Bilaga 2
Trossamfundens beredskapsråd
Verksamhetsberättelse 1998
1 Huvuduppgift
Enligt 15§ beredskapsförordningen (1993:242), skall Centralstyrelsen leda och samordna den kyrkliga beredskapen "i enlighet med vad centralstyrelsen avtalar med kyrkliga kommuner och andra trossamfund". Trossamfundens beredskapsråd (TBR) svarar för den närmare hanteringen av frågorna på området.
TBR är ett samverkans- och beredningsorgan underställt Centralstyrelsen och har till uppgift att inom ramen för sin av Centralstyrelsen fastställda instruktion ha det närmaste ansvaret för att praktiskt leda och samordna Svenska kyrkans och samverkande trossamfunds beredskapsförberedelser.
Verksamhetens inriktning utgår från gällande försvarsbeslut och andra inriktningsdokument som fastställs av ansvariga totalförsvarsmyndigheter
2 Uppföljning av särskilda mål och uppdrag
Att göra en konsekvensanalys för trossamfundens vidkommande av 1996 års försvarsbeslut.
I samarbete med Tomas Lindbom Relation AB och Styrelsen för psykologiskt försvar har ett större projekt - Projekt Grundsyn - genomförts, med målsättningen att kunna lägga fram ett i kyrkoorganisationen brett förankrat förslag till ett Svenska kyrkans måldokument för arbetet med de kyrkliga beredskapsfrågorna under innevarande försvarsbeslutsperiod.
Projektet genomfördes i samverkan med alla stiftsstyrelser och ett 100-tal av dem särskilt utvalda församlingar och samfälligheter. Seminarier kring frågeställningarna ägde rum för Svenska kyrkans vidkommande i Luleå den 5 mars, Huskvarna den 10 mars och i Örebro den 12 mars 1998. Representanter från försvarsdepartementet, ÖCB, Styrelsen för psykologiskt försvar, Utrikespolitiska institutet, Räddningsverket m.fl. medverkade, förutom rådets egna ledamöter och ansvarig tjänsteman.
För övriga trossamfund genomfördes en överläggning i Stockholm den 20 april med medverkan av bl.a. försvarsminister Björn von Sydow. I sammankomsten deltog företrädare för ett 20-tal samfund.
På grundval av det underlag som framkom vid arrangemangen har TBR upprättat ett förslag till Grundsyn för den kyrkliga beredskapen, som Centralstyrelsen efter remiss till bl.a. samtliga stift fastställt den 16 december 1998.
Grundsynen biläggs denna berättelse (bilaga 1).
Att i samverkan med stiften genomföra ett personalförsörjningssystem för Svenska kyrkan under höjd beredskap.
Projektet, som rådet ansett vara avslutat för Svenska kyrkans vidkommande, har under året krävt nya insatser sedan genomförandet ånyo försenats av främst tekniska skäl. Dessa är emellertid numera undanröjda. Stiften kan därmed ta över all praktisk hanteringen när det gäller disponibilitetskontroll, krigsplacering m.m. av all behövlig kyrklig personal inom stiften. Detta är möjligt genom att direktansluta sig till Pliktverkets datasystem (PLIS). En alternativ förbilligande lösning, baserad på en teknisk samverkan mellan stift som så önskar och Karlstads stift, som redan har både utbildad personal och en direktuppkoppling till PLIS-systemet, håller på att utformas i sina detaljer. Denna skall föreligga i februari 1999.
För övriga trossamfunds vidkommande pågår inom Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) interna överväganden om form, innehåll m.m. Avsikten är att finna former för att på lämpligt sätt bereda samfund, som så önskar, tillgång till PLIS-systemet.
Att genomför ett utbildnings- och övningsprogram för anställda och förtroendevalda som skall utvecklas i samarbete med Vårsta diakonigård inom området för kris- och katastrofhantering.
