CsSkr 1996:2

Bilaga 1

Direktiv för det kyrkliga utredningsarbetet med anledning av principbeslutet om ändrade relationer mellan Svenska kyrkan och staten

Sammanfattning

1995 års kyrkomöte bejakade att det sker ett fortsatt reformarbete i fråga om kyrka- statrelationerna. I sitt yttrande till regeringen lyfte kyrkomötet fram ett antal grundläggande principer och förslag beträffande arbetets inriktning. Riksdagen har den 8 december 1995 med bifall till proposition 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan godkänt regeringens riktlinjer för det vidare arbetet på detta område.

I syfte att ge underlag för kyrkomötets beslut om ett framtida inomkyrkligt regelsystem tillsätter Svenska kyrkans centralstyrelse en ledningsgrupp, fyra särskilda utredningsgrupper och en teologisk expertgrupp. Till grund för arbetet i dess helhet har Centralstyrelsen angivit vissa gemensamma riktlinjer av teologisk och principiell art.

Ledningsgruppen skall svara för ledningen och samordningen av det samlade utredningsarbetet. Till detta hör också ansvaret för det breda samrådsförfarande som kommer att äga rum och för information om utredningsarbetet. Vidare skall ledningsgruppen utreda och ge förslag rörande vissa frågor av grundläggande och övergripande art. Det gäller bl.a. behovet av särskilt skydd för vissa bestämmelser, kyrkomötet och dess arbete och gemensamma förvaltningsbestämmelser för Svenska kyrkan.

En utredningsgrupp skall behandla de frågor som avser arbetet på de i huvudsak tre kyrkliga nivåerna -- lokalt, regionalt och nationellt -- och fördelningen av arbetet mellan de tre nivåerna. Denna utredning skall också utarbeta förslag om den framtida ordningen för tillsättning av biskopar och domprostar.

Den andra utredningsgruppen skall behandla de kyrkliga valen till beslutande organ, den kyrkliga indelningen, kyrkobokföringen och kyrkliga arkiv.

Frågor om kyrklig ekonomi och egendom skall tas upp av en tredje utredningsgrupp. I arbetet ingår att belysa ekonomin på alla nivåer, frågor om kyrkoavgift och det ekonomiska utjämningssystemet, kyrkofonden, den kyrkliga egendomen, begravningsverksamheten och kyrkans ansvar för kulturhistoriska värden.

Den fjärde utredningsgruppen avser Svenska kyrkans personal samt överprövning och tillsyn i kyrkan. Detta innebär att förslag skall utarbetas beträffande vad som skall gälla i fråga om arbetsgivarskapet för biskopar och präster, formerna för tillsyn över ämbetsbärare och närmare bestämmelser om ett inomkyrkligt system för överprövning.

Den teologiska expertgruppen skall stå till de övriga gruppernas förfogande och följa arbetet i dess helhet ur ett teologiskt perspektiv.

Utredningsarbetet skall bedrivas i samverkan med det statliga utredningsarbetet. Samråd skall regelbundet äga rum med företrädare för stiften, med vissa kyrkliga organisationer och med de kyrkligt anställdas fackliga organisationer.

1 Inledning

I sitt yttrande över regeringens skrivelse 1995:1 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan bejakade 1995 års kyrkomöte att det sker ett fortsatt reformarbete i fråga om kyrka-statrelationerna. Riksdagen har därefter med bifall till proposition 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan godkänt regeringens riktlinjer för detta arbete.

På grundval av kyrkomötets yttrande och riksdagens beslut skall ett inomkyrkligt utredningsarbete påbörjas. Syftet är att ge underlag för i första hand kyrkomötets kommande beslut om ett inomkyrkligt regelsystem.

Under 1980- och 90-talen har det skett omfattande förändringar i den kyrkliga organisationen och lagstiftningen. Särskilt kan noteras 1982 års kyrkomötesreform och den härtill knuta förändringen av den rikskyrkliga organisationen, 1989 års reform av organisationen på lokal- och stiftsplanet och av den prästerliga tjänsteorganisationen samt 1992 års kyrkolag. Härtill kommer beslutet av 1994 års kyrkomöte och riksdagen hösten 1995 om nya kyrkotillhörighetsregler.

Sammantaget innebär dessa förändringar att Svenska kyrkan tydligare kommit att framträda som ett självständigt trossamfund om än med en mycket omfattande statlig reglering. 1992 års kyrkolag innebar en systematisering och modernisering av den samlade kyrkolagstiftningen. Därmed skapades också en god grund för arbetet med ett framtida inomkyrkligt regelsystem.

2 Kyrkliga utredningar m.m. av betydelse för det kommande arbetet

Vissa av de utredningar som tidigare tillsatts av Centralstyrelsen arbetar eller har nyligen avslutat sitt arbete med frågor som också kommer att behöva behandlas i det utredningsarbete som nu skall påbörjas eller som på annat sätt är av betydelse för detta. För de utredningar som inte har avslutat sitt arbete anges i vilken skrivelse från Centralstyrelsen till kyrkomötet som direktiven finns publicerade.

Genom Centralstyrelsens programförklaring och verksamhetsplan för åren 1993--1995 introducerades Framtidsstudien Svenska kyrkan som folkkyrka. I CsSkr 1995:3 finns som bilaga 1 en verksamhetsplan för Folkkyrkostudien. Arbetet med denna skall fortgå parallellt med utredningsarbetet om den framtida organisationen. I Folkkyrkostudien handlar den övergripande frågan om relationen mellan kyrka och folk. Det är en fundamental fråga, oberoende av hur kyrka-statrelationen utformas. Det blir det dock nödvändigt att uppmärksamma vilken betydelse de förändrade kyrka-statrelationerna kan medföra för det kyrkliga arbetet. Den kyrkliga organisationen skall utformas så att den ger bästa möjliga förutsättningar för Svenska kyrkan att fullgöra sin kallelse som folkkyrka. Det finns därför ett tydligt samband mellan Folkkyrkostudien och det kommande utredningsarbetet.

Kyrkoordningskommitténs huvuduppgift har varit att utarbeta förslag till en ny kyrkoordning för Svenska kyrkan inom ramen för de ämnen om vilka kyrkomötet redan nu kan utfärda kyrkliga kungörelser, dvs. Svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar, det kyrkliga ämbetet, kollekter, delar av den centrala verksamheten samt kyrkomötets arbetssätt och arbetet hos myndigheter under kyrkomötet. Kyrkoordningskommittén har avslutat sitt arbete hösten 1995 och lagt fram ett förslag till en kyrkoordning avseende de nämnda ämnesområdena i betänkandet Förslag till Kyrkoordning för Svenska kyrkan (Svenska kyrkans utredningar 1995:7). Innehållet i denna mindre kyrkoordning behöver föras in i en kommande större kyrkoordning. Också betänkandet Konfirmationens innebörd och betydelse för kyrkliga uppdrag (Svenska kyrkans utredningar 1995:6) ansluter nära till kyrkoordningsarbetet. Frågorna om vilka villkor som skall ställas upp för valbarhet till kyrkliga uppdrag, för innehav av tjänster eller för vigning till det kyrkliga ämbetet behöver regleras i det inomkyrkliga regelsystemet.

Ärkestiftsutredningen har haft att utvärdera ordningen med en biträdande biskop och pröva om det i stället för ordningen med biträdande biskop finns anledning att göra en ändring i stiftsindelning. I detta sammanhang har utredningen också prövat om den utlandsverksamhet som bedrivs av SKUT kan läggas till ett eventuellt nytt stift. Utredningen har hösten 1995 lagt fram betänkandet Ärkestiftsutedningen (Svenska kyrkans utredningar 1995:9), vilket efter remissbehandling kommer att prövas av Centralstyrelsen under våren 1996.

Hösten 1993 tillsatte Centralstyrelsen en kyrkobyggnadsutredning med uppgift att behandla främst följande fyra huvudområden: Frågan om övertaliga kyrkor, avvägningen mellan kyrkliga behov och kulturminnesvårdens intressen, kostnadsfördelningen mellan staten och Svenska kyrkan vad gäller kulturhistoriskt intressanta kyrkor och andra kyrkliga objekt samt Det särskilda kyrkobyggnadsbidraget. Som ett delbetänkande har utredningen hösten 1994 publicerat Kyrkobyggnaden och det offentliga rummet -- En kartläggning av kyrkobyggnadens roll i det svenska samhället (Svenska kyrkans utredningar 1995:5). Kyrkobyggnadsutredningen skall ha avslutat sitt arbete till den 1 mars 1996. De frågor som behandlas av utredningen måste därefter tas upp i det forsatta arbetet med bl.a. Svenska kyrkans ekonomi och egendom.

Stiftsorganisationsutredningen (vars direktiv finns som bilaga 2 till CsSkr 1994:3) tillsattes våren 1994. Utredningens uppgift var att lägga fram förslag i syfte att förbättra förutsättningarna för och tillrättalägga brister i 1989 års organisatoriska reformer på stiftsnivå. Till frågor som särskilt skulle uppmärksammas hörde hur stiften kan fullgöra uppgiften att främja församlingslivets utveckling, kontraktens och kontraktsprostens roll, rollfördelningen mellan stiftsstyrelse och domkapitel samt en fördjupad analys av biskopens olika roller. Stiftsorganisationsutredningens arbete upphör nu och dess arbetsuppgifter förs över till det nya utredningsarbetet. En slutrapport har överlämnats, vilken kommer att finnas med som ett underlag för det fortsatta arbetet.

Den övergripande uppgiften för ekonomiutredningen (vars direktiv finns som bilaga 1 till CsSkr 1994:3) har varit att genomföra en grundlig studie av Svenska kyrkans ekonomi på alla nivåer. Därvid skulle bl.a. en prövning ske av det statistiska material som nu föreligger beträffande den kyrkliga ekonomin. Vidare skulle en genomgång göras av olika typer av inkomster för de skilda delarna av Svenska kyrkan. Möjligheterna till ett bättre resursutnyttjande skulle likaså prövas. En samverkan skulle ske med den av regeringen tillsatta kyrkoutjämningsutredningen. Även ekonomiutredningen avslutar nu sitt arbete. Utredningen har överlämnat en slutrapport och dess arbetsuppgifter förs över till det nya utredningsarbetet.

Våren 1994 tillsattes en utredningsgrupp med uppgift att göra en översyn av Svenska kyrkans utbildningsorganisation. I slutet av 1995 har utredningen avgivit betänkandet Svenska kyrkans utbildningsorganisation (Svenska kyrkans utredningar 1995:10). Detta kommer att sändas ut på remiss. Därefter får bedömas i vilken utsträckning det som framkommit vid översynen av utbildningsorganisationen behöver föras in i det samlade utredningsarbetet kring Svenska kyrkans framtida organisation.

