Motion till kyrkomötet

1996:31

av Juhani Rantanen
om diakonins ställning i framtidens Svenska kyrka

Ingredienserna i denna utveckling är hög arbetslöshet, ökande välståndsklyftor, segregation, minskad grundtrygghet, överskuldsättning, små marginaler för det allra viktigaste osv.

En ur kyrkans synpunkt aktuell och viktig fråga är, hur kommer hennes verksamhet att utveckla sig, när det sker på ändrade villkor, sannolikt på ekonomiskt ändrade villkor. Vad som kommer att prioriteras.

Två utvecklingar, samtidigt och parallellt. En tredje fråga är, finns det någon plats där dessa två utvecklingar inte bara är parallella utan möter varandra.

En sådan mötesplats kunde församlingsdiakonin vara. Kyrkolagen räknar upp angelägenheter som församlingen själv får sköta "främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation". (KL V.11 kap. paragraf 1)

Uppräkningen sker utan inbördes rangordning. I praktiken anses främjandet av gudstjänstlivet och undervisningen (av konfirmander) vara obligatoriska. Församlingsdiakonin däremot uppfattas inte på samma sätt som ett obligatorium för en enskild församling. Det kan församlingen göra eller låta bli att göra.

Anser kyrkan på väg till 2000-talet och med möjlighet, som kan ses som ett tillfälle, att utvärdera och omvärdera sin verksamhet, att ovannämnda två utvecklingar borde möta varandra, bör församlingsdiakonin bli ett obligatorium byggt på klara bestämmelser i det regelverk, som definierar hennes, kyrkans framtida verksamhet. I detta regelverk bör det följdriktigt finnas bestämmelse om diakonins tjänst.

Mot bakgrund av det anförda hemställs

  att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om diakonins ställning i framtidens Svenska kyrka.

Borås den 18 juni 1996

Juhani Rantanen