1996 års försvarsbeslut utpekar nya uppgifter vid sidan av det väpnade angreppet då totalförsvarets resurser skall kunna användas. Främst gäller detta s.k. svåra påfrestningar på samhället i fredstid, men också de internationella uppgifterna. Så länge som det nuvarande säkerhetspolitiska omvärldsläget består är dessa uppgifter den kyrkliga beredskapens huvuduppgifter. Detta påverkar naturligen övnings- och utbildningsverksamheten.
TBR:s föregående år tagna initiativ till en särskild analys av övningsverksamheten för trossamfundens - närmast Svenska kyrkan - vidkommande, har därför utvecklats vidare.
Projektet som kallas ÖVA, med f. majoren Bertil Wikander som projektledare fortgår, men har tidsmässigt förlängts med hänsyn till de nu pågående förberedelserna inför kyrkoreformen ute i den kyrkliga organisationen. Ett slutförslag skall föreläggas TBR och Centralstyrelsen senast den 1 april 1999.
Trossamfundens viktiga roll inom kris- och katastrofhanteringen har ägnats stor uppmärksamhet. Svenska kyrkans kriscentrum/Vårsta, som haft TBR:s uppdrag att utarbeta ett förslag till en utbildning på kris- och katastrofområdet för olika målgrupper inom främst Svenska kyrkan, redovisade i februari sitt uppdrag. Förslaget innehåller tre utbildningsnivåer, varav den första är en baskurs för samtliga anställda och förtroendevalda på Svenska kyrkans lokala och regionala nivåer, medan de två övriga är mer avancerade och yrkesmässigt inriktade utbildningar - t.ex. mot kyrkoherdar, diakonal personal och ledande förtroendevalda. Centralstyrelsen har efter TBR:s tillstyrkan fastställt det framlagda förslaget, som nu skall börja genomföras i sin basdel i samarbete med stiften och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund under år 1999.
Steg två och tre skall färdigutvecklas under år 1999.
Att erbjuda förtroendevalda och anställda på Svenska kyrkans lokal- och stiftsplan och hos samverkande andra samfund en för funktionen särksilt utformad utbildning i folkrätt.
Sverige har genom internationella överenskommelser förbundit sig att öka kunskapen om folkrättens villkor och då närmast den s.k. humanitära rätten. Mot denna bakgrund har initiativ tagits i samarbete med Institutionen för Högre totalförsvarsutbildning (IHT) vid Försvarshögskolan (FHS) i Stockholm för att finna lämpliga former för utbildning på området för såväl förtroendevalda som anställda. Härutöver kan det bli aktuellt med specialinriktad utbildning, exempelvis inom ramen för missionärsutbildningen.
Ett första utkast till en mera allmän utbildning har upprättats av FHS för vidare ställningstaganden under vintern 1999.
FHS har därutöver lämnat ett förslag till en grundutbildning för stiftens beredskapshandläggare, vilket kommer att behandlas under våren 1999.
Att kartlägga Centralstyrelsens och stiftens tekniska ledningsförutsättningar och behov av ledningssamband med samverkande totalförsvarsmyndigheter och vidta de åtgärder som behövs.
Ett projekt har initierats i samarbete med ÖCB, varvid förutsättningarna för anslutning till det civila ledningssystemet ELVIRA bl.a. skall undersökas. Frågan om den framtida samordningen och ledningen av trossamfundens beredskapsarbete kan komma att påverka projektet, som därför inte kan avslutas förrän denna fråga avgjorts. Detta torde komma att ske under hösten 1999.
Att genomföra utbildning i signal- och sambandstjänst inom Kyrkokansliet och stiftskanslierna.
Med hänsyn till den omedelbara kopplingen till frågan om ledning och samordning, har uppgiften tillsvidare skjutits på framtiden.
3 Verksamhetsåret i korthet
Verksamheten har, liksom föregående år, i mycket präglats av det nu pågående arbetet med den förestående kyrkoreformen, som också i väsentliga avseenden berör totalförsvarsfrågorna inom Svenska kyrkan.
