Motion till kyrkomötet
1996:17
Sten Lundgren
om församlingens ansvarstagande för gudstjänsten
Den liturgiska förnyelsen som under olika former starkt dominerat Svenska
kyrkans liv under hela 1900-talet har tillfört församlingarna nya och värdefulla
möjligheter att utforma ett rikt gudstjänstliv.
Det har också förekommit tendenser till att polarisera arbetet i församlingen.
Prästen ses som den som har att bestämma över församlingens gudstjänstliv.
Särskilt har detta gällt frekvensen av gudstjänster med nattvard. På ett
olyckligt sätt har ämbetsbärarna framstått som herrar över sin hjord som
bestämt vad som är rätt. Detta har inte kunnat undgå skapa spänningar i
församlingslivet som inte är relaterat till evangeliet som stötesten.
Förkunnaren har i sin gärning att vara bunden endast till Guds Ord och
utlägga detta som våra bekännelseskrifter vittnar. Denna totala trohet kan inte
församlingen sätta sig över eller besluta rörande. Tillsynsuppgiften över läran
tillhör i Svenska kyrkans ordning främst biskoparna.
Gudstjänstlivet är en angelägenhet för hela församlingen. Därför bör
planering av gudstjänstverksamheten vara en av kyrkorådets
hjärteangelägenheter. Tillsammans bör kyrkoråd och ämbetsbärare utforma
en gemensam strategi för gudstjänstlivet. Det förutsätter en långsiktighet med
gemensamma studier av församlingens uppgift och olika försök för att finna
fram till vad som är det bästa sättet att arbeta med dessa frågor.
Under hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen verkar för en vitalisering av
kyrkorådens aktivitet och medansvar för församlingens
gudstjänstfirande.
Stockholm i juni 1996
Sten Lundgren
|