|
av Herbert Sjödin och Per-Åke Axelsson |
Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
I förslaget till kyrkoordning, Svenska kyrkans utredningar 1998:1, Huvudbetänkande om Svenska kyrkans framtida organisation, anges i 16 kap. 3 §, och 36 kap. 2 §, vilka kriterier för församling som föreslås att gälla från och med år 2000, då Svenska kyrkans ändrade relationer till staten börjar tillämpas.
Med förslaget följer vissa grundläggande problem, vad gäller principiella frågor om församlingars rätt att bestå som församlingar. Ett flertal församlingar, främst i glesbygd, syns nämligen komma att bortrationaliseras efter år 2000. Det kan röra sig om mer än en tredjedel av landets ca 2 500 församlingar.
I många fall, för att inte säga samtliga, kommer en sådan utveckling att upplevas mycket negativt i de församlingar som drabbas av denna omorganisation. Det torde inte bli helt lätt att inse varför en församling, som under sekler har haft regelbunden gudstjänstverksamhet, kyrkostämma och kyrkoråd, kyrka och kyrkogård, inte längre får betraktas som församling.
Härav följer självklart att mycket av det kyrkliga engagemanget och den medvetna församlingsidentiteten, som präglar verksamheten i många små församlingar, kommer att mer eller mindre utplånas. Detta skadar församlingslivet mer än det främjar!
Starka skäl finns alltså att slå vakt om den mindre församlingen, som av ålder och hävd har ägt församlingsstatus. Detta som ett led i en uttalad allmän strävan att stärka församlingens ställning inom Svenska kyrkan.
Det teologiska momentet i församlingsbegreppet är givetvis viktigt. Samtidigt torde det vara ofrånkomligt att också territoriella, sociala och inte minst historiska aspekter måste vägas in i den helhetsbild av församlingsbegreppet, som en lång tradition har skapat och som väl motiverar den mindre församlingens rättmätiga krav att fortsatt få finnas till som församling även efter år 2000.
Att en församling på grund av sin ringa storlek varit beroende av att ingå i ett pastorat med resurser till stöd i genomförandet av regelbundna gudstjänster, dock inte varje helgdag (vecka), betyder förvisso inte att församlingsborna i den lilla församlingen skulle vara mindre engagerade för hembygdens kyrka och kyrkoliv än församlingsborna i en större församling. Snarare förhåller det sig tvärtom. I en rikstäckande kyrka utgör varje församling, större eller mindre, en omistlig del i den totala helheten. Svenska kyrkan har inte råd att avvara det lokala engagemang som finns i de små församlingarna, vilka enligt kyrkoordningsförslaget kan komma att bortrationaliseras.
I de fall nya församlingar inrättas, t.ex. genom delning av större församlingar, må föreslagna församlingskriterier kunna tillämpas efter kyrkoordningens ikraftträdande år 2000.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi
1. att kyrkomötet beslutar att anta en kyrkoordning med sådant innehåll att även mindre församlingar, som under århundraden varit församlingar och fortfarande har regelbundet gudstjänstfirande, t.ex. varannan helgdag och som har fungerande kyrkoråd, skall ha rätten att fortsatt bestå som församlingar, samt
2. att kyrkomötet beslutar att anta en kyrkoordning med sådant innehåll att ändringar i församlingsindelning skall grundas på frivillighet från berörda församlingars sida.
Östersund och Rånäs den 15 mars 1999
Herbert Sjödin Per-Åke Axelsson
