Motion till kyrkomötet
1996:41
av Carl-Henric Grenholm
om söndagens huvudgudstjänst
I den svenska kyrkohandboken anges olika alternativ för söndagens
huvudgudstjänst. Denna gudstjänst som firas med nattvard, såsom
högmässa, söndagsmässa och familjemässa, eller utan nattvard, såsom
högmässogudstjänst, söndagsgudstjänst och familjegudstjänst.
Detta varierande gudstjänstutbud stämmer väl överens med luthersk
tradition. En av de centrala reformatoriska uppfattningarna var att
gudstjänsten skall vara enkel och folklig. Den skall vara tillgänglig för alla och
bör därför firas på ett språk och i en form som alla förstår. I centrum för
gudstjänsten bör stå bibelläsning och bön, psalmsång och förkunnelse av
evangelium.
I dagens Svenska kyrka finns en risk för att denna lutherska tradition
överges vad gäller söndagens huvudgudstjänst. I flera stift och församlingar
söker man införa högmässa varje söndag. De varierande former för
söndagens huvudgudstjänster som kyrkohandboken förutsätter frångås
därmed. Många människor saknar möjlighet att delta i en huvudgudstjänst
utan nattvard, där bibelläsningen och förkunnelsen i stället får stå i centrum.
Med den ökande frekvensen nattvardsgudstjänster följer dessutom ett antal
liturgiska bruk och sedvänjor som är främmande för luthersk tradition.
Nattvarden firas under sådana former som inte svarar mot dess djupa andliga
innebörd. Yttre åthävor, svårbegripliga beteenden och liturgiska
spetsfundigheter medför att många människor som inte tillhör de invigda
upplever stort främlingskap inför de nya former under vilka högmässan firas.
Detta är allvarligt i ett läge där kyrkan inom kort etablerar nya relationer
med staten. Risken är att gudstjänstformerna ger intryck av att Svenska
kyrkan i framtiden önskar finnas till enbart för de särskilt invigda och liturgiskt
inskolade. Om kyrkan skall vara en folkkyrka även i framtiden är det
nödvändigt att hon i gudstjänsten värnar om den enkelhet och folklighet som
präglar luthersk tradition. Det är inte de liturgiska utsvävningarna utan bönen,
bibelläsningen, psalmsången och förkunnelsen som bör stå i centrum. När
nattvard firas bör det ske under djupt allvar och i värdiga former.
Kyrkomötet bör därför uppdra åt Centralstyrelsen att vidta åtgärder för att
främja ett varierat utbud av huvudgudstjänster, så att söndagens gudstjänst
även i framtidens Svenska kyrka firas ibland med och ibland utan nattvard. I
detta uppdrag bör också ingå att vidta åtgärder för att främja sådana former
för huvudgudstjänstens firande som präglas av ursprunglig luthersk enkelhet
och folklighet.
Mot bakgrund av det anförda hemställs
att kyrkomötet hos Centralstyrelsen begär att åtgärder vidtas för att främja
ett varierat utbud av söndagens huvudgudstjänst och sådana former för
dessa gudstjänster som präglas av luthersk folklighet.
Uppsala den 19 juni 1996
Carl-Henric Grenholm
|