Hösten 1995 har Biskopsmötet, Centralstyrelsen och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund utfärdat vissa rekommendationer om kyrkoherdens övergripande samordnings- och tillsynsansvar. Rekommendationerna har utarbetats på grundval av ett uppdrag till Centralstyrelsen från 1993 års kyrkomöte (kskr 1993:13, 2 KL 1993:6) och rör frågor kring ansvarsfördelningen i församlingen, vilka behöver behandlas i det kommande utredningsarbetet.

Vissa av de uppdrag som 1995 års kyrkomöte givit Centralstyrelsen avser frågor som skall behandlas i utredningsarbetet om Svenska kyrkans framtida organisation. Det finns även ställningstaganden från tidigare kyrkomöten och från ombudsmötet som skall tas upp i utredningsarbetet. Detta behandlas närmare i riktlinjerna för de olika delutredningarna.

3 Gemensamma principer

Flera utredningsgrupper kommer att tillsättas för att svara för olika delar av det kommande arbetet, som måste bygga på en övergripande syn på Svenska kyrkan och hennes kallelse som folkkyrka i det svenska samhället. Därför anges i det följande vissa gemensamma principer som gäller för utredningsarbetet som helhet.

Kyrkosyn och kyrkorätt hör samman

En given utgångspunkt för utredningsarbetet är de principer som 1995 års kyrkomöte lagt till grund för sitt ställningstagande. Den framtida organisationen och verksamheten måste utformas så att Svenska kyrkans identitet som öppen folkkyrka och nådessamfund bevaras. Kyrkan har rum för alla, för den sökande och tvivlande likaväl som den trosvisse, för den som hunnit kortare likaväl som den som hunnit längre på trons väg. Hon skall med nya organisatoriska förutsättningar fullfölja uppdraget att nå ut och överräcka evangelium i ord och handling till hela folket.

Kyrkans gestaltning och organisation är betydelsefull, därför att den avspeglar kyrkans budskap. Kyrkan bygger på uppenbarelsen i Jesus Kristus, som givits till frälsning för hela skapelsen. Dock är evangeliet ett, medan kyrkans organisation kan utformas på olika sätt. Det betyder inte att det är oväsentligt hur organisationen ser ut. Den kan mer eller mindre stå i samklang med evangeliet, mer eller mindre tjäna kyrkans uppgift att vara redskap för Guds rike. Förändringar av organisationen skall göra den tydligare och därmed mer användbar. Kyrkosyn och kyrkorätt hör alltså samman.

Kyrkan har genom historien använt sig av olika organisationsformer. Det viktiga har varit att dessa former ställs i relation till budskapet och till den uppgift kyrkan har i samtiden.

En huvuduppgift för kyrkoförfattningen är att ange de strukturer och beslutsformer som ger de bästa förutsättingarna för kyrkan att fullfölja sin kallelse. Härtill kommer att bevara och stärka enheten och gemenskapen bland dem som tillhör Svenska kyrkan, mellan hennes församlingar och stift och med hela den världsvida kyrkan. Det utredningsarbete som nu påbörjas skall vidare syfta till att åstadkomma sådana reformer som gör att de som tillhör kyrkan och även andra kan uppfatta att Svenska kyrkan är densamma om än i en förnyad rättslig form.

Svenska kyrkan bekänner den allmänneliga kristna tron och är en manifestation av Kristi världsvida kyrka i det svenska samhället. Detta sker i församlingar på varje ort genom att Ordet förkunnas, sakramenten förvaltas och gemenskapen tar gestalt.

Kyrkoförfattningen i Svenska kyrkan är också beroende av det historiska arv som hon bär med sig och den kulturella och sociala roll som hon har. Svenska kyrkans historia omspänner tusen år då hon själv präglat och präglats av det svenska samhället. Det har ett värde att kyrkan i sin organisation och sina uttrycksformer knyter an till det samhälle där hon är satt att verka. Samtidigt får det inte vara fråga om ett oreflekterat övertagande. Det som kyrkan tror, bekänner och lär ger de avgörande kriterierna för hur organisation och beslutsstruktur utformas. Det avgörande är att Svenska kyrkan förkunnar evangeliet rent och klart i den aktuella samhällssituationen och utdelar sakramenten i enlighet med Kristi instiftelse.

När kyrkoförfattningen skall bearbetas inför en ny situation måste det ske i medvetenhet om såväl de särskilda förutsättningar som gäller för Svenska kyrkan som i öppenhet för vad andra, inte minst lutherska, kyrkor kan lära ut av erfarenheter och lösningar på författningsfrågorna.

Grundläggande drag i Svenska kyrkans identitet

Enligt riksdagens principbeslut och i linje med vad kyrkomötet framhöll i sitt yttrande över regeringens skrivelse bör i lagen om Svenska kyrkan anges vissa grundläggande drag i Svenska kyrkans identitet. I portalparagrafen i 1992 års kyrkolag anges att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund.

Även i framtiden kommer detta att vara den grundläggande bestämningen av hennes identitet. Svenska kyrkan är ett trossamfund, bestämd av sin evangelisk-lutherska bekännelse. Hon får inte sin identitet från de enskildas bekännelse, däremot är det viktigt att var och en kommer till en personlig kristen tro och lever trons liv. Att Svenska kyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka får betydelse för utredningsarbetet i dess helhet. Det är avgörande för synen på kyrkoförfattningen.

Utredningsarbetet måste också beakta egenarten i den svenska reformationstraditionen. Vägledande är här den evangeliska förnyelsen av förkunnelsen med rättfärdiggörelsebudskapet i centrum och bevarandet i flera avseenden av sambandet med den breda allmänkyrkliga traditionen, främst kan nämnas den episkopala strukturen och det liturgiska arvet. Lutherskt och allmänkyrkligt hör samman. Det är fråga om en förnyelse i kontinuitet.

Det råder vidare full samstämmighet om att Svenska kyrkan skall förbli en öppen folkkyrka, demokratiskt uppbyggd och med episkopal struktur, rikstäckande med församlingar och stift, som ansvarar för verksamheten lokalt och regionalt samt med gemensamt ansvar för beslut och vissa angelägenheter på den nationella nivån. Dessa olika komponenter i Svenska kyrkans identitet utgör en grund för utredningsarbetet och skall konkretiseras i den kyrkliga organisationen.

Folket i dess olika konstellationer är självfallet folkkyrkans kallelse och på flera sätt bestämmande för hennes identitet. Men det som gör folkkyrkan till en andlig storhet och något mer än vilket folk som helst är att hon är kyrka, vilket betyder Herren tillhörig. Innebörden i ordet folkkyrka bestäms alltså främst av att hon är kyrka.

Gud handlar genom historien med det folk han har slutit förbund med. I Bibeln skildras hur Israels folk blir räddat av Gud genom uttåget från förtryck i ett land till ett nytt liv (2 Mos. 14). Genom Jesus Kristus och hans befriande ord och gärning -- evangeliet -- fortsätter Guds handlande med människorna till deras räddning ur synd och död till rättfärdighet och evigt liv. Evangeliet riktar sig till alla människor, i alla folk. "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar..." (Matt. 28:19).

För att Svenska kyrkan skall förbli en folkkyrka, öppen för var och en som söker hennes tjänst oberoende av var de befinner sig på trons väg, måste strävan efter tillgänglighet vara ett utmärkande drag. Nådemedlen -- Ordet, dopet och nattvarden -- som bygger kyrkan skall göras tillgängliga för människor, så att tron väcks till liv, ges näring och förs vidare i bekännelsen. Det är människors djupaste behov som skall tillgodoses genom gudstjänst, själavård, evangelisation och diakoni. Kyrkan skall vara en mötesplats med levande Gud och erbjuda en social och andlig gemenskap.

Kyrkans tillgänglighet har flera dimensioner som behöver uppmärksammas i utredningsarbetet. En sida av detta är att det måste finnas ett uttalat ansvar för församlingar och stift att ta hänsyn till människors olika förutsättningar och undanröja hinder som beror t.ex. på språk, handikapp, vistelse på någon vårdinstitution eller liknande. För att vara i samklang med kyrkans sanna väsen måste Svenska kyrkan överskrida sociala, etniska och andra gränser mellan människor. Varje del av kyrkan har också ett ekumeniskt ansvar.

Genom sina församlingar och stift skall Svenska kyrkan nå människor i varje del av landet med sin förkunnelse, med sakramenten och de kyrkliga handlingarna. Detta är ett gemensamt ansvar. För att upprätthålla den riksomfattande verksamheten behövs ett ekonomiskt utjämningssystem. Detta måste bygga på en inbördes solidaritet och syfta till att utjämna de ekonomiska förutsättningarna mellan olika delar av landet och mellan olika strukturer.

Svenska kyrkan är också bärare av ett betydelsefullt kulturarv och bidrar genom sina församlingar och kyrkobyggnader till att ge lokalsamhället sin identitet. Denna roll hör till att vara folkkyrka. Vid utformningen av Svenska kyrkans organisation kan man inte bortse från detta. Folkkyrkans religiösa motivering får dock aldrig skymmas.

Svenska kyrkans demokratiska uppbyggnad skall innebära en allmän och lika rösträtt för dem som tillhör henne. Bestämmelserna om kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan baseras efter den 1 januari 1996 på dopet, som utgör den normala vägen till kyrkotillhörighet. Också möjligheten att upptas som kyrkotillhörig i avvaktan på dop bygger på denna grund. De nya kyrkotillhörighetsbetämmelserna är ett vittnesbörd om att Svenska kyrkan även i framtiden kommer att vara en öppen folkkyrka. Konstruktionen av dessa bestämmelser vill säkra att trösklarna in i Svenska kyrkan förblir låga. Öppenheten får till följd att andra förutsättningar kommer att gälla för den som är på väg in i kyrkans liv jämfört med den som skall företräda kyrkan i något av hennes olika uppdrag.

Dopet är grunden för den allmänna tjänsten i kyrkan, vilken vanligen kallas de döptas och troendes prästadöme eller det allmänna prästadömet. Detta är en gemensam kallelse till tjänst, grundad i Guds eget nådeshandlande. Alla döpta och troende, vigda och icke vigda, har del i kyrkans uppdrag, har tillsammans ansvaret för att kyrkans grundläggande uppgifter blir utförda. Därvid är kyrkan som helhet, och alla som anförtrotts någon särskild uppgift eller deltar i beslutsfattandet, underställda evangeliet. Endast i den mån evangeliet får komma till uttryck talar och handlar kyrkan i enlighet med sitt gudomligt givna uppdrag.

