Motion till kyrkomötet

1996:41

av Carl-Henric Grenholm
om söndagens huvudgudstjänst


I den svenska kyrkohandboken anges olika alternativ för söndagens huvudgudstjänst. Denna gudstjänst som firas med nattvard, såsom högmässa, söndagsmässa och familjemässa, eller utan nattvard, såsom högmässogudstjänst, söndagsgudstjänst och familjegudstjänst.

Detta varierande gudstjänstutbud stämmer väl överens med luthersk tradition. En av de centrala reformatoriska uppfattningarna var att gudstjänsten skall vara enkel och folklig. Den skall vara tillgänglig för alla och bör därför firas på ett språk och i en form som alla förstår. I centrum för gudstjänsten bör stå bibelläsning och bön, psalmsång och förkunnelse av evangelium.

I dagens Svenska kyrka finns en risk för att denna lutherska tradition överges vad gäller söndagens huvudgudstjänst. I flera stift och församlingar söker man införa högmässa varje söndag. De varierande former för söndagens huvudgudstjänster som kyrkohandboken förutsätter frångås därmed. Många människor saknar möjlighet att delta i en huvudgudstjänst utan nattvard, där bibelläsningen och förkunnelsen i stället får stå i centrum.

Med den ökande frekvensen nattvardsgudstjänster följer dessutom ett antal liturgiska bruk och sedvänjor som är främmande för luthersk tradition. Nattvarden firas under sådana former som inte svarar mot dess djupa andliga innebörd. Yttre åthävor, svårbegripliga beteenden och liturgiska spetsfundigheter medför att många människor som inte tillhör de invigda upplever stort främlingskap inför de nya former under vilka högmässan firas.

Detta är allvarligt i ett läge där kyrkan inom kort etablerar nya relationer med staten. Risken är att gudstjänstformerna ger intryck av att Svenska kyrkan i framtiden önskar finnas till enbart för de särskilt invigda och liturgiskt inskolade. Om kyrkan skall vara en folkkyrka även i framtiden är det nödvändigt att hon i gudstjänsten värnar om den enkelhet och folklighet som präglar luthersk tradition. Det är inte de liturgiska utsvävningarna utan bönen, bibelläsningen, psalmsången och förkunnelsen som bör stå i centrum. När nattvard firas bör det ske under djupt allvar och i värdiga former.

Kyrkomötet bör därför uppdra åt Centralstyrelsen att vidta åtgärder för att främja ett varierat utbud av huvudgudstjänster, så att söndagens gudstjänst även i framtidens Svenska kyrka firas ibland med och ibland utan nattvard. I detta uppdrag bör också ingå att vidta åtgärder för att främja sådana former för huvudgudstjänstens firande som präglas av ursprunglig luthersk enkelhet och folklighet.

Mot bakgrund av det anförda hemställs

  att kyrkomötet hos Centralstyrelsen begär att åtgärder vidtas för att främja ett varierat utbud av söndagens huvudgudstjänst och sådana former för dessa gudstjänster som präglas av luthersk folklighet.

Uppsala den 19 juni 1996

Carl-Henric Grenholm