Motion till kyrkomötet

1996:24

av Dag Sandahl
om obehörighet att utöva det kyrkliga ämbetet

I fem motioner ger jag förslag till hur den verkliga motsättningen om ämbetet i Svenska kyrkan fortsättningsvis ska kunna hanteras. Förslagen går olika långt. I fortsatta ekumeniska samtal kommer det svar kyrkomötet avger att vara en viktig informationsbärare.

Den praxis som gör att den som inte tror beslutet om kvinnor i prästämbetet vara gudomligt inte heller kan prästvigas och -- i en mening konsekvent -- för det fall han redan är prästvigd om möjligt ska hindras befordringsmässigt, gör det nödvändigt att fatta beslut som skapar enhet inom Svenska kyrkan inför de förestående nya relationerna till staten. Svenska kyrkan kan inte i längden få förlamas av denna konflikt, som fortfarande fokuseras i massmedia. Det är därför nödvändigt att nu i kungörelse förklara den obehörig att utöva det kyrkliga ämbetet som biskop, präst eller diakon som inte bejakar kvinnliga biskopars och prästers ämbete.

För de biskopar, präster och diakonissor som då blir obehöriga att utöva det kyrkliga ämbetet vidtas ett antal sociala åtgärder. Utifrån en s.k. 58-regel kan den som det år då kungörelsen utfärdas pensioneras. Övriga får behålla sina löner fram till pensionsåldern utifrån de regler som brukar gälla: den som får andra inkomster räknar bort dem från de medel Svenska kyrkan utbetalar. Ett sådant åtagande skulle kosta Svenska kyrkan mindre än vad statens beslut om att dra in medel från kyrkofonden kostar. Det tycks rimligt att staten -- som verksamt bidragit till ämbetskonflikten -- fortsättningsvis inte drar in de medel från kyrkofonden som sades gälla minskade kostnader för kyrkobokföring. Till dessa kostnader kommer några smärre kostnader för flyttning och omställning.

Fördelen med denna lösning är att Svenska kyrkan på ett hedervärt sätt avslutar det som påbörjades när unga människor engagerades i vad som då var tänkt att vara ett livslångt engagemang i Svenska kyrkan, ett engagemang för vilket de skaffade sig en specialutbildning som är föga användbar i andra sammanhang.

Med ledning av ovanstående föreslår jag

  att kyrkomötet beslutar i kungörelse förklara dem obehöriga att utöva det kyrkliga ämbetet i Svenska kyrkan, som inte fullt ut bejakar kvinnliga biskopars och prästers vigning och sakramentsförvaltning samt vidtar de i motionen föreslagna sociala åtgärderna.

Kalmar den 19 juni 1996

Dag Sandahl