Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
I utredningsarbetet inför och förslaget till en ny kyrkoordning uttrycks en stor enighet kring den för Svenska kyrkan grundläggande principen att församlingen är kyrkans primära enhet eftersom det är där som evangelium förkunnas och sakramenten förvaltas. Det finns också en tydlig målsättning att låta denna grundprincip få ett konkret genomslag i frågor om ansvar och befogenheter i en samfällighet. Också på samfällighetsnivå är församlingarna den primära enheten. Det är församlingarna som bildar en samfällighet som sitt samverkansorgan med uppgift att svara för ekonomisk utjämning, resurshushållning och service.
Ledningsgruppens förslag till kyrkoordning var att beslutande organ i en samfällighet skall vara församlingsdelegerade valda av företrädare för församlingarna i samfälligheten. Ledningsgruppen anslöt sig därmed till nivåutredningen och valutredningen. (SKU 1998:1, 3 kap. 2 §, 3 kap. 54-61 §§).
Nivåutredningen konstaterar att församlingsdelegerade har funnits sedan 1961 i obligatoriska pastoratssamfälligheter. Nivåutredningen föreslår att samfälligheternas beslutande organ skall vara församlingsdelegerade. Om man väljer att se den demokratiska beslutsorganisationen utifrån infallsvinkeln att en samfällighet bygger sitt mandat på de i samfälligheten ingående församlingarna är detta naturligt. Församlingsdelegerade innebär att man stärker kopplingen mellan samfällighet och församling och samtidigt stärker församlingens ställning. Lösningen förenklar den kyrkliga organisationen. Lokalt blir det då direkta val endast till församlingens beslutande organ. (SKU 1998:3, sid. 84, 222).
I utredningen om kyrkliga val m.m. var frågan om val till samfällighetens beslutande organ föremål för en mycket ingående prövning. Utredningsgruppen kom i sin samlade bedömning fram till att det finns övervägande skäl som talat för församlingsdelegerade. Samfälligheten är en samverkansform som bygger på och har sitt uppdrag från församlingarna och detta kommer till klart uttryck genom att församlingarnas beslutande organ utser ledamöterna i samfällighetens beslutande organ. (SKU 1998:4, sid. 120ff).
Det är beklagligt att Centralstyrelsen på denna punkt inte delar utredningsgruppernas och ledningsgruppens bedömning utan istället föreslår att beslutanderätten i en samfällighet skall utövas av samfällda kyrkofullmäktige utsedda genom direkta val. Centralstyrelsens argument är främst att man anser direkta val vara ett ur demokratisk synvinkel mer tillfredsställande system. Man anför vidare att förslaget att de minsta församlingarna skall få ha kvar kyrkostämma gör styrelsens bedömning än mer relevant. (CsSkr 1999:3, del 2, sid. 80ff).
Det beslutande organet i en samfällighet bör enligt min mening vara församlings-delegerade valda av företrädare för församlingarna i samfälligheten. En sådan beslutsorganisation skulle vara ett sätt att konsekvent tillämpa ansvarsfördelningen mellan församling och samfällighet. Tydligheten skulle öka församlingarnas möjlighet att verka med ett självständigt och av alla parter erkänt och respekterat ansvar och skulle på ett värdefullt sätt tydliggöra samfälligheternas uppgift att som samverkansorgan svara för ekonomisk utjämning, resurshushållning och service. Jag tror dessutom att valutredningens förhoppning att församlingsdelegerade skulle öka personsambandet mellan beslutande i församlingar och samfällighet är realistisk.
Vad gäller huvudargumentet mot indirekt valda församlingsdelegerade kan jag helhjärtat instämma i den bedömning som Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund framför i sitt remissyttrande: att ett indirekt valt församlingsdelegerade inte är mindre demokratiskt bara därför att det utsetts av de beslutande organen i de i samfälligheten ingående församlingarna. Samfällighetens huvudfunktion är att ställa ekonomiska resurser till församlingarnas förfogande för den kyrkliga verksamhet som dessa skall bedriva. Liksom församlings- och pastoratsförbundet anser jag att samfällighetens verksamhet sker på församlingarnas uppdrag, att de förtroendevalda i samfälligheten bör svara för sina uppdrag inför sina församlingar och att det följaktligen bör vara de högsta beslutande organen i församlingarna som också utser sina företrädare i samfälligheten.
Jag menar att det finns starka skäl att återgå till det förslag som lagts av nivåutredningen, utredningen om val och indelningsfrågor m.m. samt ledningsgruppen. I min motion lämnar jag ett förslag till formulering av den paragraf som föreskriver hur det beslutande organet i en samfällighet skall vara beskaffat. Ett bifall till min motion innebär naturligtvis även ett behov av konsekvensändringar dels vad gäller terminologin på tillämpliga ställen i kyrkoordningen, dels vad gäller förslagets 3 kap. 52-56 §§ där bestämmelser för samfällda kyrkofullmäktige måste ersättas av motsvarande bestämmelser för församlingsdelegerade.
Jag hemställer
att kyrkomötet beslutar att kyrkoordningens 3 kap. 5 § skall ha följande lydelse:
I en samfällighet utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade.
Luleå den 25 april 1999
Karin Burstrand