Efter avgivna löften och genom vigning med bön och handpåläggning ges några i kyrkan ett särskilt ansvar. I utredningsarbetet skall övervägas vilka följder detta bör få för kyrkans organisation på olika nivåer. Grundläggande för varje organisationsstruktur måste vara att den främjar en god samverkan mellan ämbetsbärare och förtroendevalda, mellan allt kyrkans folk. Samtidigt måste mycket höga krav ställas på tydlighet i fråga om ansvars- och kompetensfördelning. Det är ytterst angeläget att i arbetet med den framtida kyrkliga organisationen den etablerade principen om "den dubbla ansvarslinjen", dvs. föreningen av folkligt förankrad självstyrelse och ämbetsförvaltning, preciseras inom ramen för kyrkans gemensamma uppdrag.

Att Svenska kyrkan har en episkopal struktur innebär att några personer ges uppdraget att som biskopar utöva tillsyn över att Guds ord blir rent förkunnat och sakramenten rätt förvaltade. Biskoparna har också ett särskilt ansvar för enheten i Kristus, var och en i sitt stift och gemensamt för kyrkan som helhet. På nationell nivå samverkar biskopskollegiet i detta ansvarstagande med kyrkomöte och kyrkostyrelse.

Eftersom allt i kyrkan skall tjäna evangeliet kan inte det andliga ledarskapet och tillsynen avse endast vissa sektorer. Biskoparna utövar sitt tillsynsansvar avseende församlingar och ämbetsbärare tillsammans med domkapitlen. En sådan ordning bör gälla även framgent.

Svenska kyrkan på olika nivåer

Svenska kyrkan skall vara det övergripande och sammanfattande begreppet för kyrkan som helhet. Denna kyrka kommer till uttryck på varje kyrklig nivå. Svenska kyrkan framträder på lokal nivå som församlingar och pastorat, på regional nivå som stift och på nationell nivå genom organ som företräder Svenska kyrkan som helhet.

En precisering skall göras av de uppgifter som åligger varje kyrklig nivå. En viktig bestämning är därvid att stift och församlingar till skillnad från Svenska kyrkan på nationell nivå är pastorala områden. När det gäller att närmare bestämma de olika nivåernas uppgifter skall det vara en strävan att få en så decentraliserad organisation som möjligt. Ansvar och uppgifter skall inte föras till en högre nivå än nödvändigt. Denna princip är av betydelse även för utformningen av de olika nivåer som finns på det lokala planet.

Församlingarna är kyrkans grundläggande enheter, primärt därför att det är där evangelium förkunnas och sakramenten förvaltas. Församlingarna är pastoralt sett förenade i stift, i vilka biskopar och domkapitel har ett särskilt ansvar för lära, tillsyn och enhet medan stiftsstyrelserna har uppgiften att främja församlingslivets utveckling. På nationell nivå har Svenska kyrkan att ta ansvar för sina gemensamma angelägenheter i fråga om bl.a. information, utbildning, normgivning, samråd och ekumeniska relationer liksom när det gäller att vara kyrkans gemensamma röst och företräda henne inför samhället i stort.

Svenska kyrkan skall vara närvarande och verka över hela landet -- i stad, förort, landsbygd och glesbygd. Uppdraget är detsamma överallt, men förutsättningarna för att fullgöra det skiftar. Det är därför viktigt att den lokala självstyrelsen bibehålls och utvecklas. Prioriteringar mellan olika uppgifter måste i största möjliga utsträckning göras lokalt utifrån kännedomen om de egna förhållandena. Regelsystemet bör utformas så att det ger utrymme för en flexibel organisation med så långt som möjligt lokalt betingade lösningar.

Den rättsliga regleringen

Svenska kyrkans karaktär av öppen folkkyrka är av betydelse också när förvaltningsföreskrifter av olika slag skall utformas.

Riksdagens principbeslut innebär att frågan om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan skall utredas ytterligare med inriktning på att offentlighetsprincipen skall tillämpas även i fortsättningen. 1995 års kyrkomöte har förordat detta och därtill framhållit att det behöver finnas en inomkyrkligt reglerad överprövningsrätt samt att sådana grundläggande principer som likställighetsprincipen, förbud mot retroaktiva beslut bör gälla även fortsättningsvis.

I utredningsarbetet skall vid utformandet av bestämmelser av olika slag hänsyn tas till att grundläggande demokratiska förvaltningsprinciper som avser att främja likabehandling, öppenhet och rättssäkerhet skall gälla även fortsättningsvis.

Den rättsliga regleringen av Svenska kyrkan genom kyrkolagen, annan särskild lagstiftning, regeringsförordningar och kyrkliga kungörelser är mycket omfattande. Tillkomsten av 1992 års kyrkolag byggde på en inventering och genomgång av ett splittrat och mycket omfattande författningsmaterial. Detta har i kyrkolagen systematiserats och givits en modern utformning. Det är därför naturligt att det framtida inomkyrkliga regelsystemet i stor utsträckning bygger på 1992 års kyrkolag och att bestämmelser därifrån förs in i kyrkoordningen och andra kyrkliga författningar. Samtidigt bör det vara en strävan att om möjligt minska antalet bestämmelser.

4 Utredningsarbetets organisation och innehåll

Kyrkomötet och Centralstyrelsen

Utredningsarbetets syfte är att ta fram ett underlag för kyrkomötets beslut om ett framtida kyrkligt regelsystem. Under utredningsarbetets gång bör information kontinuerligt ges till kyrkomötet om det pågående arbetet. Kyrkomötets egentliga beslut kommer att behöva fattas under en begränsad sammanträdestid vid ett tillfälle och i relativt nära anslutning till att förändringarna skall träda i kraft. Detta förhållande understryker behovet av kyrkomötets delaktighet också i utredningsskedet.

Svenska kyrkans centralstyrelse har det övergripande ansvaret för utredningsarbetet och skall svara för rapporteringen till kyrkomötet. Centralstyrelsen kommer också att utarbeta det slutliga förslag som efter remissbehandling av utredningsmaterialet skall läggas till grund för kyrkomötets beslut. Bland annat med hänsyn till utredningsarbetets omfattning blir det nödvändigt att skapa en särskild organisation för dess genomförande.

Utredningsgrupper

Riksdagens principbeslut innebär att de nya relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall gälla från och med den 1 januari 2000. Det arbete som behöver göras före denna tidpunkt är omfattande och skall alltså utföras under en begränsad tid. Tiden för det direkta utredningsarbetet begränsas också av att det krävs en bred remissbehandling innan slutliga förslag läggs fram för beslut av kyrkomötet. Arbetet avser en mängd olika sakområden. Därför behövs en bred kompetens och erfarenhet bland dem som engageras i utredningsarbetet.

Den begränsade tiden och arbetets omfattning medför att det behöver tillsättas flera olika utredningsgrupper. Antalet utredningsgrupper bör dock av samordnings- och effektivitetsskäl begränsas. Varje enskilt sakområde kan därför inte behandlas av en utredningsgrupp. Strävan måste dock vara att utredningsgrupper inte skall arbeta med alltför många och disparata frågor. Det bör också finnas en rimlig balans mellan de olika delutredningarna så att vars och ens arbete har ungefär samma omfattning.

Så långt som möjligt bör undvikas att flera utredningsgrupper behandlar samma frågor. Det är dock inte möjligt att organisera arbetet så att överlappningar av detta slag helt undviks.

Arbetets huvudsakliga resultat skall bli ett samlat förslag till framtida inomkyrkligt regelsystem, systematiskt uppbyggt och sammanhängande motiverat. Det centrala dokumentet blir en kyrkoordning. Därtill kan komma att finnas bl.a. särskilda stadgor för vissa områden och instruktioner m.m. Det måste dock bli fråga om en väl sammanhållen helhet. För att detta skall fungera kommer det att behövas en ledningsfunktion med ett tydligt mandat att leda och samordna de olika utredningsgruppernas arbete.

De för utredningsarbetet gemensamma riktlinjer som finns i direktivens avsnitt 3 medför, att i utredningsarbetet måste teologiska överväganden och förslag till organisatoriska lösningar bilda en helhet. Detta innebär att frågor om Svenska kyrkans identitet och uppgift, liksom om kyrkorätt och kyrkosyn kommer att spela en framträdande roll. För att på dessa områden bistå såväl ledningsgruppen som de särskilda utredningsgrupperna i deras arbete bör en teologisk expertgrupp tillsättas. Denna grupp skall inte ha ett självständigt utredningsansvar för några enskilda frågor. Uppgiften blir istället dels att stå till ledningsgruppens och utredningsgruppernas förfogande, dels att följa arbetet i dess helhet ur ett teologiskt perspektiv.

Mot denna bakgrund tillsätts en ledningsgrupp, fyra särskilda utredningsgrupper och en teologisk expertgrupp för att genomföra det kommande utredningsarbetet.

Samråd

För att tillföra utredningsarbetet impulser från flera håll och för att de förslag som utarbetas skall ha en bred förankring, bör som en del av utredningsorganisationen finnas forum för kontinuerligt samråd med olika delar av Svenska kyrkan. Det direkta ansvaret för detta samrådsförfarande och informationsutbyte ligger på ledningsgruppen. Vid de överläggningar som kommer att äga rum måste även de olika utredningsgrupperna vara representerade när deras frågor behandlas.

1994 års kyrkomöte begärde att "Centralstyrelsen bereder stiftsstyrelser och domkapitel möjlighet att på lämpligt sätt fortlöpande följa det fortsatta utrednings- och beredningsarbetet angående de framtida relationerna mellan Svenska kyrkan och staten" ( KMot 1994:10, 2 KL 1994:1, kskr 1994:13).

I enlighet med kyrkomötets begäran kommer under utredningsarbetet representanter för stiftsstyrelser och domkapitel regelbundet att kallas till överläggningar om det pågående arbetet. Vilka som vid enskilda tillfällen är med vid överläggningarna i dessa stiftsreferensgrupper bör variera beroende på vilka områden som behandlas. Överläggningarna bör i stor utsträckning få formen av arbetsseminarier med deltagande av de personer från stiften som i egenskap av förtroendevalda eller tjänstemän är insatta i en viss fråga. Det ankommer på stiften att utse sina deltagare.

Under flera år har Centralstyrelsen inbjudit representanter för stiftsstyrelserna till överläggningar i aktuella frågor. Dessa stiftsstyrelseöverläggningar har samlat ett stor antal deltagare. Under de kommande åren kommer vid dessa samlingar det pågående utredningsarbetet att vara ett viktigt ämne.En särskild samrådsgrupp med företrädare för kyrkliga organisationer kommer att knytas till utredningsarbetet för att följa och ge synpunkter på utredningsarbetet. Samrådsgruppens arbete skall ledas av företrädare för ledningsgruppen. Biskopsmötet, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska Kyrkans Unga, Kvinnor i Svenska kyrkan samt Svenska kyrkans lekmannaförbund kommer att inbjudas att utse sina representanter. Även i samrådsgruppens överläggningar skall företrädare för utredningsgrupperna delta i den utsträckning deras frågor diskuteras.

