Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Biskopsgårdarna, med undantag av sådan tjänstebostad som hyrs enligt särskilda avtal, skall enligt 9 § första stycket punkt 6 Lag om införande av lagen om Svenska kyrkan (1998:1592) från och med den 1 januari 2000 ägas av Svenska kyrkan. Kammarkollegiet föreslog i betänkandet SOU 1997:47 sid. 219 att äganderätten till biskopsgårdarna skulle tillkomma det stift i vilket biskopsgården ligger. Regeringen anförde följande skäl till att i stället överföra äganderätten till nationella nivån:
Efter relationsändringen är det Svenska kyrkans sak att själv besluta om hur biskoparnas bostadsfråga skall lösas. Det kan antas att den instans inom kyrkan som får arbetsgivaransvaret för biskoparna också kommer att besluta om tjänstebostäder för dessa. Det kan vidare synas rimligt att den som är arbetsgivare även kan förfoga över biskopsgårdarna som ägare. Det är en inomkyrklig fråga hur anställningsförhållandena för biskopar skall ordnas efter relationsändringen. Det är således oklart vem som kommer att övertaga ansvaret för dessa frågor. För närvarande betalas biskoparnas löner ur kyrkofonden som också bär det ekonomiska ansvaret för biskoparnas tjänstebostäder. Mot denna bakgrund finner regeringen att äganderätten till biskopsgårdarna vid relationsändringen bör föras över till trossamfundet Svenska kyrkan... Det får sedan ankomma på kyrkomötet att ta ställning till hur äganderättsfrågan efter relationsändringen bör lösas.
(Prop. 1997/98:116 s. 91-92)
Enligt 46 kap. förslaget till kyrkoordning skall Kyrkofondens styrelse handha förvaltningen av de biskopsgårdar som ägs av Svenska kyrkan (16 §). De skall skötas av det stift där de är belägna (14 §). Förslaget innebär en ordning där Kyrkofondens styrelse hyr ut biskopsgården till respektive stift. Stiften kommer samtidigt att ta betalt av kyrkofonden för sitt skötselåtagande.
Den föreslagna modellen innebär enligt vår mening mycket onödig byråkrati och onödigt penningflöde mellan nivåerna. Den bäddar också genom sin oklarhet för konflikter mellan den nationella nivån och stiftsnivån.
Det faktum att biskopen skall vara anställd av stiftet talar för att biskopsgården i stället bör ägas av stiftet. Detta är också det mest naturliga om man ser till biskopsgårdarnas historia.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställer vi
1. att kyrkomötet beslutar att i kyrkoordningens övergångsbestämmelser införs en punkt med följande lydelse:
De biskopsgårdar som fr.o.m. 1 januari 2000 ägs av trossamfundet Svenska kyrkan skall med äganderätt överföras till det stift där de är belägna. Överlåtelsen skall ske utan vederlag.
2. att kyrkomötet beslutar att inte anta 46 kap. 14 § i kyrkoordningsförslaget.
Västerås den 19 april 1999
Marianne Rosenkvist Margareta Nybelius Ingemar Ullén
Lars Rydje Kristina Lundgren Elsa Spännar
Ulla-Britt Emanuelsson Gunilla Persson Erik Hedin
Thomas Söderberg Britas Lennart Eriksson Claes-Bertil Ytterberg
Anders Åkerlund Kerstin Jansson