Huvuduppgiften har emellertid varit att formulera ett inriktningsdokument för den kyrkliga beredskapen utifrån det nya försvarsbeslutet, som - åtminstone tillsvidare - gäller till och med år 2001. Detta arbete har skett inom ramen för Projektet Grundsyn, som redovisats ovan. Det är här värt att notera att trossamfunden - och då närmast Svenska kyrkan - med den nu fastställda grundsynen, för första gången sedan beredskapsplaneringen blev en lagfäst skyldighet för Svenska kyrkan år 1982, har ett för verksamheten ändamålsenligt och enhetligt utformat dokument som stöd för insatserna på området. Det förhållandet att den formulerade målbilden tagits fram i en lyhörd demokratisk process, borgar vidare för att den har stark förankring ute i organisationen, vilket underlättar det fortsatta genomförandet av dess innehåll och intentioner.
Mot bakgrund av kris- och katastroffrågornas betydelse och de särskilda kunskaper på området som finns hos Den Norske Kirke och det norska samhället i övrigt, har en delegation ur TBR, stiftens beredskapshandläggare och till verksamheten knutna tjänstemän inom Kyrkokansliet genomfört en studieresa till Norge den 2-5 juni. Delegationen leddes av biskopen Henrik Svenungsson.
Värdar för besöket var norska totalförsvarsmyndigheter med Direktoratet for Sivilt beredskap i spetsen. Svenska Margaretaförsamlingens i Oslo insatser bidrog till besökets höga kvalitativa innehåll. En särskild rapport om resan har upprättats och överlämnats till Centralstyrelsen.
Som en direkt följd av studieresan, har rådet i samarbete med Vårsta diakonigård aktualiserat frågan om en ID-handling för kyrklig personal, med särskild behörighet att biträda vid psykosociala insatser vid olyckor och andra svåra händelser.
TBR:s vice ordförande, Pia Larsson samt ledamöterna Sven-Eric Andersson och Bengt-Ola Nilsson har ingått i den särskilda arbetsgrupp inom Kulturdepartementet, som på regeringens uppdrag sett över konsekvenserna av kyrka-stat reformen när det gäller den kyrkliga beredskapen. Rådets sekreterare liksom fältprosten Sten Elmberg har biträtt arbetsgruppen.
Förslaget innebär i sina huvuddelar följande:
_ samordnings- och ledningsansvaret för den kyrkliga beredskapen återförs till ÖCB per år 2000 och avtal träffas mellan ÖCB och trossamfunden, inklusive Svenska kyrkan, om det materiella innehållet.
_ den lagreglerade skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder upphör för Svenska kyrkan utom vad avser begravningsverksamheten och förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena. Övrig beredskapsplanering får trossamfunden själva besluta om.
_ TBR blir ett av ÖCB utsett råd som skall bistå ÖCB i kyrkliga beredskapsfrågor.
ÖCB:s generaldirektör föreslås vara ordförande ex officio. I rådet skall Svenska kyrkan representeras av fyra ledamöter med ersättare och trossamfunden inom SST av två ledamöter med ersättare. Förslaget, som skall remissbehandlas, kommer senare att utmynna i en proposition till vårriksdagen 1999.
När det gäller den militära själavården och samverkan med Försvarsmakten skall särskilt nämnas det besök som tolv av Svenska kyrkans biskopar gjorde på Gotland den 6-7 oktober vid övningen Nordic Peace - 98, som på regeringens uppdrag organiserades och leddes av Militärbefälhavaren i Mellersta militärområdet. Värd för besöket var civilbefälhavaren Gerd Engman.
Fortsatta initiativ har tagits till ökad samverkan med såväl egna aktörer inom Kyrkokansliet som med myndigheter och organisationer med totalförsvarsuppgifter. Som ett resultat av detta skall särskilt framhållas att Svenska kyrkan är medlem i Centralförbundet Folk och Försvar sedan den 19 februari 1998 efter ansökan av Centralstyrelsen.