I samverkan med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund skall företrädare för de fackliga organisationerna inbjudas till regelbunden information och samråd om utredningsarbetet.

Under utredningsarbetets gång kommer också utredningsgrupperna att behöva överlägga med företrädare för bl.a. olika kyrkliga organisationer och statliga myndigheter i enskilda frågor.

Samverkan med det statliga utredningsarbetet

Det kommer att krävas en nära samverkan mellan det kyrkliga och det statliga utredningsarbetet. På många områden är det inte möjligt att driva arbetet utan en sådan samverkan. Det är t.ex. uppenbart att innehållet i lagen om Svenska kyrkan kommer att ge vissa ramar för det inomkyrkliga regelsystemet. I andra fall blir det fråga om att från kyrklig respektive statlig utgångspunkt behandla samma områden. Detta gäller t.ex. när den statliga regleringen av prästtjänsterna skall upphöra och tjänsterna blir inomkyrkligt reglerade eller om lagstiftningsmodellen väljs för regleringen av den kyrkliga egendomen. Då måste lagstiftningen kompletteras med bestämmelser beslutade av kyrkomötet.

En form för information och samverkan blir det samrådsorgan som regeringen enligt vad som sägs i proposition 1995/96:80 avser att inrätta. Härtill torde det behövas ytterligare former för samråd och i vissa frågor förhandlingar under arbetets gång.

5 Ledningsgruppens ställning och uppgifter

• Ledning och samordning
  
• Ansvar för information och överläggningar
  
• Sammanställningen av ett inomkyrkligt regelsystem
  
• "Konstitutionella frågor"
  
• Kyrkoordningskommitténs betänkande

Avd. 2 Svenska kyrkan som trossamfund
Avd. 3 Kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan (Delvis)
Kap. 29 Kyrkomötet
Kap. 30 Svenska kyrkans centralstyrelse (Delvis)

SFRV:s regelsystem (Delvis)

I såväl 1995 års kyrkomötes yttrande som i riksdagens beslut har framhållits, att det blir en uppgift i det kommande utredningsarbetet att göra en avvägning mellan vilka föreskrifter som skall finnas i lagen om Svenska kyrkan och vad som skall tas in i kyrkoordningen. I Kyrkoordningskommitténs betänkande Utkast till kyrkoordning m.m. för Svenska kyrkan (Svenska kyrkans utredningar 1994:2) redovisas hur ett regelsystem kan vara uppbyggt. Den närmare uppbyggnaden får dock prövas under utredningsarbetet. En huvuduppgift för ledningsgruppen blir att sammanställa förslaget till ett samlat inomkyrkligt regelsystem.

Ledningsgruppen skall svara för ledningen och samordningen av det samlade utredningsarbetet. De övriga utredningsgrupperna har att så långt möjligt självständigt fullgöra sina uppdrag enligt de givna direktiven. Det är dock inte möjligt att organisera arbetet så att utredningsgrupperna inte på vissa punkter behandlar samma eller delvis samma förhållanden. Om det kommer fram motstridiga förslag från olika utredningsgrupper hör det till ledningsgruppens uppgift att svara för samordning så att resultatet blir ett förslag.

För att ledningsgruppen skall kunna fullgöra sitt uppdrag måste den kontinuerligt följa och få information om arbetet i de övriga utredningsgrupperna.

Ledningsgruppen har också huvudansvaret för samordningen på den kyrkliga sidan mellan det statliga och det kyrkliga utredningsarbetet. Likaså har ledningsgruppen det övergripande ansvaret för de överläggningar och samråd som skall ske genom överläggningar med stiften, den särskilda samrådsgruppen och med de fackliga organisationerna. Härtill kommer ansvaret för information om utredningsarbetet.

Till grund för bl.a. olika förslag som avser beslutsfattandet i kyrkan behöver det finnas vissa principiella överväganden om innebörden av Svenska kyrkans demokratiska uppbyggnad. Betydelsen av att alla som fattar beslut i kyrkan är underställda evangeliet måste belysas, liksom förhållandet mellan ämbetsbärare och lekfolk. Härvid skall också hänsyn tas till beslutet vid 1994 års kyrkomöte om dopet som grund för beslutsfattande i kyrkan, liksom till utredningen Konfirmationens innebörd och betydelse för kyrkliga uppdrag (Svenska kyrkans utredningar 1995:6) och remissreaktionerna på denna. Överväganden beträffande den kyrkliga demokratin är av betydelse flera delar av utredningsarbetet och behöver därför utformas i samverkan med övriga utredningsgrupper.

Utöver de uppgifter som avser ledning och samordning skall ledningsgruppen också ha det direkta ansvaret för att utreda vissa frågor av grundläggande och övergripande art.

Vissa av bestämmelserna i kyrkoordningen bör ges ett särskilt skydd genom t.ex. ett kvalificerat beslutsförfarande eller särskilda bestämmelser om beredningen före beslutet. Detta kan gälla t.ex. grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, om den lokala och regionala självstyrelsen eller om formerna för att fatta beslut.

Vidare bör det övervägas att i kyrkoordning föreskriva att kyrkomötets beslut på vissa områden,t.ex. beträffande församlingarnas och stiftens organisation och verksamhet, skall ges i viss form. I anslutning härtill måste också prövas om kyrkomötets föreskrifter, liksom föreskrifter beslutade med stöd av delegation från kyrkomötet, även fortsättningsvis skall ges i form av kyrkliga kungörelser eller om någon förändring skall göras på denna punkt Det ankommer på ledningsgruppens att utreda och ge förslag beträffande denna typ av konstitutionella frågor.

Till ledningsgruppens uppgifter hör att utreda och lämna förslag beträffande kyrkomötet och dess arbete efter förändrade kyrka-statrelationer. Vid utarbetandet av förslag på detta område måste särskild hänsyn tas till de förändrade förutsättningar för kyrkomötets arbete. Inte minst utvidgningen av kyrkomötets beslutskompetens torde komma att bli av stor betydelse då det gäller formerna för kyrkomötets arbete, förläggningen av kyrkomötets sammanträden m.m. 1994 års kyrkomötes beslut rörande omläggningen av kyrkomötets sammanträden (kskr 1994:20, KO 1994:2) och ombudsmötets beslut om opinionsyttringar (oskr 1994:505, OO 1994:504) bör också uppmärksammas i detta sammanhang. Det finns också starka skäl för att i detta sammanhang pröva förutsättningarna för förenklingar i formerna för kyrkomötets arbete.

Ledningsgruppen har vidare att pröva om bestämmelser av det slag som finns i förvaltningslagen, vilka hittills gällt för den offentligrättsligt reglerade delen av Svenska kyrkan men som inte kommer att gälla efter förändrade kyrka-statrelationer, bör tas in i kyrkoordningen. Vidare behöver belysas om det finns bestämmelser i allmän lag, som tidigare inte gällt för Svenska kyrkan men som kommer att gälla efter en relationsändring. Visar det sig att detta är fallet behöver konsekvenserna av detta förhållande analyseras och eventuella förslag till åtgärder läggas fram.

I betänkandet Förslag till kyrkoordning för Svenska kyrkan (Svenska kyrkans utredningar 1995:7) har kyrkoordningskommittén lagt fram ett förslag till en kyrkoordning inom ramen för kyrkomötets nuvarande normgivningskompetens. Ledningsgruppen har att ta emot och sammanställa remissyttrandena över betänkandet. På grundval av betänkandet och inkomna yttranden skall förslag utarbetas.

6 Arbetet på olika kyrkliga nivåer

Motsvarar i kyrkolagen:
Avd. 5 Den lokala organisationen (Utom kap. 19--22)
Avd. 6 Den regionala organisationen (Större delen)
Kap. 30 Svenska kyrkans centralstyrelse (Delvis)
Avd. 9 Kyrkomusiken (Delvis)
Kap. 44 Val till domkapitlet
Kap. 45 Biskopsval

SFRV:s regelsystem (Delvis)

Svenska kyrkan framträder på lokal nivå som församlingar och pastorat, på regional nivå som stift och på nationell nivå genom organ som företräder Svenska kyrkan som helhet. En precisering behöver göras av de grundläggande uppgifter som åligger varje kyrklig nivå. En viktig bestämning är därvid att stift och församlingar till skillnad från Svenska kyrkan på nationell nivå är pastorala områden. Församlingarna är kyrkans grundläggande enheter, primärt därför att det är där evangelium förkunnas och sakramenten förvaltas. Församlingarna är pastoralt sett förenade i stift, i vilka biskopar och domkapitel har ett särskilt ansvar för lära, tillsyn och enhet medan stiftsstyrelserna har uppgiften att främja församlingslivets utveckling. På nationell nivå har Svenska kyrkan att ta ansvar för sina gemensamma angelägenheter i fråga om information, utbildning, normgivning, samråd och ekumeniska relationer liksom när det gäller att vara kyrkans gemensamma röst och företräda henne inför samhället i stort.

När det gäller att ange fördelningen av uppgifter mellan de olika nivåerna i kyrkan framträder behovet av samverkan med det statliga utredningsarbetet tydligt. Kyrkoordningens bestämmelser på detta område skall komplettera och konkretisera de övergripande förskrifter som förutsätts bli införda i en lag om Svenska kyrkan.

Alla tre nivåerna arbetar i stor utsträckning med frågor inom samma område. Exempel på detta är det finskspråkiga arbetet och församlingsarbete avseende språkliga minoriteter över huvud taget. Ansvaret och de konkreta arbetsuppgifterna skiljer sig dock mellan nivåerna i enlighet med det vad som sägs i det citerade yttrandet från Läronämnden. Det är viktigt att det för olika arbetsområden finns tydliga bestämmelser och överenskommelser om vilken ansvarsfördelning som råder. Det finns annars risker att ingen tar sitt ansvar för vissa arbetsuppgifter samtidigt som det på andra områden sker ett onödigt dubbelarbete.

Församlingsnivån

I avsnittet om gemensamma principer har Svenska kyrkans öppenhet och tillgänglighet ur olika aspekter understrukits. Det är primärt i församlingen som Ordet predikas och sakramenten delas ut. Utgångspunkten för utredningsarbetetet är därför att församlingarna även fortsättningsvis kommer att vara Svenska kyrkans grundläggande enheter och lokala pastorala områden. De grundläggande principerna för den lokala, folkligt förankrade självstyrelsen skall bestå liksom det särskilda prästerliga ämbetsansvaret.

