Kyrkomötet
|
Vid samtal med präster kring erfarenheter från retreater har jag under senare år hört kommentarer som direkt syftar på prästutbildningen. Här följer några exempel:
_ Ingen har frågat om min egen gudsrelation.
_ Själavård har man fått söka sig själv.
_ Samtalen har handlat om yttre ting, inte om innersidan.
_ Retreatens undervisning har tagit fram dimensioner som saknades i utbildningen.
_ Det behövs själavårdande samtal under utbildningen. Hur skall jag annars själv kunna vara själavårdare.
_ Både i förkunnelsen och i själavården behövs insikter i andlig vägledning, som bygger på de rika erfarenheterna från kyrkohistorien.
_ Jag hade behövt mera samtal kring min egen gudsrelation för att kunna arbeta på min egen andliga växt och mognad.
_ I utbildningen framhävs rätt tro, rätt lära, rätt kyrka, och man mäter kunskapsmängd men frågar inte efter gudsrelation.
Även om kommentarerna kommer från ett begränsat antal präster och bygger på subjektiva erfarenheter, så är tendensen tydlig: man saknar från sin utbildning tillfällen att samtala om och arbeta med sin egen gudsrelation. Såvitt jag kan förstå, är detta oundgängliga förutsättningar för att kunna verka som präst.
Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs
att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen verkar för en komplettering av prästutbildningen med hänsyn till de synpunkter som framgår av motionen.
Yllestad den 27 mars 1999
Henry Svensson
