Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Under senare år har en viss avreglering av gudstjänstlivet ägt rum. Centralstyrelsens förslag ger ofta prov på en utveckling i den riktningen. Men en hel del återstår på detta område enligt min mening.
I 17 kap. om gudstjänstliv 6 § beskrivs möjligheten för kyrkorådet att besluta om gudstjänster utöver högmässa. Är det lämpligt att föreskriva att högmässa är den gudstjänst som andra gudstjänster utgår ifrån? I flera församlingar firas aldrig eller nästan aldrig högmässa eftersom man väljer andra former för mässa utifrån lokala behov och tänkesätt. 17 kap. 7 § skapar mycket stora hinder för ekumeniska gudstjänster. Varför detta krångel?
I samma kapitel 8 § föreslås att "Den präst som leder gudstjänsten beslutar vilka av kyrkohandbokens alternativa moment som skall användas". I denna skrivning borde orden "av kyrkohandbokens" utgå, eftersom man i temagudstjänster/temamässor bör ha möjlighet att använda andra moment och ord än de som står i handboken.
I 14 § regleras lekmäns predikan och ledning av gudstjänster vid vissa tillfällen. En onödig byråkrati kan i praktiken leda till talförbud för icke prästvigda. Det är enligt min uppfattning önskvärt med lekmannaledda gudstjänster och predikningar.
I 18 kap. 6 § anvisas ett ganska krångligt sätt att förfara när det gäller beslutsgången och anmälan till domkapitlet för tematiska gudstjänster. I många stift har man funnit mer smidiga och okonventionella tillvägagångssätt. I framtiden torde församlingsinstruktionen kunna fungera som ett instrument för denna process. I 20 kap. 6 § om nattvarden föreslås att ekumeniskt nattvardsfirande måste föregås av ett samråd med prästerna och ett medgivande av kyrkorådet. Detta förslag vittnar inte om en god och öppen ekumenisk anda. Bestämmelsen kunde utgå i en öppen folkkyrka.
Här ovan har givits exempel på möjliga avregleringar och förenklingar.
Sålunda hemställer jag
att kyrkomötet beslutar anta en kyrkoordning med innehåll i enlighet med vad som ovan anförts.
Borlänge den 20 april 1999
Anders Åkerlund
