Motion till kyrkomötet

1996:25

av Dag Sandahl
om framtagande av allsidigt samtalsunderlag om ämbetskonflikten

Utredningen Kyrka--Ämbete--Enhet kom aldrig att fungera som underlag för samtal om ämbetskonflikten i Svenska kyrkan. I stället för samtal har tvingande regler införts som gör ställningstagande om ordningen med kvinnor i biskops- och prästämbetet till något för prästämbetet grundläggande. Detta är en orimlig situation.

För att en försoningsprocess alls ska komma i gång -- och en sådan process är för Svenska kyrkan en tvingande nödvändighet -- behövs ett omfattande studium av konflikten. Det måste bli ett slut på utminuterande av vrångbilder av meningsmotståndare och ett klimat för samtal måste säkras. Vägen till en sådan intellektuell och moralisk renhållning måste vara det gemensamma studiet av den konflikt som präglat Svenska kyrkan i decennier.

De samtalsgrupper som hittills med föga framgång och med små ekonomiska medel arbetat med frågan har undvikit att till behandling ta upp frågan om de motiv som ledde till beslutet 1958. Sannolikt är det nu nödvändigt att både belysa de politiska och teologiska mekanismer som ledde fram till beslutet som att beskriva hur de hör samman med grundläggande meningsskiljaktigheter om ämbetet i reformatorisk teologi. Något i den vägen har utförts i min bok Kyrklig Splittring (1993) men aldrig lett till något samtal.

Professor Gustaf Wingren har påpekat att samtalet om konfliktfrågan inte ens börjat. Jag delar den bedömningen. Det teologiskt utbildade prästerskapet är egendomligt ointresserat av att för sig göra reda i de olika frågeställningar som är ämbetskonfliktens komponenter. Förslaget i Kyrka-- Ämbete--Enhet att sådana samtal ska föras i varje kontrakt är värt att ta fasta på. Genom att visa sig kapabel till samtal i avsikt att hantera en konflikt kan Svenska kyrkan bidra till att utveckla modeller för de goda samtal som behövs också i det svenska samhället. Några principer för ett sådant samtal angav jag i debatten kring vigningsfrågan i kyrkomötet 1995.

Ekonomiskt behöver Svenska kyrkan satsa på ett utrednings- och dialogarbete av det slag som skisserats. Målsättningen bör vara att få fram ett material som kan fungera som samtalsunderlag i syfte att Svenska kyrkan ska kunna hantera ämbetskonflikten när de nya relationerna till staten blir verklighet år 2000 och inte riskera förödande kompetensförluster. Det kräver att resurser avsätts. Om 10 % av vad kyrkomötet kostar avsätts under åren 1997--1999 torde denna (blygsamma) resurs vara tillräcklig.

Med ledning av ovanstående föreslår jag

 att kyrkomötet hos Centralstyrelsen begär att ett allsidigt underlag för samtal om ämbetskonflikten tas fram.

Kalmar den 19 juni 1996

Dag Sandahl