Rådets sekreterare har engagerats av såväl Försvarshögskolan som Centralförbundet Folk och Försvar som föreläsare i ämnet kyrklig beredskap.
Beträffande omvärldsfrågorna har sekreteraren på särskild inbjudan deltagit som Svenska kyrkans företrädare i en resa till London, Paris och Bonn den 7-13 november för att studera europeiska säkerhetsfrågor. I resan ingick bl.a. föredragningar och överläggningar på Foreign Office, Ministry of Defence, Fondation pour les Etudes de Défense och Bundesministerium der Verteidigung. Vidare följer sekreteraren arbetet inom det s.k. OSSE-nätverket och är ansluten till Försvarsmaktens servicefunktion som tillhandahåller de dagliga s.k. morgonöversikterna.
Centralstyrelsen har rätt utföra s.k. registerkontroll av personer inom Kyrkokansliet som har säkerhetsklassade befattningar. Inom kansliet finns för närvarande tolv sådana befattningar. Beslut om säkerhetsklassning liksom om registerkontroll fattas av Centralstyrelsens arbetsutskott.
Rådets sekreterare är Kyrkokansliets säkerhetsskyddschef.
Rådet konstaterar en starkt ökad insikt i samhället om trossamfundens roll och betydelse för medborgarna vid svåra händelser, kriser och oro. Den tragiska branden i Göteborg då ett 70-tal ungdomar omkom - de flesta med invandrarbakgrund - blev ett ytterligare bevis för detta och det faktum att Svenska kyrkan med sin rikstäckning och småskaliga organisation i kombination med sina stora resurser i övrigt har unika förutsättningar att - också ekumeniskt - fullgöra en efterfrågad samhällsinsats. I sammanhanget skall dock också pekas på de brister i de lokala nätverken trossamfunden emellan som då uppdagades.
4 Framåtblickar
Utfallet av det nu pågående remissarbetet om den kyrkliga beredskapens framtida inriktning och hantering kommer att bli avgörande för den fortsatta verksamheten. Rådet - som i detta sammanhang inte tar ställning till de förslag som nu lagts fram - inskränker sig till att konstatera att den kyrkliga beredskapen, i sin numera vidare bemärkelse och med sin utgångspunkt i fredssamhällets olika situationer och behov, har givit trossamfunden en i många avseenden ny och uppmärksammad roll i samhället. Omsorgen om detta värde och vad det representerar, måste enligt rådet få prägla den slutliga utformningen av det framtida kyrkliga beredskapsarbetet.
Den närmare inriktningen av den framtida verksamheten kan inte överblickas i nuläget. Givet att det positiva säkerhetspolitiska läget får bli bestående, kan dock förutses ett betydande arbete med genomförandet av "Grundsynen" liksom en vidareutveckling av arbetet med kris- och katastroffrågorna. Erfarenheterna av Göteborgsbranden utgör här ett rikt material som skall tas tillvara och utvärderas för att ytterligare utveckla kompetensen och förmågan på området.
5 Rådets sammansättning
Ingenjör Bengt Gustafsson, ordförande, landstingsråd Pia Larsson, vice ordförande, överläkare Per-Jan Wållgren, direktör Bengt-Ola Nilsson, förbundssekreterare Christina Åkerlund, biträdande sekreterare Sven-Eric Andersson, pastor Rune Korswing.
Rådet har haft tre sammanträden under året: 13 februari, 8 maj och 20 oktober.
Med mandatperiodens utgång den 31 december lämnade ordföranden Bengt Gustafsson och ledamoten Per-Jan Wållgren sina uppdrag i rådet. Centralstyrelsen utsåg den 16 december 1998 f. riksdagsledamoten Gunhild Bolander, Visby stift, och lektorn Curt Forsbring, Uppsala stift, till ledamöter i rådet. Rådets förutvarande vice ordförande, landstingsrådet Pia Larsson, Uppsala stift, har utsetts till ny ordförande. Rådet vill i sammanhanget varmt tacka Bengt Gustafsson och Per-Jan Wållgren för en engagerad och förtjänstfull insats i rådets arbete under den gångna mandatperioden.