Beträffande regelsystemet för den lokala nivån skall utgångspunkten tas i kyrkolagens femte avdelning. Som 1995 års kyrkomöte framhållit bör huvuddelen av de bestämmelser som finns för församlingsstyrelsen föras över till ett kommande inomkyrkligt regelsystem. Det bör vara en strävan att ha en så enkel organisation som möjligt. Härvid behöver särskild uppmärksamhet ägnas åt det som sägs ovan i avsnittet Gemensamma utgångspunkter om möjligheterna till förenklingar i regelsystemet och om att ge ett ökat utrymme för lokalt betingade lösningar.

Vid den närmare bestämningen av den lokala kompetensen måste hänsyn tas till att grunden för vissa av de principer som styrt bestämmelserna på detta område ändras när församlingarna inte längre är kyrkliga kommuner. I utredningsarbetet bör frågan om den s.k. lokaliseringsprincipen belysas med utgångspunkt från bland annat kyrkomötets tidigare ställningstaganden på detta område. Även i övrigt bör bestämningen av församlingens kompetens och uppgifter behandlas utifrån de nya förutsättningarna och i relation till kyrkans grundläggande kallelse och uppdrag.

I utredningsarbetet skall hänsyn också tas till 1995 års kyrkomötes beslut om de regler för förvaltningen av kyrkans kapital, som är av betydelse för bestämningen av församlingens kompetens (kskr 1995:10, KeO 1995:3). En samverkan behöver på denna punkt ske med utredningsarbetet om kyrklig egendom och ekonomi. I samverkan med den utredningsgrupp som behandlar de kyrkliga valen kan också prövas frågan om mandatbidrag eller liknande skall kunna ges till de i kyrkofullmäktige representerade grupperna.

Den tidigare ekonomiutredningen redovisar i sin slutrapport att diskussioner har förts om möjligheter till nya former för samverkan mellan församlingarna i ekonomiskt hänseende. Exempelvis skulle man kunna ha en gemensam kameral enhet utan att bilda en total samfällighet. Även andra exempel av motsvarande slag finns i slutrapporten. I utredningsarbetet bör frågorna om olika lokala samverkansformer uppmärksammas.

Stiftsnivån

Vad gäller stiftsnivån, och i detta sammanhang också kontrakten, skall huvuddelen av det arbete som påbörjats av stiftsorganisationsutredningen fullföljas.

Det innebär att en viktig uppgift blir att förbättra förutsättningarna för och tillrättalägga brister i 1989 års organisatoriska reformer på stiftsnivån. Detta arbete bör baseras på en fördjupad teologisk analys av förhållandet stift-kontrakt-församling. Vid analysen av relationen stift-kontrakt-församling måste också hänsyn tas till övriga organisatoriska nivåer på lokalplanet, således pastorat och samfälligheter.

Av den tidigare stifts- och kontraktsutredningens material framgår att stiften har svårigheter att på ett sätt som av församlingarna uppfattas som verkningsfullt vidta åtgärder för att främja församlingslivets utveckling (Regioner i relationer -- en inventering av stifts- och kontraktsfrågorna, 1993). Denna fråga bör ägnas särskild uppmärksamhet. I sammanhanget kan också kontraktens och närmast kontraktsprostens roll komma att behöva beröras ytterligare. Härvid är det viktigt att undvika etablerandet av en ytterligare nivå i den kyrkliga organisationen. Kontraktsprostens uppgift att vara en förmedlande länk mellan stiftsledningen och församlingarna bör dock analyseras närmare och förslag lämnas som kan tydliggöra kontraktsprostens uppgift.

När det gäller uppgifterna för och relationerna mellan de olika stiftsorganen måste uppmärksammas, att nya förutsättningar kan uppstå när uppgifter förs över från statliga myndigheter. Det kan gälla bl.a. i fråga om en inomkyrklig ordning för överprövning av vissa beslut, de kyrkliga valen, prästtjänsterna och indelningsfrågorna. Förslagen beträffande stiftens organisation och rollfördelningen mellan olika organ måste därför utformas i nära samverkan med de övriga utredningsgrupperna och ledningsgruppen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att förenkla organisationen på områden där nuvarande arbetsfördelning visat sig ha brister.

Till de uppgifter som tas över från stiftsorganisationsutredningen hör vidare att genomföra en fördjupad analys av biskopens olika roller, bl.a. förhållandet mellan de specifikt biskopliga arbetsuppgifterna och uppgiften att vara "stiftschef". Även i detta fall måste en teologisk analys läggas till grund för utredningens överväganden.

Frågan om domprostens uppgifter i stiftsorganisationen, vilken har ett nära samband med biskopen och stiftsledningsfrågorna, bör också klargöras.

I utredningsarbetet behöver även Hovkonsistoriets ställning i den framtida kyrkliga organisationen prövas.

Den nationella nivån

Som anges i avsnittet med gemensamma principer skall Svenska kyrkan vara det sammanfattande begreppet för kyrkan som helhet. Det hör till uppgifterna för den nationella nivån -- kyrkomöte, kyrkostyrelse och biskopskollegium -- att värna helheten och enheten. Detta innebär ett övergripande ansvar för att Svenska kyrkan kan finnas och verka som en öppen folkkyrka över hela landet.

En genomgång av vilka uppgifter som är av den karaktären att de behöver handhas gemensamt för hela kyrkan behöver göras. Härvid är det i första hand innehållet i det arbete som ligger hos de fyra kyrkliga stiftelserna på riksnivå, dvs. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet (SFRV), Svenska kyrkans mission (SKM), Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) och Lutherhjälpen som skall behandlas.

I detta sammanhang behöver särskilt relationerna mellan stiftens uppgift att främja församlingslivets utveckling och arbetet på den nationella nivån uppmärksammas. Vid behandlingen av dessa frågor bör samråd ske med företrädare för stiften, med de kyrkliga nämnderna och råden på riksnivå samt med andra organ av betydelse i sammanhanget såsom Delegationen för finskspråkigt arbete. Vidare måste hänsyn tas också till det arbete som utförs av vissa fristående kyrkliga organisationer såsom t.ex. Svenska Kyrkans Unga, Sveriges kyrkosångsförbund och Kvinnor i Svenska kyrkan.

En utgångspunkt för den framtida organisationen på riksplanet är att den nuvarande uppdelningen på ett kyrkomöte och ett ombudsmöte skall upphävas. SFRV torde inte längre behövas.

Ett arbete som syftar till förändringar och en omstrukturering av kansliorganisationen hos SFRV, SKM, SKUT och Lutherhjälpen har nyligen inletts. Detta arbete syftar till att skapa en flexibel organisation, som skall kunna ta sig an de uppgifter som faller på den nationella nivån. Utredningsgruppen bör samråda med dem som ansvarar för detta arbete, inte minst med hänsyn till att en fungerande kyrklig riksorganisation måste bära ansvaret för viktiga delar av genomförandet av de reformer som träder i kraft den 1 januari 2000.

En nödvändig utgångspunkt för arbetet med den kyrkliga riksorganisationen är att det måste garanteras, att medel som samlas in eller anslås till mission, internationell diakoni och arbete bland svenskar utomlands inte kan användas till några andra ändamål. Frågorna om relationen mellan en framtida kyrkostyrelse och den förtroendemannaorganisation som i övrigt behöver finnas i den kyrkliga riksorganisationen behöver bearbetas med hänsyn tagen till bl.a. erfarenheterna av den sedan 1985 gällande ordningen på detta område.

Vissa uppgifter som nu ligger hos statliga myndigheter kommer att behöva föras över till Svenska kyrkans egna organ. I huvudsak bör detta dock inte innebära någon utökning av arbetet på den nationella nivån. I stället skall möjligheterna till ytterligare rationaliseringar och besparingar noga prövas. Också i detta sammanhang måste prövas i vilken utsträckning uppgifter som nu ligger centralt kan decentraliseras.

I utredningsarbetet bör också relationerna mellan det arbete som ligger direkt under kyrkomötet och ärkebiskopens uppgifter behandlas. Utgångspunkten skall då vara att det även i framtiden skall finnas ett självständigt ärkebiskopsämbete.

Även biskopsmötets ställning och uppgifter behöver uppmärksammas i detta sammanhang. Därvid måste biskopsmötets relationer till kyrkomöte och kyrkostyrelse behandlas. Vidare bör prövas behovet av reglering av biskopsmötet i en kommande kyrkoordning.

För såväl stifts- som riksnivån måste frågan om sambandet mellan stöd, rådgivning och utbildning för såväl det egentliga församlingsarbetet som för de ekonomiska och administrativa funktionerna prövas.

Tillsättning av biskopar och domprostar

I avsnittet om gemensamma principer har som ett av de grundläggande dragen i Svenska kyrkan den episkopala strukturen framhållits. Det hör till utredningsgruppens uppgifter att utreda frågorna om den framtida ordningen för tillsättning av biskopar och domprostar. Vad gäller utnämningen av biskopar skall en utgångspunkt vara, att det även fortsättningsvis skall finnas biskopsval förrättade av valkorporationer bestående av i princip lika många lekmän som ämbetsbärare. I utredningen skall, mot bakgrund av biskoparnas ställning i kyrkan, prövas om det även fortsättningsvis skall ske en utnämning av någon av dem som fått flest röster eller om valet bör bli direkt avgörande. Skall en ordning med utnämning motsvarande den som idag gäller bibehållas, behöver i utredningsarbetet belysas alternativa möjligheter vad gäller vilket organ som bör svara för denna. En eventuell ordning där valet blir avgörande bör utformas så att det slutligt blir fråga om ett majoritetsval. I utredningsarbetet bör uppmärksammas att vissa frågor rörande biskopsvalen behandlades i betänkandet Utredning om vissa frågor rörande prästtjänster (Svenska kyrkans utredningar 1994:9), vilket remissbehandlades hösten 1994 (se CsSkr 1995:9).

Förslag rörande tillsättningen av domprostar måste självfallet utformas med hänsyn tagen till de förslag som läggs fram beträffande domprostens uppgifter i stiftsorganisationen.

Kyrklig beredskap

Sedan den 1 juli 1993 leder och samordnar Svenska kyrkans centralstyrelse den kyrkliga beredskapen. För detta arbete finns Trossamfundens beredskapsråd.

I utredningsarbetet skall i samverkan med Trossamfundens beredskapsråd belysas vilka nya förutsättningar som på detta område skapas av förändrade kyrka-statrelationer. Härvid måste också 1995 års kyrkomötes behandling av frågan om kyrkomötets, Centralstyrelsens och ärkebiskopens arbete vid krig och krigsfara uppmärksammas ( CsSkr 1995:8, 1 KL 1995:1)

Vid utarbetandet av förslag för framtiden bör prövas om en ordning där ett organ inom Svenska kyrkan har ett övergripande samordningsansvar som rör alla trossamfund skall bestå eller om inte en annan lösning måste sökas.

