Motion till kyrkomötet

1996:17

Sten Lundgren
om församlingens ansvarstagande för gudstjänsten


Den liturgiska förnyelsen som under olika former starkt dominerat Svenska kyrkans liv under hela 1900-talet har tillfört församlingarna nya och värdefulla möjligheter att utforma ett rikt gudstjänstliv.

Det har också förekommit tendenser till att polarisera arbetet i församlingen. Prästen ses som den som har att bestämma över församlingens gudstjänstliv. Särskilt har detta gällt frekvensen av gudstjänster med nattvard. På ett olyckligt sätt har ämbetsbärarna framstått som herrar över sin hjord som bestämt vad som är rätt. Detta har inte kunnat undgå skapa spänningar i församlingslivet som inte är relaterat till evangeliet som stötesten.

Förkunnaren har i sin gärning att vara bunden endast till Guds Ord och utlägga detta som våra bekännelseskrifter vittnar. Denna totala trohet kan inte församlingen sätta sig över eller besluta rörande. Tillsynsuppgiften över läran tillhör i Svenska kyrkans ordning främst biskoparna.

Gudstjänstlivet är en angelägenhet för hela församlingen. Därför bör planering av gudstjänstverksamheten vara en av kyrkorådets hjärteangelägenheter. Tillsammans bör kyrkoråd och ämbetsbärare utforma en gemensam strategi för gudstjänstlivet. Det förutsätter en långsiktighet med gemensamma studier av församlingens uppgift och olika försök för att finna fram till vad som är det bästa sättet att arbeta med dessa frågor.

Under hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

 att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen verkar för en vitalisering av kyrkorådens aktivitet och medansvar för församlingens gudstjänstfirande.
Stockholm i juni 1996

Sten Lundgren