På Trossamfundens beredskapsråds vägnar
Pia Larsson
Ordförande
Anders Karlberg
Sekreterare
Bilaga. Grundsyn för den kyrkliga beredskapen
Denna grundsyn som fastställts av Svenska kyrkans centralstyrelse den 16 december 1998 gäller för Svenska kyrkan och samverkande trossamfund intill den 31 december 1999.För tiden därefter intill dess riksdagen fattar ett nytt beslut om totalförsvarets uppgifter, mål och inriktning, beslutar det organ som då har samordningsansvaret för den kyrkliga beredskapen. Stiften inom Svenska kyrkan fastställer vid behov regionala inriktningsdokument i samråd med berörda länsstyrelser och försvarsområdesbefälhavare utifrån denna grundsyn.
1. Grunder
· 1996 års försvarsbeslut för perioden 1997-2001
· ÖCB:s inriktningsdokument "Beredskapsinriktning för civilt försvar" 1997 06 19 och "Inriktning av övningsverksamheten" 1998 03 09
· Kyrkolagen 1992:300
· Lagen (1994:1720) om civilt försvar
· Förordningen (1995:128) om civilt försvar
· Beredskapsförordningen (1993:242)
2. Det civila försvarets grundläggande uppgifter
Det civila försvarets huvuduppgifter är
att värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld,
att kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och
att stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra påfrestningar på samhället i fred.
3. Den kyrkliga beredskapen
Kyrklig beredskap är Svenska kyrkans och övriga trossamfunds samlade förberedelser enskilt, i samverkan med varandra och totalförsvaret i övrigt, för att under höjd beredskap och i av riksdagen beslutade andra uppgifter för totalförsvaret kunna bedriva sin verksamhet.
Uppgiften
Den kyrkliga beredskapen skall tillgodose människors och samhällets förväntningar på insatser under höjd beredskap. Förutsättningar skall skapas för att kunna göra detta uthålligt och med nyttjande av alla tillgängliga resurser.
Beredskapen skall kunna anpassas till förändrade hotbilder och utformas så att resurserna också kan tas i anspråk vid svåra påfrestningar på samhället i fred och i humanitära och fredsfrämjande internationella insatser.
Huvuduppgifterna
Svenska kyrkan och med henne samverkande andra trossamfund skall i tillämpliga delar och utifrån sin tro, bekännelse och lära främst kunna
tillgodose
· ett ökat behov av själavård och diakoni
· ett ökat informationsbehov
· kraftigt utökade uppgifter inom begravningsverksamheten
· ökad omfattning av kyrkobokföring
skydda
· värdefulla inventarier och arkiv
· kyrkobyggnaderna
säkerställa behovet av personal
samverka inom totalförsvaret.
Ansvar
Allmänt
Svenska kyrkan har ett författningsenligt ansvar för den kyrkliga beredskapen.
Andra med Svenska kyrkan samverkande trossamfund medverkar i och ansvarar för den kyrkliga beredskapen enligt eget bestämmande och träffade överenskommelser med Svenska kyrkan.
Svenska kyrkan
1. Central nivå
I fred
Svenska kyrkans centralstyrelse/motsvarande eller det organ styrelsen utser, leder och samordnar den kyrkliga beredskapen nationellt på basis av gällande försvarsbeslut och centralt beslutad planeringsinriktning samt en för funktionen särskilt formulerad grundsyn. Styrelsen har det övergripande ansvaret för att organisation, planläggning och övriga beredskapsförberedelser i fred kommer till stånd inom funktionen och samverkar därvid efter särskild överenskommelse med andra trossamfund och inom ramen för Trossamfundens beredskapsråd (TBR).
Under höjd beredskap skall styrelsen inrikta och samordna verksamheten i samverkan med stiften och samverkande andra trossamfund. Vidare skall styrelsen samverka med centrala civila myndigheter och Försvarsmakten
2. Högre regional nivå
I varje civilområde har ett av Svenska kyrkans stift givits ett särskilt samverkansansvar med CB/MB. Detta utövas tillsvidare av Luleå, Strängnäs och Lunds stift.
