Motion till ombudsmötet

1996:504

av biskop Lars-Göran Lönnermark
om stöd till kyrkolivet i Gammalsvenskby i Ukraina

År 1782 anlände en grupp på ca 300 svenskar till södra Ukraina, förvisade från estniska Dagö. I Ukraina odlade man upp jord och bildade den by som nu kallas Gammalsvenskby. 1929 fick svenskarna, som under alla år bevarat sitt språk, sin kultur och sin tro, tillstånd att emigrera till Sverige. Den 1 augusti 1929 anlände 888 personer till Sverige. Av dessa valde närmare 300 att återvända till hembyn i Ukraina. De mötte där stalintidens utrensningar, andra världskrigets umbäranden och kommunismens förföljelse av oliktänkande. Trots detta bevarade de sitt språk och sin kultur. Idag finns i byn Zmejevka ca 100 personer som hos de ukrainska myndigheterna är registrerade som ukrainska medborgare med svensk nationalitet. Där bor 200--250 svenskättlingar. Fortfarande talar många sin gamla svenska dialekt. Några talar rikssvenska. Gudstjänster, dop och begravningar hålls på svenska av en av de äldre kvinnorna.

1991 registrerades en svensk-luthersk församling hos myndigheterna. Svenskarnas kyrka, som byggdes 1885, är renoverad av den ukrainsk-ortodoxa kyrkan, som där firar sina gudstjänster. Ett samarbete mellan den ortodoxa församlingen och svenskarnas lutherska församling har möjliggjort firande av gudstjänster på svenska i kyrkan igen. I byn bor 3 000--4 000 personer, varav några tilhör en tysk-luthersk församling.

1991 besökte kyrkoherde Kjell Knutas från Norra Kyrketorps pastorat i Skara stift på ärkebiskopens uppdrag den svenska församlingen i Gammalsvenskby. Vid det tillfället firades mässa på svenska i kyrkan för första gången sedan 1929. Naturliga relationer finns även med Visby stift.

1992 upprättades en vänförsamlingsförbindelse mellan Norra Kyrketorps församling och den svenska församlingen i Gammalsvenskby. Från Norra Kyrketorp har flera resor företagits till byn.

Syftet med resorna är
-- att fira mässa i den svenska kyrkan;
-- att välsigna och eventuellt döpa barn till svenskättlingar;
-- att förrätta kyrklig vigsel eller välsigna ingångna äktenskap. Kyrklig vigsel saknar juridisk betydelse i Ukraina men är en kyrklig angelägenhet;
-- att hålla andakter på de griftegårdar där svenskar har begravts;
-- att samla församlingens kyrkoråd;
-- att besöka svenskättlingar i deras hem, ibland förenat med nattvardsfirande;
-- att dela ut svenska psalmböcker, biblar m.m. till de svenskar som kan läsa rikssvenska;
-- att hålla kontakt med framför allt byns sjukhus och chefsläkare, men även med kommunledning och sovchosledning;
-- att upprätthålla god kontakt med den tyska lutherska församlingen och med den ukrainsk-ortodoxa församlingen;
-- att stödja byns sjukvård med läkemedel, mindre skrymmande sjukvårdsmateriel m.m.

Norra Kyrketorps församling är beredd att forsätta med vänförsamlingskontakten. Ansvaret bör dock ytterst bäras av något organ på riksplanet i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan bör ta ansvar för att präst från Sverige besöker byn minst en gång per år. SKUT har åtagit sig administrationen och finansieringen av prästs besök i Tallinn, S:t Petersburg och Gammalsvenskby, under förutsättning att extra medel ställs till förfogande. För 1996 har emellertid sådana medel uteblivit. Därför har ärkebiskopen ställt i utsikt ett bidrag på 10 000:- ur kyrkofondsmedlen för Svenska kyrkans representation utomlands.

Jag finner det emellertid otillfredsställande att ansvaret för genomförandet av prästs årliga resa till Gammalsvenskby helt vilar på Norra Kyrketorps pastorat och dess kyrkoherde. I församlingen samlas in medel för inköp av läkemedel till byns sjukhus m.m. liksom medel för transporten. Resekostnaderna är avsevärda, 8 000:-9 000:- per person. Vid prästs besök bör om möjligt tolk följa med. Bedömningen har gjorts att Svenska kyrkans engagemang är som mest angeläget de allra närmaste åren. Assimileringsprocessen påverkar de yngre. Det är särskilt för de äldre som besöken av svensk präst har så stor betydelse.

Mot bakgrund av det anförda hemställs att

 att ombudsmötet begär att Stiftelsestyrelsen låter skyndsamt utreda frågan om ansvaret för en kontinuerlig kontakt med Gammalsvenskby liksom omfattningen och finansieringen av densamma.
Skara den 31 maj 1996

Lars-Göran Lönnermark