft till att konfrontera ondskans och diskrimineringens makter. Vi manar våra kyrkor att granska strukturer och praxis så att diskriminering av alla slag utrotas. Låt initiativen inkludera:

· Teologiska utbildningsmöjligheter och program för kvinnor där deras röster och erfarenhet respekteras.

· Teologiska läroplaner som inkluderar genderstudier och kvinnors perspektiv.

· Utbildning för kvinnor, flickor och pojkar i hur man lever i samhällen med jämställdhet för kvinnor, män och barn.

· Liturgier och språkbruk som bekräftar och bejakar alla deltagare.

· Regler som främjar balans i fråga om kön, ålder och ras när det gäller ledarskapspositioner och roller och som bejakar människors kulturella identitet.

Vi inser att det finns ett antal etiska och teologiska ämnen som ämbetsfrågan, abort, skilsmässa och sexualitet (ordagrant: mänsklig sexualitet i all dess mångfald, övers anm) som är svåra att hantera i kyrkliga sammanhang och får konsekvenser för gemenskapen. Under årtiondet har frågan om sexuell läggning aktualiserats speciellt. Vi fördömer det våld som utövas på grund av motsättningar i denna fråga. Vi har brottats med frågan, medvetna om den ångest vi alla upplever på grund av risken för ytterligare splittring. Vi erkänner att det råder skilda åsikter i denna fråga. För somliga kvinnor och män ibland oss saknar ämnet legitimitet. Vi söker den heliga Andens vishet och ledning så att v kan fortsätta samtalet för att rätten må segra.

Vi insisterar på att våld i alla dess former - sexuellt, religiöst, psykologiskt, strukturellt, fysiskt, andligt, militärt - bör elimineras, liksom våldets kultur, i synnerhet i relation till kvinnors liv och värdighet. Vi förklarar oss beredda att göra motstånd mot varje försök att ursäkta, dölja eller rättfärdiga våldet. Vi deklarerar att dess närvaro i kyrkan är ett brott mot Gud, mänskligheten och Skapelsen.

Därför uppmanar vi denna generalförsamling att förkunna för världen att våld mot kvinnor är en synd. För att visa ansvar inför Gud och oss själva föreslår vi att generalförsamlingens tema, "Vänd om till Gud: gläds i hoppet" uppfattas som en möjlighet till botgöring för kyrkans medverkan i detta våld och till förnyelse av vår teologi, våra traditioner och praxis så att rättvisa och fred må råda bland kvinnor, män och barn i våra hem och samhällen. Den nionde generalförsamlingen bör utnyttjas för att ställa oss - våra kyrkor och KV - till svars för bearbetandet av denna fråga.

Låt initiativen inkludera:

· Möjligheter och utrymme för kvinnor att utan fruktan berätta om våld och övergrepp som de upplever, så att tystnaden bryts.

· Avslöjande av alla sexuella övergrepp, speciellt de som begåtts av ledare inom kyrkan.

· Inrättande procedurer för sanning och rättvisa, där både våldets offer och förövarna kan få uppleva förlåtelsens och försoningens kraft.

· Eliminering av allt bibliskt och teologiskt rättfärdigande av våld.

· Fördömande av alla krigsinitiativ i kombination med åtgärder att olagligförklara krig och finna alternativa ickevåldsmetoder att hantera konflikter.

· Fördömande av kvinnlig omskärelse, sexturism och handel med kvinnor och barn.

Vi håller fast vid vår vision av en värld där ekonomisk rättvisa råder, där fattigdom varken tolereras eller försvaras, där människor i söder och öster främjas lika väl som människorna i norr och väster, där balansen mellan makt och välstånd återställts och där kvinnor och barn inte längre behöver slitas ut av tvångsarbete.

Därför fördömer vi ekonomiska och politiska situationer som tvingar människor att lämna sina hem och bli interna eller internationella flyktingar. Vi uppmanar våra kyrkor att vid denna generalförsamling förklara fattigdomen och dess omänskliga konsekvenser en skandal inför Gud. Vi vädjar till våra kyrkor att göra allt i sin gudagivna makt för att avslöja de ekonomiska krafter som dödar och förstör, att i Guds namn fiendeförklara den globala ekonomins förtryck, marknadsliberalismen och åtföljande nedskärningar i sociala tjänster och välfärd och att förverkliga det ansvariga förvaltarskap som var Guds avsikt med Skapelsen.

Vi uppmanar KV och dess medlemmar att anta FN:s aktionsplan från Beijing-konferensen och FN-årtiondet för att utrota fattigdomen 1997-2007, och att samarbeta med andra frivillig-organisationer på detta område. Vi manar kyrkorna att gemensamt höja rösten mot all kolonialism och nykolonialism och mot staters och andra mäktiga aktörers orättfärdiga och ovälkomna ingrepp i andra nationers affärer. Och vi vädjar till våra kyrkor att uppmana Världsbanken och IMF att omedelbart stoppa alla strukturella anpassningsprogram som skadar de mest utsatta, speciellt kvinnor och barn. Låt initiativen inkludera:

· Krav från denna jubileumsförsamling om efterskänkande av inre och yttre skulder för världens fattigaste länder och att de resurser som därmed frigörs används till att förbättra förhållandena för de fattiga, i synnerhet kvinnor, ungdomar och barn.

· tablerandet av speciella programansvariga för ekonomiska frågor inom kyrkorna - lokalt, regionalt och nationellt.

· Krav på lagar som skyddar kvinnors äganderätt och andra rättigheter, till exempel reproduktionsrätten.

