Motion till ombudsmötet

1996:530

av Martin Cruce
om kyrkans ansvar inför förestående vigsel

För många stora och ansvarsfulla val i livet förutsätts att individen noga tränas inför uppgiften. Det gäller ansvar att köra bil -- körkort, rätten att jaga med bössa -- jägarexamen. För livets verkligt stora val krävs ingen vidare prövning, utöver den formella hindersprövningen.

Det stora flertalet av vigslarna i vårt land sker inom kyrkans ramar. Inget vore därför mer naturligt än att kyrkans studieverksamhet kunde arrangera kortkurser för blivande vigselpar. Någon särskild examen är svår att föreställa sig. Men för att kyrkan skall förrätta vigsel bör ett antal punkter ha gåtts igenom med vigselparet. Förslagsvis följande:

1. Hur hålla kärleken vid liv?
2. Vad gör vi med alkoholism i familjen?
3. Kan man gå vidare efter otrohet?
4. Glädjen och svårigheterna med olika kulturella bakgrunder.
5. Barnuppfostran.
6. Svärmor/svärfars-problematiken.
7. Omgifte.

Vid traditionella vigselsamtal är det oftast endast praktiska saker som diskuteras. T.ex. rätten att fotografera, tärnornas placering m.m. Kyrkans familjerådgivare och erfarna präster kan vara en värdefull resurs att ta vara på för dessa studiesamtal.

En tre timmars kortkurs bör vara minimum för att sedan få gifta sig.

Mot bakgrund av det ovan anförda yrkar undertecknad

 att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse låter undersöka församlingars och pastoratens behov av en dylik kortkurs för blivande vigselpar i Svenska kyrkan.
Degeberga den 20 juni 1996

Martin Cruce