Dessa stift är regionala samverkansparter med Svenska kyrkans centrala ledning.
Uppgiften innebär
I fred
_ verka för en enhetlig inriktning av den kyrkliga beredskapen inom civilområdet, baserad den grundsyn för verksamheten som Centralstyrelsen lagt fast.
_ delta i CB/MB:s planering för verksamheten inom civilområdet och tillföra kunskap och information om den kyrkliga beredskapen. CB/MB:s överväganden och beslut skall åerföras till och förankras i berörda stift.
Vid höjd beredskap
_ delta i CB/MB:s samordning av försvarsåtgärderna och ansvara för att CB/MB:s beslut också får verkan i övriga berörda stift.
Samverkan avser främst följande områden:
_ själavårdande och diakonala insatser
_ krishantering
_ flyktingomhändertagande
_ begravningsverksamhet/krigsgravtjänst
_ undanförsel och skydd av kulturföremål
_ psykologiskt försvar
_ information och folkrätt
Biskoparna har en aktiv roll inom ramen för det psykologiska försvaret.
3. Lägre regional nivå
Inom ramen för sin kompetens ansvarar stiften i förhållande till berörda länsstyrelser och försvarsområdesbefälhavare.
Uppgiften innebär
I fred
att samordna och inrikta församlingarnas och samfälligheternas beredskapsförberedelser inom respektive län i enlighet med denna grundsyn och den regionala grundsyn som fastställts av berörda länsstyrelser/försvarsområdesbefälhavare. Målsättningen skall därvid vara - enhetlighet och ändamålsenlighet.
Vid höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället
att samordna och leda verksamheten inom stiftet och att därvid samverka med berörda länsstyrelser och försvarsområden.
Biskoparna har en aktiv roll inom det psykologiska försvaret.
Samverkan skall främst ske på de områden som finns under punkten 3 ovan.
4. Lokal nivå
Församlingarna och samfälligheterna, företrädda av kyrkoråden, har det lokala ansvaret såväl i fred som under höjd beredskap för den kyrkliga beredskapen och skall samordna denna med de borgerliga kommunernas och landstingens planering. Samverkan skall också ske med andra trossamfunds församlingar.
Samverkan skall främst ske på följande områden:
_ Diakonal verksamhet/själavård och krishantering
_ Psykosocialt omhändertagande (POSOM)
_ Begravningsverksamhet
_ Lokaler
_ Barn- och ungdomsverksamhet
_ Flyktingomhändertagande
_ Information
_ Skydd av kyrkobyggnader och kulturföremål
4. Planeringsinriktning och förmåga före 2001
Grunder
Försvarsbeslutet vilar på fyra huvudprinciper:
· Anpassning - skaffa sig förmågan att kunna ändra inriktning efter förändrade hotbilder.
· Helhetssyn - resurserna skall kunna användas i internationella uppgifter och vid fredstida svåra påfrestningar.
· Folkförsvar - totalförsvaret skall vara en angelägenhet för hela folket.
· Internationalisering - fredsfrämjande och humanitär verksamhet är en del av säkerhetspolitiken.
Dessa huvudprinciper är styrande för det kyrkliga beredskapsarbetet under tiden fram till nästa försvarsbeslut.
4.1 Hotbilderna - våra planeringsförutsättningar
4.1.1 Väpnat angrepp
Det väpnade angreppet - alltjämt dimensionerande
Den långsiktigt dimensionerande uppgiften för totalförsvaret är och förblir att kunna möta ett väpnat angrepp. Detta hot utgör grunden för beredskapsförberedelserna. Även med de nuvarande säkerhetspolitiska förhållandena måste det därför finnas en viss beredskap för att kunna möta ett begränsat militärt företag.