7 Kyrkliga val- och indelningsfrågor m.m.

Motsvarar i kyrkolagen:
Avd. 3 Kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan (Delvis)
Avd. 4 Den kyrkliga indelningen
Kap. 43 Val till stiftsfullmäktige
Kap. 46 Val till kyrkomötet
Kap. 47 Proportionellt valsätt vid kyrkliga val

Lag om kyrkofullmäktigeval m.m.
Lag om medlemskap i icke-territoriella församlingar

De nya kyrka-statrelationerna innebär bl.a. att uppgifter som tidigare legat på statliga organ kommer att föras över till Svenska kyrkan själv. Bland dessa uppgifter finns de kyrkliga valen och beslut om församlingsindelningen.

Svenska kyrkans demokratiska uppbyggnad innebär att de principer som gäller för demokratiska val i samhället i övrigt även i fortsättningen skall tillämpas vid de kyrkliga valen. Detta innebär allmän och lika rösträtt för dem som tillhör kyrkan, skydd för att valhemligheten bevaras och fri nomineringsrätt. 1995 års kyrkomöte har härtill framhållit att ordningen med proportionella val skall garanteras samt att det bör utformas bestämmelser om valbarhet motsvarande dem som nu gäller. I arbetet bör också beaktas tidigare kyrkomötens behandling av frågor om rösträtt och valbarhet. Dessa frågor har också ett nära samband med den åt ledningsgruppen givna uppgiften att redovisa principiella överväganden rörande Svenska kyrkans demokratiska uppbyggnad.

Då det gäller rösträtt och valbarhet kan det dock finnas skäl att pröva bl.a. om den treårsgräns för bosättning i landet som gäller för kommunala val skall bibehållas. Härvid bör hänsyn tas till Svenska kyrkans ekumeniska relationer och överenskommelser. Vidare bör diskussionerna i kyrkomötet om rösträtt och valbarhet i en annan församling än den där man är folkbokförd uppmärksammas i detta sammanhang.

En viktig uppgift i utredningsarbetet blir, att med utgångspunkt från de föreskrifter om de kyrkliga valen som ges i lagen om Svenska kyrkan, utarbeta förslag om genomförandet av kyrkliga val i framtiden. Vissa grundläggande bestämmelser om de kyrkliga valen bör införas i kyrkoordningen medan bestämmelserna i övrigt med fördel torde kunna ges i en särskild valstadga.

I utredningsarbetet bör prövas om nuvarande ordning med direkta val endast på lokalplanet och indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte skall behållas eller om det bör införas direkta val till de beslutande organ på flera nivåer. Innebär förslagen att indirekta val skall finnas kvar, bör prövas vilka valkorporationer som skall svara för dessa val. Vid 1995 års kyrkomötes behandling av denna fråga framhölls, att på detta område är en viktig utgångspunkt de olika nivåernas uppgifter och relationerna dem emellan (kskr 1995:5, 1 KL 1995:9). Där framhölls vidare, att det inte är någon självklar utgångspunkt att alldeles samma synpunkter gör sig gällande i fråga om stifts- och riksplanen. Förslagen i denna del måste bygga på en tydligt angiven och principiellt teologiskt grundad syn och utformas i samverkan med den utredningsgrupp som behandlar arbetet på olika kyrkliga nivåer.

I utredningsarbetet bör kyrkomötets tidigare behandling av valfrågorna uppmärksammas. Av särskild betydelse är härvid 1995 års kyrkomöte som behandlade Centralstyrelsens skrivelse (CsSkr 1995:4) Kyrkofullmäktigevalen. Till grund för denna skrivelse fanns utredningen Kyrkofullmäktigevalen -- Problem och möjligheter (Svenska kyrkans utredningar 1994:4) och remissbehandlingen av denna. Såväl i utredningen som i skrivelsen och i Första kyrkolagsutskottets betänkande 1995:9 om kyrkofullmäktigevalen m.m., vilket bifölls av kyrkomötet, finns material som bör tas upp i det fortsatta och vidare utredningsarbete om de kyrkliga valen som nu inleds.

1995 års kyrkomöte tillstyrkte Centralstyrelsens förslag att utreda frågan om ett förstärkt personvalsinslag i de kyrkliga valen. Härvid bör bland annat erfarenheterna från 1994 års kommunalval tas tillvara. Därtill finns det anledning att också se på modeller som tillämpas i andra kyrkor. Likaså anslöt sig kyrkomötet till vad som sades i skrivelsen om möjligheterna att införa utjämningsmandat vid kyrkliga val behöver övervägas ytterligare. Detta kan dock endast gälla ett val som sker inom flera valkretsar. Andra lösningar att komma tillrätta med i utredningen redovisade problem bör också prövas.

I utredningsarbetet kring de kyrkliga valen skall frågan om omfattningen av valdeltagandet uppmärksammas. Nästa kyrkofullmäktigeval äger rum år 1997 och därmed ett annat år än de övriga allmänna valen. Centralstyrelsen kommer att tillsätta en särskild arbetsgrupp med uppgift att arbeta inför detta val. Denna arbetsgrupp skall särskilt arbeta med frågor som gäller valdeltagandet. Erfarenheterna från 1997 års val bör finnas med när de slutliga förslagen om de framtida valen utformas.

Till de frågor som särskilt bör prövas hör också möjligheterna att behålla ordningen med poströstning som ett alternativ till röstning i vallokal. I det sammanhanget måste också frågan om ett eventuellt införande av brevröstning tas med, varvid de särskilda problem en sådan ordning kan innebära bl.a för bevarandet av valhemligheten och förhindrande av otillbörlig påverkan måste uppmärksammas.

Genom att kyrkofullmäktigevalen äger rum ett annat år än övriga val torde det finnas goda möjligheter att beräkna kostnaderna för ett val som genomförs enligt nuvarande ordning. Detta bör redovisas, liksom en bedömning av kostnaderna för de kyrkliga valen enligt den ordning som föreslås av utredningsgruppen.

Indelningsfrågorna

Indelningsfrågorna har inte endast en administrativ betydelse. Den kyrkliga indelningen -- främst församlingsindelningen -- har betydelse för människors upplevelse av och samhörighet med Svenska kyrkan. Också i arbetet med indelningsfrågorna är därför det som sägs i de gemensammma principerna om Svenska kyrkans öppenhet och tillgänglighet av avgörande betydelse. Församlingen/socknen torde till en del spela en roll motsvarande den kyrkobyggnaden gör för en stor andel av det svenska folket. (Kyrkobyggnaden och det offentliga rummet, Svenska kyrkans utredningar 1995:5). Församlingens betydelse i ett sådant sammanhang, men främst som den grundläggande enheten i och den lokala manifestationen av kyrkan, är en viktig utgångspunkt för arbetet med den kyrkliga indelningen. Utredningsarbetet bör denna gång inte syfta till några genomgripande förändringar av den nuvarande kyrkliga indelningen. Det skall i stället i första hand avse formerna för beslut om den kyrkliga indelningen.

Socknen delades 1862 i kyrklig församling och borgerlig kommun. Därefter har det gjorts mycket omfattande förändringar framför allt beträffande kommunindelningen. Församlingen har dock behållit en betydelse som minsta indelningsenhet i samhället som helhet. Betydelsen av att det kommer att ske en förändring på denna punkt bör belysas i utredningsarbetet. Detta förhållandet, liksom sambandet mellan den borgerliga och den kyrkliga indelningen över huvud taget, är av betydelse för Svenska kyrkan som folkkyrka.

Beslut om ändringar i församlingsindelningen fattas nu, beroende av ärendets art, av regeringen, Kammarkollegiet eller länsstyrelsen. Efter ändrade kyrka-statrelationer blir besluten om församlingsindelningen en inomkyrklig fråga. I utredningsarbetet behöver därför prövas hur beslut om församlingsindelningen skall fattas i framtiden. Mycket talar för att beslut av detta slag bör ligga på stiftsnivån. Vidare behöver sambandet mellan uppbörden av kyrkoavgiften och den kyrkliga indelningen uppmärksammas.

Stiftsstyrelsen beslutar om pastorats- och kontraktsindelningen liksom om samfällighetsbildningar. På dessa områden behöver förändrade kyrka-statrelationer inte i sig innebära några större förändringar. I utredningsarbetet behöver dock erfarenheterna från det arbete med pastoratsregleringsfrågor som genomförts efter det att gällande regelsystem infördes 1989 uppmärksammas. I huvudsak bör utredningsarbetet på detta område dock främst gälla ett överförande av kyrkolagens bestämmelser till ett inomkyrkligt regelsystem.

Såväl i fråga om församlings-, pastorats- som kontraktsindelningen kan grundläggande föreskrifter tas in i kyrkoordningen och övriga bestämmelser samlas i en särskild indelningsstadga.

Bestämmelser om stiftsindelningen ges nu i kyrkolagen. För framtiden bör motsvarande föreskrifter finnas i kyrkoordningen. Kyrkomötet bör besluta i frågor som rör stiftsindelningen.

För samtliga indelningsfrågor behöver i utredningsarbetet belysas frågan om vilka urkunder som behöver finnas för att fullständig klarhet skall råda om vilka gränser som gäller för de olika indelningsenheterna.

Utöver de territoriella församlingarna finns i Svenska kyrkan fem icke-territoriella församlingar. I utredningsarbetet behöver dessa församlingars ställning och omfattning övervägas. En särskild fråga blir därvid vem som skall överta den lokala skattemyndighetens uppgift att besluta om medlemskapet i en icke-territoriell församling. 1994 års kyrkomöte begärde hos regeringen att frågan om upptagningsområde för icke-territoriell församling skulle utredas i enlighet med vad Första kyrkolagsutskottet anfört (KMot 1994:16, 1 KL 1994:2, kskr 1994:10). Ärendet gällde möjligheten att vidga upptagningsområdet för de nationella församlingarna i Stockholm till att omfatta hela Stockholms län. Regeringen har beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning av kyrkomötets framställning. I regeringens beslut pekas på att det föreliggande förslaget om ändrade kyrka-statrelationer innebär att indelningsfrågorna blir inomkyrkliga ärenden. Kyrkomötets ställningstagande på detta område bör uppmärksammas i utredningsarbetet.

Kyrkobokföringen

Kyrkobokföring är den samlande beteckningen för lokala och centrala register över de kyrkotillhöriga och i vissa fall deras anhöriga samt ministerialböckerna med anteckningar om de kyrkliga handlingarna.