· Inrättandet av rättfärdiga ekonomiska system och strukturer i kyrka och samhälle, så att kvinnor och män tillsammans må erfara de välsignelser som följer av rättvisa, lika lön för lika arbete, skälig lön och ärliga arbetsmetoder.

EN DEKLARATION OM VÅLD OCH RASISM

Vi deltagare i Festivalen deklarerar att livet i Kristus och Kristi bön om enhet kräver kvinnors delaktighet, avskaffandet av våld mot kvinnor och erkännande av att kvinnor är Guds avbild.

Vi deklarerar att rasism och etnocentricitet strider mot Guds vilja och saknar berättigande i Guds familj.

KV och dess medlemskyrkor måste fortsätta sitt engagemang för att utrota rasismen i alla sammanhang. Vi uppmanar KV och dess medlemskyrkor att solidariskt stödja ursprungsfolken och svarta samhällsgrupper och stödja program och organisationer som Sisters (Systrar i kamp för att utrota rasism och sexism) och ENYA (Ekumeniskt nätverk för aktiv ungdom), som försöker förverkliga den bibliska visionen av en värld där det inte längre är "varken jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus".

TILL KYRKOLEDARNA

I enlighet med andan i Levande brev riktar vi speciellt ord till er som är kyrkoledare vid generalförsamlingen. Vi inser att ni av Gud och den kristna gemenskapen har anförtrotts makt och auktoritet som gåva.

I en värld av ökande maktmissbruk, auktoritetsarrogans och utnyttjande av position erinrar vi oss Jesu ord att "så skall det inte vara bland er". Årtiondebesöken har dock visat att dylikt missbruk existerar i många kyrkor. Vi kvinnor har utsatts och utsätts fortfarande för dessa övergrepp. Vi deklarerar att vi inte längre tänker tolerera detta. Vi uppmanar alla kyrkoledare att följa Kristi exempel genom att utöva makt inte över utan med Guds folk till allas bästa.

Därför uppmanar vi er att vidta åtgärder för att korrigera den obalans som råder bland er i fråga om gender och öppna alla administrationsnivåer i kyrkor och ekumeniska organisationer för kvinnor. Vi vädjar till er att uppmuntra fler kvinnor att åta sig ledarskap och att stödja dem så att de kan bidra med nya synsätt på hur man förstår och utövar makt.

TILL KVINNORNA I GENERALFÖRSAMLINGEN

Vi kvinnliga deltagare i Festivalen inbjuder er att ställa er bakom den vision som detta brev förmedlar. Under Festivalen göts klagotårar av kvinnor från hela världen över den smärta och det lidande som kvinnor upplever. Genom tårar såg vi på varandra och på grund av dessa tårar lovade vi att hålla samman och gå framåt. Våra tårar är era tårar, era berättelser är våra berättelser. Låt oss tillsammans arbeta, bedja och drömma om den värld som Gud lovat oss.

De unga kvinnorna påminde oss dock om att denna nya värld inte kan komma till stånd, om kvinnor nöjer sig med att bara byta plats med männen i förtryckets och maktens system. De unga kvinnorna var mycket tydliga. De ser nya organisationsmodeller där makten delas och varje röst blir hörd. De drömmer om nya samarbetsformer, där en ledare är någon som hjälper andra att blomstra. De ser en kyrka där gamla och unga kvinnor arbetar tillsammans och där var och e erkänns som den hon är och med sina gåvor. Tillsammans med er vill vi vara med och skapa den, genom den heliga Andens kraft.

TILL MÄNNEN I GENERALFÖRSAMLINGEN

Vi manliga deltagare i Festivalen har ett budskap till er män som är med på generalförsamlingen. Det är omöjligt att i ord uttrycka den hoppfulla glädje som präglat Festivalen, trots det lidande som också uttryckts av kvinnorna. Som män måste vi inse vår delaktighet i lidandet, i den dominerande våldskultur som är dess upphov. Det är omöjligt för oss att som enskilda män befria oss från denna ondska eller låtsas att vi står fria från dess makt och inflytande.

Vi inbjuder er, manliga deltagare i generalförsamlingen, att förena er mer oss i en process av bekännelse och botgöring då vi vänder oss till Gud och ber om förvandling. Våra trossystrar har brutit tystnaden, våra handlingar har uppenbarats. Men mitt i denna sanning har vi mötts, inte av anklagelser och beskyllningar, utan av en nåderik inbjudan att leva ut den frihet som är Guds gåva till oss alla genom Jesus Kristus.

TILL UNGDOMARNA OCH BARNEN I KYRKORNA

Vi, män och kvinnor som deltagit i Festivalen, har hört utmaningarna ni gett oss. Vi har upplyfts och inspirerats av era visioner och er hängivenhet. Vi lovar att vi inte tänker ge upp förrän det finns en kyrka där ni inte uppfattas bara som morgondagens deltagare utan som Guds gåva till oss idag. Vi lovar också att vi ska göra allt vi kan för att befria er från övergrepp och våld, från ekonomisk och social orättvisa. Vi vill samarbeta med er och ledas av er på färden mot en kyrka och ett samhälle som är inkluderande och rättvist.

Till sist hoppas vi att ni kan besluta om en klar uppföljningsplan för Årtiondet. Vi föreslår att nästa tioårsperiod blir ett årtionde för handling och teologisk reflektion med ett tidsschema som inkluderar ett forum mitt i årtiondet och en utvärdering vid dess slut.

Vi ber er att ta emot detta brev i samma anda som de Levande brev som föregick det. Vi välkomnar era förböner och ber er att komma med oss till allt livs källa, där det friska vattnet flödar oavbrutet och "öppnar nya vägar, renar, helar, förenar, ger näring åt våra drömmars rötter och aldrig torkar ut".