|
av Bo-Gustaf Sorby och Gunhild Bolander |
Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
I regeringens skrivelse beträffande den kyrkoantikvariska ersättningen ges uttryck för kulturarvets betydelse, att det är en nationell angelägenhet att skydda och bevara vår kulturmiljö och att ansvaret för detta skall delas av alla.
I skälen för regeringens förslag avseende den kyrkoantikvariska ersättningen betonas svårigheten att bedöma omfattningen av kostnaderna för att upprätthålla de kyrkliga kulturvärdena men hävdas samtidigt att det under senare år, i större omfattning än tidigare, genomförts kostnadskrävande underhåll och restaureringar av kyrkobyggnader.
Det s.k. miljardprogrammet för kyrkliga jobb, där staten under en treårsperiod skulle bidra med 150 miljoner kronor av totalt 1 425 miljoner mot en intäkt av 285 miljoner kronor i enbart mervärdeskatt, anges bl.a. som motiv för den bantade kyrkoantikvariska ersättningen under avtalsperioden fram till år 2009.
Genom Samfälligheten Gotlands kyrkor har ett omfattande restaurerings- och underhållsprogram kunnat genomföras på Gotland under de senaste femton åren. Drygt hälften av de 92 medeltida församlingskyrkorna har under denna tid åtgärdats i större eller mindre omfattning.
Det planeringsunderlag som upprättats i samverkan med länsstyrelsen och länsmuseet på Gotland för den framförliggande tioårsperioden omfattar likväl 60 kyrkor vartill kommer de löpande årliga underhållsarbetena.
De prioriterade underhållsåtgärderna omfattar i huvudsak yttre restaureringar, inre konserveringsarbeten och värmeanläggningar samt stenkonserveringsarbeten. Ett allt angelägnare arbete är, på grund av en ökande luftföroreningsgrad, stenkonserveringsarbeten på portaler och skulpturer, ett arbete som visat sig synnerligen kostnadskrävande.
Den här beskrivna situationen beträffande kyrkobyggnadernas underhållsbehov på Gotland, efter femton års intensiv restaureringsverksamhet, torde också råda för stora delar av landet i övrigt.
Av Riksantikvarieämbetets föreskrifter om tillämpning av förordningen (SFS 1981:47) om statsbidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse framgår att statens stöd skall avse sådana merkostnader som betingas av hänsyn till det kulturhistoriska värdet.
Som följd av de antikvariska kraven på material och utförande beräknas underhållsintervallet för gotlandskyrkorna till ca 35 år. Om mera beständiga material skulle komma till användning på exempelvis tak och fasader skulle tidsintervallet mellan två restaureringar kunna beräknas till mellan 55 och 60 år - en tidsdifferens betydligt över 40 procent med beaktande av det löpande underhållet.
Enligt ERK-utredningen beräknades underhållet av Sveriges kyrkor år 1990 kosta 1 100 miljoner kronor - lågt räknat; 1 150 miljoner i dagsläget. Med tidsfaktorn som beräkningsgrund skulle 40 procent svara mot det av kommittén föreslagna beloppet om 460 miljoner per år.
Regeringens förslag vad avser den statliga kyrkoantikvariska ersättningen under åren 2000-2009 kommer ofelbart att medföra ett uppdämt behov av restaureringsåtgärder med uppenbar risk för att oersättliga kulturvärden kommer att förfaras.
Det är därför helt nödvändigt att den kyrkoantikvariska ersättningen, redan från avtalsperiodens början, anpassas till den av kommittén föreslagna nivån på 460 miljoner kronor, en nivå som enligt Riksantikvarieämbetets bedömning är rimlig under förutsättning att eventuell höjning av ersättningen kommer att prövas under pågående avtalsperiod.
Mot bakgrund av det anförda hemställer vi
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande storleken av den kyrkoantikvariska ersättningen.
Stenkyrka den 15 mars 1999
Bo-Gustaf Sorby Gunhild Bolander