Det finns ett uppenbart samband mellan indelningsfrågorna och kyrkobokföringen. I framtiden kommer kyrkobokföringen att utgöra grunden för upprättande av röstlängder vid kyrkliga val och liksom redan är fallet vara en förutsättning för en fungerande kyrklig uppbörd. Med hänsyn till sambandet mellan kyrkobokföringen och den kyrkliga uppbörden behöver en samverkan ske med utredningen om kyrklig ekonomi och egendom.

I utredningsarbetet skall belysas vilken betydelse de förändrade kyrka-statrelationerna kan få för kyrkobokföringen och förslag utarbetas till de bestämmelser som kommer att behövas. Av särskild betydelse kan det bli att församlingsindelningen blir en helt inomkyrklig fråga. I utredningsarbetet skall också prövas om det bör finnas vissa gemensamma föreskrifter rörande lokala register över kyrkotillhöriga.

Kyrkliga arkiv

I arkivlagen (1990:182) anges att det som enligt lagen gäller för statliga myndigheters arkiv även skall gälla för arkiv hos kyrkokommunala myndigheter. Frågor kring arkivhållningen har ett samband med offentlighetsprincipen. Enligt riksdagens principbeslut skall frågan om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan utredas ytterligare med inriktning på att offentlighetsprincipen skall tillämpas även i fortsättningen. Både med hänsyn härtill och till det hos kyrkliga organ befintliga material som omfattas av arkivlagens bestämmelser kommer arkivfrågorna att behövas uppmärksammas i det statliga utredningsarbetet. Dessa frågor måste också finnas med i det kyrkliga utredningsarbetet. Det kan bl.a. komma att behövas vissa inomkyrkliga bestämmelser som närmare reglerar det allmänna arkivansvar som eventuellt ges i lag.

8 Kyrklig ekonomi och egendom

Motsvarar i kyrkolagen:
Kap. 19 Ekonomisk förvaltning
Kap. 20 Revision
Kap. 21 Församlingsskatt
Kap. 26 Stiftssamfällighetens egendomsnämnd (Delvis)
Avd. 10 Den kyrkliga egendomen (Ej kap. 40)

Vissa delar i övrigt avseende ekonomin

Den av Centralstyrelsen i juni 1994 tillsatta ekonomiutredningen uppgifter förs över till det nya utredningsarbetet i den mån arbete återstår att göra.

I samverkan mellan Kyrkofondens styrelse, Svenska kyrkans centralstyrelse, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Statistiska centralbyrån publiceras årligen Ekonomisk redogörelse för kyrkokommuner. En motsvarande sammanställning över hela Svenska kyrkans ekonomi bör göras också i framtiden. Denna redovisning bör präglas av en så hög kvalitet att den kan bli av betydelse för en samlad bedömning av den kyrkliga ekonomins utveckling och största möjliga enkelhet för uppgiftslämnarna.

Sammanställningen av kyrkokommunernas ekonomi är av betydelse för delar av det arbete som ska ske på såväl den statliga som den kyrkliga sidan med anledning av riksdagens principbeslut om ändrade kyrka-statrelationer. Det gäller främst frågorna om begravningsverksamheten och ersättningen för kulturminnesvården.

Kostnaderna för kyrkogårdsförvaltningen särredovisas numera i den samlade statistiken, om än inte alltid lokalt. På detta område återstår endast att göra en bedömning av hur stor del av gemensamma administrativa kostnader som hör till begravningsverksamheten.

I fråga om kostnaderna för kulturminnesvården går det inte att från vanlig redovisning få fram en statistisk uppgift. Denna fråga har också uppmärksammats i Kyrkobyggnadsutredningens arbete. Det krävs emellertid ytterligare utredningsarbete för att få fram ett fullgott underlag som möjliggör tillförlitliga ekonomiska beräkningar på detta område. Härvid bör hänsyn tas till att kostnader som avser kulturminnesvård inte endast finns för kyrkobyggnaderna utan även beträffande vissa andra byggnader och kyrkogårdarna.

Pastoratsförbundet har redan påbörjat ett arbete som gäller formerna för särredovisning av kostnaderna för begravningsverksamhet och kulturminnesvård. En samverkan bör ske med detta arbete.

Ekonomiutredningen hade som ett särskilt uppdrag att ange pensionsskulden inom Svenska kyrkan. Enligt den ekonomiska statistiken för 1994 fanns en långfristig skuld på cirka 1,5 miljarder upptagen för den kyrkokommunala personalens pensioner, medan den samlade skulden kan beräknas vara dubbelt så stor. Kyrkofondens styrelse har avsatt 720 miljoner kronor av ett beräknat behov på 800 miljoner kronor till prästernas pensionering. Frågor rörande pensionsskulden behandlas i egen ordning men behöver uppmärksammas även i detta sammanhang. Även gravskötselskulden och förhållandet mellan denna och storleken på gravfonderna bör behandlas i utredningsarbetet.

Församlingsskatten är nu och kyrkoavgiften kommer att bli den helt dominerande inkomstkällan för Svenska kyrkan. Staten skall kostnadsfritt bistå Svenska kyrkan med uppbörden av kyrkoavgiften. I utredningsarbetet behöver förslag beträffande inomkyrkliga regler beträffande kyrkoavgiften utarbetas. I det arbetet är föreskrifterna om församlingsskatt i 21 kap. Kyrkolagen en viktig utgångspunkt.

Intäkter från verksamheten är sammantaget den näst största inkomstkällan för Svenska kyrkan. Principerna för uttag av avgifter från olika verksamhetsgrenar är av betydelse och behöver belysas i utredningsarbetet Även om många av avgiftsfrågorna avgörs bäst på lokalplanet kan det finnas principfrågor som bör bearbetas gemensamt. I nära anslutning härtill behöver också clearing av kostnaderna för kyrkliga handlingar belysas. Av betydelse är härvid de beslut som fattats av 1995 år kyrkomöte ( kskr 1995:12 med 2 KL 1995:3 om bl.a. ersättning för tjänster som utförs för icke församlingsbor) och 1995 års ombudsmöte (oskr 1995:511 med OEo 1995:502 om avgifter för kyrkliga förrättningar).

Församlingar, pastorat och övriga samfälligheter har en stor del av sitt rörelsekapital på bank, vid utgången av 1994 4,6 miljarder kronor av de samlade omsättningstillgångarna på 6,7 miljarder kronor. Ränteintäkterna var 407 miljoner kronor. Det fanns också drygt en miljard i banklån vilka medförde 132 miljoner kronor i kostnadsräntor.

I det statliga utredningsarbetet skall enligt riksdagens principbeslut prövas vilka rättsliga lösningar som krävs för att trygga den kyrkliga egendomens bestånd för avsedda ändamål. I nära kontakt med detta arbete behöver förslag utarbetas till kompletterande inomkyrkliga förvaltningsbestämmelser. En utgångspunkt är därvid de bestämmelser som finns i kyrkolagens 41 kap.

1995 är det första året som hela boställsförvaltningen sköts av egendomsnämnderna. Under de närmaste åren bör en uppföljning ske dels beträffande avkastning av förmögenheten och dels av vilka förändringar som sker i sammansättningen av den. Frågor som kan ställas är t.ex. i vilken omfattning ytterligare skog har förvärvats för prästlönefondsmedel, i vilken omfattning jordbruk har sålts ut och hur en eventuellt ökad placering i värdepapper har fallit ut. Även Kammarkollegiets förvaltning av kyrkofonden bör studeras och jämföras med andra liknande långsiktiga placeringar.

I utredningsarbetet bör en samlad belysning ges av frågorna kring kyrkans förmögenhetsförvaltning. Det gäller såväl det som nu är kyrkokommunala tillgångar som den specialreglerade egendomen. Möjligheterna att utforma långsiktiga förvaltningsstrategier efter 2000 för olika delar av förmögenhetsförvaltningen bör prövas. Det gäller såväl förutsättningarna för att öka avkastningen som för att minska räntekostnaderna.

I utredningsgruppens arbete skall också 1995 års ombudsmötes beslut om etiska placeringar (oskr 1995:521, OEo 1995:504) beaktas.

En viktig resurs i kyrkans arbete är frivilliga insatser såväl i form av arbetsinsatser som i form av kollekter och gåvor. Ekonomiutredningen har tillsatt en arbetsgrupp för att diskutera frivilliginsatsernas roll. Denna fråga bör ges utrymme även i det fortsatta utredningsarbetet. Härvid måste uppmärksammas att frivilligarbetet inte endast är en resursfråga. Därför krävs en teologisk reflektion där dessa insatser sätts in i ett vidare sammanhang.

I utredningsarbetet måste även vissa frågor rörande den kyrkliga ekonomins kostnadssida behandlas. I riktlinjerna för utredningsarbetet rörande arbetet på de olika nivåerna inom kyrkan har behovet av ett effektivt resursutnyttjande framhållits. I arbetet kring den kyrkliga ekonomin bör erfarenheterna av olika former av inköps- och upphandlingssamverkan uppmärksammas. Det bör prövas om det finns möjligheter att ytterligare utvidga en samverkan av detta slag. Härvid måste hänsyn tas till att på viss sådan samverkan kan avse kyrkan som helhet medan den på andra områden sker bäst på stiftsnivån eller lokalt.

Som framhålls i de gemensamma riktlinjerna måste det finnas ett solidariskt uppbyggt och väl fungerande ekonomiskt utjämningssystem för att Svenska kyrkan skall kunna fullgöra sitt uppdrag att nå ut med evangelium till människor i hela landet. Det är ett ansvar för Svenska kyrkan som helhet att hon kan bedriva en rikstäckande verksamhet. Den av regeringen tillsatta kyrkoutjämningsutredningen lägger vid årsskiftet 1995/96 fram ett förslag beträffande utformningen av det kyrkliga utjämningssystemet. Utredningsgruppen skall följa den fortsatta behandlingen av detta förslag.

Frågan om vilka skatteregler som skall gälla för trossamfund får förutsättas bli belyst i det statliga utredningsarbetet. Denna fråga behöver emellertid också uppmärksammas i det kyrkliga arbetet om kyrkans ekonomi.

9 Kyrkans personal, tillsyn över ämbetsbärare och överprövning i kyrkan

Motsvarar i kyrkolagen:
Kap. 22 Kommunalbesvär
Kap. 31 Kyrkomötets besvärsnämnd
Avd. 8 Biskops- och prästtjänster
Avd. 9 Kyrkomusiken (Delvis)
Kap. 40 Upplåtelse av kyrkorum

Vissa delar i övrigt avseende överklaganden

I regeringens skrivelse (Reg.skr 1995:1) till kyrkomötet liksom i propositionen 1995/96:80 och i Andra kyrkolagsutskottets betänkade (2 KL 1995:1) har framhållits att personalfrågorna inte har uppmärksammats närmare i det tidigare utredningsarbetet. Regeringen avser att tillsätta en utredning för att behandla dessa frågor. Personalfrågorna måste dock i ännu högre grad bearbetas i det kyrkliga utredningsarbetet.