Utvecklingen i ett längre perspektiv - 5-10 år - anses göra det möjligt för en angripare att ha tillräcklig förmåga för ett mer omfattande angrepp. Detta bedöms främst kunna drabba storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt Luleå-Bodenområdet och Gotland.
Inriktning och förmåga
_ Utgångspunkten för planeringen skall vara att uppnå en effektiv ledning och samordning av den kyrkliga organisationen liksom förmågan till samverkan inom totalförsvaret. Svenska kyrkans organ på samtliga nivåer skall därför ha en god förmåga att omedelbart kunna leda och samverka. En operativ kärna (ledningsgrupp) skall utses.
_ Beredskapen skall vara sådan att den ger en betryggande förmåga att fortsätta fullgöra huvuduppgifterna enligt kapitel 3 ovan utan större tillskott av personal eller materiel vid ett begränsat militärt företag mot vårt land.
_ Förebyggande av avbrott och intrång i el, tele och IT skall prioriteras och enkla ersättningsanordningar/rutiner skaffas för sådana system. Inriktningen skall då vara att hjälpligt kunna klara huvuduppgifterna. Kyrkobokföringens behov skall beaktas särskilt.
_ Huvuduppgifterna skall kunna fullgöras under någon månad vid ett större angrepp efter ett år av anpassning.
Den särskilda hotbilden för storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt Luleå-Bodenområdet och Gotland skall beaktas inom och av berörda stift.
Planeringen skall vidare särskilt beakta behovet av resurser under anpassningstiden när det gäller
_ personalförsörjningen
_ materiel för begravningsverksamheten och för skyddet av kulturbyggnader/föremål samt arkivalier
_ utbildning och övning.
4.1.2 Fredstida hot och risker - huvuduppgiften tillsvidare
Så länge som det nuvarande säkerhetspolitiska läget består skall den kyrkliga beredskapens huvudsakliga inriktning avse insatser vid fredstida hot och risker. En god beredskap och förmåga att klara sina uppgifter i sådana situationer är en grundläggande förutsättning för att uppnå den erforderliga förmågan vid höjd beredskap.
Inriktning och förmåga
Grundberedskapen
Svenska kyrkan bedriver en rikstäckande verksamhet. Organisation för samverkan finns på samhällets alla ledningsnivåer. Stor kunskap finns om människors behov av själavård och diakonal omsorg vid inträffande svåra händelser och kriser. Denna kunskap skall ställas till samhällets och människornas tjänst.
Utifrån dessa förutsättningar skall Svenska kyrkan och med henne samverkande trossamfund ha en omedelbar förmåga till adekvata insatser vid dagligt inträffade olyckor och andra svåra händelser.
För att uppnå detta skall strävan vara
- att med bibehållen integritet öka samverkan med samhällets ansvariga organ på området och kunna delta i deras reguljära insatser.
Svåra samhällspåfrestningar
En svår samhällspåfrestning är något som uppstår hastigt, oväntat och utan förvarning. För att möta den krävs snabba beslut och insatser av många aktörer. Den drabbar många människor, verksamheter eller stora geografiska områden och får mycket stora materiella eller andra konsekvenser. Den kan också vara sådan att den hotar grundläggande värden - värden som är fundamenten för vårt demokratiska statsskick, rättsstaten, synen på människovärdet m.m.
Svenska kyrkan står utifrån sin tro, bekännelse och lära för den kristna livssynen och har en organisation som slår vakt om och vilar på demokratins principer. Tillsammans med andra trossamfund kan hon nå hela Sveriges befolkning och stå som en samlande symbol för kontinuitet, tillit, trygghet och förtröstan. Detta är värden som har särskild betydelse om samhället som hon verkar i och är en del av hamnar i kris.
Utifrån dessa förutsättningar skall
· den egna förmågan att hantera en svår samhällspåfrestning stärkas
· den egna kompetensen öka att leda, samverka och samordna verksamheten under sådana förhållanden
· ytterligare materiella eller andra resurser inventeras som Svenska kyrkan och andra trossamfund kan ha vid sådana situationer.
