Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Arbetet med kyrkoordningen är både omfattande och imponerande. I förslaget finns de synsätt och värderingar formulerade som dels sammanfattar kyrkans regelverk och dels ser till att Svenska kyrkan är densamma efter 31 december 1999 som nu. Här ligger väl också svagheten. Framtidsfrågorna tränger sig på. Vi står inför en uppgörelse med myndighetsrollen i svenskt samhällsliv. De förändrade relationerna med statsmakten får konsekvenser. Många remisser ifrågasätter regelverkets omfattning.
Alltför mycket har förvaltningskulturen i kyrkoordningen fått breda ut sig på bekostnad av processen och regelverket på bekostnad av identiteten. Paragraftecknen ger signaler om lagar och straff och inte så mycket till överenskomna regler och utveckling. De kan utelämnas. Stiftens tillsyn kan uppfattas som motsats till främjandeansvaret och inte så mycket som uttryck för råd, stöd och hjälp. Ordet församlingsinstruktion gör församlingen till objekt och inte subjekt. Ordvalet gör också att begrepp som diakoni, mission, undervisning och gudstjänst hamnar i ett sammanhang där innehåll och attityder kan uppfattas som färdiga mönster och monologer. Domkapitlets placering i texten förstärker intrycket av forna tiders övervakning och myndighetsutövning på bekostnad av ledning i dynamiska processer i ett målinriktat arbete.
I stället för ordet församlingsinstruktion kan man söka ord som församlingsmodell, profil, idé eller plattform. Ordet församlingskontrakt ger signaler om mer platta organisationer, modernare ledarprofiler, ömsesidighet och delaktighet. Dessutom är det viktigt att all verksamhet kan rymmas på en gemensam plattform på den lokala församlingsnivån. Kansliet som stödfunktion och kärnverksamheterna församlingsverksamhet och kyrkogårdsarbete måste rymmas i en gemensam och sammanhållen församlingsidé. Det är av synnerligen stor vikt att de olika kyrkliga kulturerna hålls samman och att alla medarbetare bidrar till helheten. Detta får också betydelse för utbildning och information, som bör omfatta all personal. Begrepp som diakoni, mission, undervisning och gudstjänst hör närmast hemma som beskrivning av församlingsverksamheten och kan inte utan vidare pressas in på hela verksamheten. Konsekvensen av detta resonemang leder till ett förslag om ny plats för 57 kap. 5 §, eftersom den hör samman med församlingsutveckling och inte primärt tillsyn, ett nytt ord för vad det handlar om och en omformulering av nuvarande förslag.
Med stöd av det som ovan anförts hemställer jag
1. att kyrkomötet beslutar att anta en kyrkoordning med ordet församlingsinstruktion i stället för församlingskontrakt,
2. att kyrkomötet beslutar att momenten i 57 kap. 5, 6 och 7 §§ förs över till 2 kap. som handlar om församlingens uppdrag, samt
3. att kyrkomötet beslutar att nuvarande 57 kap. 5 § får följande ordalydelse:
FÖRSAMLINGSKONTRAKT
Församlingskontraktets innehåll
För varje församling skall det finnas ett församlingskontrakt. Detta skall utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i församlingen i samråd med domkapitlet. Kontraktet skall innehålla
1. ett grundläggande pastoralt program för hela församlingens liv och inriktning,
2. regler om fortbildning för all personal,
3. en redogörelse för församlingens verksamhet på teckenspråk samt på samiska, finska och andra språk,
4. en redovisning av församlingens samverkan med andra församlingar i personalfrågor, och
5. de regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta enligt bestämmelser i denna kyrkoordning.
Borlänge den 22 april 1999
Anders Åkerlund