För den största delen av de kyrkligt anställda kommer de förändrade kyrka-statrelationerna att innebära en övergång från kyrkokommunalt reglerade tjänster till tjänster hos samma arbetsgivare inom trossamfundet Svenska kyrkan. I utredningsarbetet skall innebörden av och formerna för denna övergång belysas. Detta arbete skall ske i nära samverkan med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

Tjänsterna som kyrkomusiker är kyrkokommunalt reglerade men därtill finns vissa särskilda bestämmelser om bl.a. tjänsteorganisationen, behörighet och tillsättning av kyrkomusikertjänster i 37 kap. KyL. I utredningsarbetet skall prövas i vilken utsträckning det även fortsättningsvis behöver finnas särskilda bestämmelser avseende kyrkomusikertjänsterna. Vid behandlingen av detta område bör samråd äga rum med utredningsgruppen beträffande arbetet på olika kyrkliga nivåer.

För biskops- och prästtjänsterna finns särskilda bestämmelser i kyrkolagens åttonde avdelning samt i förordningarna (1992:997) om biskops- och prästtjänster och (1989:89) om tjänstebostäder för biskopar och präster. Härtill finns bestämmelser som avser det kyrkliga ämbetet som därmed är av betydelse för präst- och biskopstjänsterna i de kyrkliga kungörelserna (SKFS 1992:12) om det kyrkliga ämbetet som präst och biskop, (SKFS 1991:15) om prästexamen och (SKFS 1989:8) om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst. Beträffande bestämmelserna i de kyrkliga kungörelserna finns förslag till vissa förändringar i betänkandet Förslag till kyrkoordning för Svenska kyrkan.

Oavsett hur man ser på frågan om vem som "egentligen" är arbetsgivare för prästerna står det klart att det är fråga om statligt reglerade tjänster med olika arbetsgivarfunktioner fördelade på skilda organ nämligen domkapitel, stiftsstyrelse och pastorat. Förändrade kyrka-statrelationer kommer att innebära att biskops- och prästtjänster inte längre är statligt reglerade. Det kyrkliga utredningsarbetet rörande övergången från statligt reglerade tjänster till tjänster direkt hos Svenska kyrkan måste ske i nära samverkan med det statliga arbetet med personalfrågorna. Då det gäller arbetsgivarfunktionerna för präster måste ett mål vara att ersätta dagens i många stycken oklara situation med klara och entydiga bestämmelser.

Arbetet med frågorna om arbetsgivarskapet för prästtjänsterna måste bygga på en analys av vilka bestämmelser som behövs för att prästerna bäst skall kunna fullfölja uppdraget att rent och klart förkunna evangeliet och rätt förvalta sakramenten. En utgångspunkt skall också vara att det gäller en tjänst i och för församlingen. Vid utarbetandet av förslag om det framtida arbetsgivarskapet för prästerna skall hänsyn tas till hur tillsynsansvaret lämpligen bör utövas. Härvid skall belysas hur den ordning som brukar sammanfattas i begreppet den dubbla ansvarslinjen närmare skall utformas med nya rättsliga förutsättningar. En ytterligare utgångspunkt är därför det som sägs i avsnittet med gemensamma principer om den kallelse till tjänst som ligger i det allmänna prästadömet, om det särskilda ämbetsansansvaret och om samverkan mellan förtroendevalda och ämbetsbärare. På detta område måste en nära samverkan äga rum med utredningen om arbetet på olika kyrkliga nivåer. Ytterligare en utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att samtliga kyrkligt anställda i princip skall omfattas av samma anställningsvillkor.

Med dessa utgångspunkter skall ett förslag utarbetas om hur arbetsgivarskapet för prästerna skall utformas. Därvid skall också prövas vad den arbetsrättsliga lagstiftningen innebär när det gäller möjligheterna att på olika sätt utforma bestämmelserna på detta område.

Förslag skall vidare utarbetas beträffande ordningen för tillsättning av prästtjänster. Härvid skall prövas om den sedan 1989 gällande ordningen med särskilda tillsättningsnämnder bör bibehållas eller om någon ändring skall ske. Vidare måste domkapitlets roll i tillsättningsförfarandet uppmärksammas. Förslagen på detta område blir i hög grad beroende av hur arbetsgivarskapet utformas.

På motsvarande sätt skall ett förslag utarbetas beträffande arbetsgivarskapet avseende biskopstjänsterna.

I utredningsarbetet bör vidare 1995 års kyrkomötes behandling av vissa frågor rörande prästtjänsterna (CsSkr 1995:9, 2 KL 1995:2) uppmärksammas. Det gäller bl.a. frågor om behörighet för att tillsättas som kyrkoherde och domkapitlens tillsynsansvar.

Remissyttrandena över betänkandet Diakonens ämbete (Svenska kyrkans utredningar 1995:1) visar att det finns ett starkt stöd för en kyrkorättslig reglering av diakonatet i huvudsak i linje med utredningsförslaget. I betänkandet framhålls att vissa arbetsrättsliga konsekvenser av förslaget med nuvarande kyrka-statrelationer kräver ändringar i kyrkolagen och att förändrade relationer kan medföra nya förutsättningar. Utredningsgruppen skall, med hänsyn tagen till förslagen i betänkandet Diakonens ämbete och de inkomna remissvaren, pröva frågorna som avser de arbetsrättsliga konsekvenserna av den föreslagna kyrkorättsliga regleringen av diakonatet. Avsikten är dock inte att det skall ske någon förändring i fråga om den lokala beslutanderätten beträffande inrättande av diakontjänster.

Tillsyn över ämbetsinnehavare

Det är som tidigare framgått viktigt att ta hänsyn till formerna för tillsyn över ämbetsbärarna vid prövningen av hur arbetsgivarskapet för präster skall utformas. 1995 års kyrkomöte har givit Centralstyrelsen till känna vad Andra kyrkolagsutskottet anfört om domkapitlets tillsynsansvar (2KL 1995:2). Utskottet framhåller att det delar Läronämndens bedömning att det rättskomplex som är av betydelse för att domkapitlen skall kunna utöva sitt tillsynsansvar bör klargöras.

I det åberopade yttrandet från Läronämnden (Ln 1995:8) understryks att biskop och domkapitel måste ha "reella möjligheter att öva tillsyn och att vidta disciplinära åtgärder där innehavare av kyrkans ämbete handlat på sådant sätt att vår kyrkas identitet kan påverkas eller ifrågasättas. Om det inte är någon skillnad i den rättsliga praktiken mellan att ha avgivit vigningslöften och inte ha gjort det, ifrågasätts hela den nuvarande vigningsordningen." Vidare konstaterar Läronämnden, att under rådande förhållanden kan svårigheterna att utöva verklig tillsyn ha samband med Svenska kyrkans offentligrättsliga ställning. I andra fall är det inte så.

I utredningsarbetet skall de rättsliga förutsättningarna för biskop och domkapitel att efter förändrade kyrka-statrelationer utöva sitt tillsynsansvar analyseras. Vidare skall förslag läggas fram till de bestämmelser som behövs för att tillsynsansvaret verkligen skall kunna utövas.

I anslutning härtill skall också Ansvarsnämndens för biskopar ställning, sammansättning och uppgifter efter förändrade kyrka-statrelationer prövas.

I arbetet med tillsynsfrågorna behöver en samverkan ske med den utredningsgrupp som har ansvaret för att lägga fram förslag om arbetet på olika kyrkliga nivåer.

Inomkyrkligt system för överprövning

Riksdagens principbeslut innebär att i det statliga utredningsarbetet skall prövas 1995 års kyrkomöte förslag, att det i lagen om Svenska kyrkan skall föras in en bestämmelse om ett inomkyrkligt överprövningssystem.

Utredningsgruppen skall lägga fram förslag om den närmare utformningen av detta. För den närmare utformning av detta förslag torde resultatet av det statliga utredningsarbetet kring vissa konstitutionella och andra rättsliga frågor bli av stor betydelse. Utredningsgruppen skall belysa ett inomkyrkligt överprövningssystems formella ställning och i vilken utsträckning det i framtiden kan bli nödvändigt att slutligt avgöra vissa tvister genom det allmänna domstolsväsendet.

Starka skäl talar för att det även fortsättningsvis bör finnas en motsvarighet till nuvarande bestämmelser om laglighetsprövning samt att det i vissa fall skall vara möjligt att också överklaga det sakliga beslutet. De närmare grunderna för att beslut skall kunna överklagas får dock prövas i utredningsarbetet.

Även i övrigt bör gällande bestämmelser utgöra en utgångspunkt för utredningsarbetet. Det bör dock prövas i vilken mån ärenden skall kunna överklagas hos mer än en instans. Vidare skall förslag lämnas om vilka nuvarande eller nya kyrkliga organ som skall överta de uppgifter som nu handhas av domstolar och statliga myndigheter. Härvid måste också sammansättning av och formerna för tillsättning av de organ som kommer att ersätta de statliga domstolarna prövas.

I huvudsak bör för det kyrkliga överprövningssystemet gälla samma allmänna bestämmelser som för det offentliga rättsväsendet. I vilken utsträckning särskilda föreskrifter bör införas i det inomkyrkliga regelsystemet och i vilken utsträckning hänvisningar kan göras till gällande lagstiftning skall också prövas i utredningsarbetet.

Beträffande upplåtelse av kyrkorum bör utgångspunkten vara, att det i kyrkoordningen skall finnas bestämmelser som i sak motsvarar de gällande föreskrifterna på detta område.

10 Tidsplan

Riksdagens principbeslut innebär att de nya ändrade kyrka-statrelationerna skall gälla från och med den 1 januari 2000. Det statliga utredningsarbetet skall avslutas senast under våren 1997 och ett förslag till grundlagsbeslut skall behandlas av riksdagen första gången våren 1998 och andra gången efter valet hösten 1998. Vidare räknar regeringen med att till 1998 års kyrkomöte redovisa förslag beträffande sådan lagstiftning som kräver kyrkomötets medverkan.

Tidsplanen för det kyrkliga utredningsarbetet måste anpassas till vad som kommer att gälla för riksdagens och regeringens behandling av frågan om ändrade relationer. Vidare måste hänsyn tas till den rapportering om arbetet som skall lämnas till kyrkomötet.

För att det skall ges tid för information, utbildning m.m. mellan kyrkomötets beslut om ett nytt inomkyrkligt regelsystem och ikraftträdandet behöver 1999 års kyrkomöte äga rum på våren. Mot denna bakgrund bör följande tidsplan gälla för utredningsarbetet och det fortsatta arbetet fram till relationsändringens genomförande.