Ekumenikutskottets betänkande
1996:506
trampminor
Till ekumenikutskottet har för beredning hänvisats OMot 1996:536 av Lisen Ridne om
trampminor.
Motionen
Motionären ifrågasätter motiven bakom att trampminor fortsätter att tillverkas i vårt land trots en
allmänt utbredd avsky inför dessa vapen.
I motionen hemställs
att ombudsmötet klart uttalar en önskan att vi i Sverige ej skall tillverka och
försälja dessa trampminor och ser detta som en strävan för ett nödvändigt
värnande om människor och människoliv.
Bakgrund
Internationellt
Enligt FN:s Human Development Report 1994 dödas ca 800 människor per månad av s.k.
antipersonella minor. Antalet skadade är dock många fler, då syftet med minorna i första
hand är att skada, inte att döda.
Internationellt regleras användningen av antipersonella minor dels i den internationella
humanitära rätten och dels i en FN-konvention från 1980 om särskilt inhumana vapen.
Däremot saknas internationella lagar som reglerar tillverkning, försäljning, export och
lagerhållning av minor.
Under hösten 1995 och våren 1996 har FN genomfört en översynskonferens i syfte att
förbättra och skärpa konventionen om särskilt inhumana vapen. Det nya minprotokollet,
som utgör del av nämnda konvention, innebär bl.a. att protokollet ska gälla i såväl inrikes-
som internationella konflikter och att antipersonella minor måste innehålla minst åtta gram
metall för att kunna upptäckas med vanliga mindetektorer. Protokollet innehåller även
restriktioner för handel och överföring av minor samt beslut om att en ny
översynskonferens av hela vapenkonventionen ska hållas runt år 2001.
För många frivilligorganisationer och kyrkor som arbetar för ett totalförbud av
personminor är resultaten av översynskonferensen en besvikelse. Kryphålen i
minprotokollet anses vara många. Lutherska Världsförbundet (LVF) hör till dem som
uttryckt sin besvikelse. LVF har också deltagit i ovan nämnda översynskonferens.
Tillsammans med Kyrkornas Världsråd (KV) har LVF ställt sig bakom organisationen "the
International Campaign to Ban Landmines" (den internationella kampanjen för förbud mot
landminor) som stöds av mer än 450 frivilligorganisationer i 40 länder.
Antalet länder som stöder förslaget om internationellt totalförbud har under det senaste
halvåret ökat från fjorton till fyrtio. Dessa länder har dock olika sätt att se på totalförbudet.
Sverige
Sveriges enda mintillverkare, Bofors AB, skriver i sin s.k. minpolicy daterad 11 maj 1994,
att "Tillverkning av truppminor skall endast ske för det fall att svenska myndigheter så
kräver.... Tillverkning och försäljning av truppminor, eller komponenter därtill, för export
skall ej ske." (Termen truppmina inkluderar såväl trampminor, som utlöses genom tryck på
själva minan, som trådmina, som utlöses genom att trådar som löper inom minans
verkansområde påverkas.)
I 94-års regeringsförklaring står att läsa att vårt land "skall aktivt verka för ett
internationellt förbud mot antipersonella minor". Däremot har Försvarsdepartementet
motsatt sig ett ensidigt förbud för Sverige. I pamfletten Frågor och svar om antipersonella
minor/truppminor (Försvarsdepartementet 1995) skriver man att de antipersonella minorna
utgör en integrerad komponent i det system som kallas minvapen och som förutom
antipersonella minor består av fordons- och stridsvagnsminor. Minvapnet anses vara en
viktig del i svensk försvarsplanering. Ett ensidigt svenskt avskaffande av antipersonella
minor skulle, menar man, vara förknippat med stora kostnader och skulle ej heller gynna
målet, d.v.s. ett globalt förbud.
Den 10 augusti i år meddelade dock försvarsministern i massmedia att regeringen, i
försvarspropositionen som presenteras i september, kommer att föreslå att all framtida
användning av personminor i det svenska försvaret förbjuds och att alla lager förstörs.
Svenska kyrkan
Senast ombudsmötet diskuterade minor var 1995. Ombudsmötet beslutade då, i enlighet
med hemställan i OMot 1995:540, att uttala sitt stöd till ett upprop mot antipersonella
minor undertecknat av en rad frivilligorganisationer och att i skrivelse till regeringen
tillkännage detta stöd. I uppropet uppmanades riksdag och regering att bl.a. öka
satsningarna på minröjning, fortsätta ansträngningarna att få till stånd ett internationellt
förbud mot antipersonella minor samt förbjuda den svenska tillverkningen, handeln,
användningen och lagringen av antipersonella minor.
Som svar på Ombudsmötets skrivelse har regeringen i beslut av 1995-11-02 meddelat
följande (i sammanfattning): Sverige har i augusti 1994 inom ramen för den internationella
konferensen om översyn av 1980 års konvention om särskilt inhumana vapen lagt fram
förslag om internationellt totalförbud mot antipersonella minor. Försvarsmakten har fått i
uppdrag att redovisa konsekvenserna av utnyttjande av andra försvarsalternativ än
truppminor i krigsorganisationen. I Sverige förekommer ingen tillverkning eller handel
såvitt avser antipersonella minor. Sverige stöder aktivt minröjningsprojekt på ett flertal
platser i världen. Forsknings- och utvecklingsarbete pågår avseende
minröjningsutrustningar.
Så sent som i maj i år gjorde Lutherhjälpens representantskaps årsmöte ett uttalande där
man krävde att Sveriges regering skulle sätt stopp för fortsatt tillverkning av antipersonella
minor i Sverige och att dessa minor skulle avlägsnas ur det svenska försvarets
vapenarsenal.
Utskottet
Det är med glädje som utskottet noterar försvarsministerns uttalande av den 10 augusti,
vilket torde innebära förhoppningar om ett totalförbud av personminor inom det svenska
försvaret. Dock är det av vikt att konstatera att beslut ännu inte är fattat av riksdagen.
Svenska kyrkan har varit en del i den opinionsbildning som skett i minfrågan och bör
fortsättningsvis verka för ett totalt förbud av produktion, förvärv, lagerhållning och
användning av personminor.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet
att ombudsmötet med anledning av OMot 1996:536 som sin mening ger SFRV:s styrelse tillkänna vad utskottet anfört.
Sigtuna den 21 augusti 1996
På ekumenikutskottets vägnar
Eskil Jinnegård
Eva Carlestål
---
Närvarande: Eskil Jinnegård, ordförande, Rolf Forslin, Monica Reichenberg Carlström,
Olof Lönneborg, Maja Larsson, Nelly Wallenborg, Evy Jonsson, Ingemar Öberg, Anna-Britta Bjerge, Juhani Rantanen, Christina Schnackenburg, Christina Hjertén, Britta Olinder,
Martin Wihlborg, Susann Torgerson
Biskop Jonas Jonson har deltagit i utskottets överläggningar.
|