4.1.3 Internationella fredsfrämjande och humanitära insatser
Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan. Egna humanitära och fredsfrämjande insatser eller i samverkan med andra samfund, organisationer, statliga organ och myndigheter bedrivs runtom i världen. Själavård i internationell totalförsvarsmiljö bedrivs inom den militära själavården. Internationell verksamhet förutsätter kunskap och kompetens i säkerhetspolitiska frågor och delaktighet i det samhälleliga samtalet på området. Genom ekumeniskt engagemang i internationella nätverk, vänstift och vänförsamlingar bidrar Svenska kyrkan och andra trossamfund till ökad internationell förståelse och avspänning.
Utifrån dessa förutsättningar skall
· det internationella engagemanget vidareutvecklas på Svenska kyrkans alla nivåer enligt de närmare rekommendationer som ansvariga kyrkliga organ meddelar. För att främja stabiliteten i närområdet skall Östersjöområdet och samarbetet inom Barentsregionen särskilt uppmärksammas.
· förmågan till samverkan med andra aktörer utvecklas.
· svenska kyrkan delta och tillföra kunskap i det försvars- och säkerhetspolitiska samtalet.
5. Övning och utbildning
5.1 Utgångspunkter
För att uppnå den förmåga som denna grundsyn förutsätter krävs en kontinuerlig och behovsanpassad övnings- och utbildningsverksamhet.
Samhällets ledningsorgan (främst kommun och länsstyrelse) liksom centrala myndigheter och Försvarsmakten har det primära ansvaret för att adekvata övningar genomförs.
Svenska kyrkan skall alltid vara beredd delta i sådana övningar.
Den kyrkliga beredskapen i sig behöver också för verksamheten anpassade övningar och utbildningar. Inriktningen av dessa kommer att regleras närmare i särskild ordning.
Övningar kan beslutas av Svenska kyrkans centralstyrelse eller ett enskilt stift. En församling/kyrklig samfällighet beslutar själv om övningar därutöver av egen organisation och verksamhet.
5.2 Syfte och prioriteringar
Huvudmålet för utbildnings- och övningsverksamheten är att Svenska kyrkan och med henne samverkande andra trossamfund skall kunna genomföra de uppgifter som man åtagit sig i samhället i olika krissituationer.
Syftet kan därvid vara att
_ öka den enskildes och organisationens kunskaper och färdigheter
_ pröva en ny organisation, ny utrustning m.m.
_ förutsättningslöst undersöka verksamheter
_ pröva förmågan hos enskilda befattningshavare och organisationen
För att öka kunskapen om och den mentala beredskapen för de beskrivna hotbilderna i kapitel 4, skall övningsverksamheten omfatta hela hotskalan: Vardagsolycka - större olycka - svår påfrestning på samhället - höjd beredskap - väpnat angrepp (begränsat och större).
Så länge som de nuvarande omvärldsförhållandena består, skall tyngdpunkten läggas vid fredstida olyckor och svåra påfrestningar på samhället.
Själavård, diakoni, krishantering och begravningsverksamhet skall därvid prioriteras.
Förmågan skall utvecklas att verka på såväl större som mindre skadeplatser, delta i POSOM- och PKL-grupper, förmedla information till anhöriga, anordna och genomföra begravningar och minnesgudstjänster samt skapa och arbeta i sorgegrupper och stödcentra. Särskild uppmärksamhet skall ägnas samverkan med ansvariga samhällsorgan och övriga trossamfund.
Eftersom det säkerhetspolitiska läget kan förändras negativt, skall de särskilda krav som följer av en anpassning till ett sådant läge uppmärksammas. Detta gäller särskilt ledningsorganen, som snabbt skall kunna påbörja sitt arbete och bedriva detta med hög säkerhet och kompetens. Ledning under störda förhållanden (avbrott i el, tele och IT), stabsarbete och samverkan med samhällets ledningsorgan skall härvid övas särskilt.
