Motion till kyrkomötet

1996:22

av Juhani Rantanen och Ulla Fransson
om lagreglering av kyrkans minoritetsspråk

I en motion till mötet önskade motionärerna "att Representantskapet beslutar att förklara de finskspråkiga medlemmarna i Svenska kyrkan för en språklig minoritet inom kyrkan".

Motionärerna hänvisar till riksdagens beslut den 15 december 1994 om finska språkets särställning och till den diskussion som pågår om finskans, tornedalsfinskans och samiskans eventuella erkännande som officiella minoritetsspråk.

Delegationen för finskspråkigt arbete hade berett ärendet. Den konstaterar den positiva utvecklingen som skett inom kyrkan vad det gäller arbete på dessa minoritetsspråk. Men som sin uppfattning säger Delegationen att "det ingår inte i mandatet att uttala sig för de enskilda finskspråkiga kyrkomedlemmarna".

I stället föreslår Delegationen mötet att besluta "att Representantskapsmötet utifrån sin primära uppgift att föra allmän diskussion om det finskspråkiga arbetets utveckling betraktar det finskspråkiga arbetet i Svenska kyrkan som ett arbete bland en språklig minoritet, vars status bör bekräftas och säkerställas genom det utredningsarbete, som påbörjats enligt principbeslut i kyrka-- stat-frågan".

Representantskapsmötet anslöt sig till detta förslag med ett tillägg: "målsättningen skall vara finska språkets lagstadgade ställning".

Mot bakgrund av det anförda hemställs

 1. att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna att finska och samiska språkens likvärdiga ställning med majoritetsspråket bör inskrivas i lagen om svenska kyrkan,
  2. att kyrkomötet som sin mening ger Centralstyrelsen till känna att, när förslag framläggs om kyrkoordning, likvärdig ställning med majoritetsspråket ges kyrkans egna minoritetsspråk finska och samiska.