Motion till kyrkomötet
1996:15
av Åke Blomqvist och Ann Berg
om fördelningen av stifts- och strukturbidrag
Enligt nuvarande kyrkolag ankommer det på Centralstyrelsen att till
kyrkofonden avge yttrande över stiftsstyrelsernas ansökningar om stifts- och
strukturbidrag. Kyrkofonden beslutar om den slutliga fördelningen.
Kyrkoutjämningsutredningen har framlagt förslag till nytt
skatteutjämningssystem inom Svenska kyrkan. Kyrkomötet förväntas i år få
avge yttrande över en regeringsskrivelse i ärendet. Kyrkofondens kansli har i
samverkan med Centralstyrelsens kansli i maj 1996 utarbetat modeller för
fördelning av stifts- och strukturbidragen till stiften. I dessa modeller finns
inslag både av ytterligare skatteutjämning och ytstorlek. Däremot tas ej
hänsyn till skiftande förhållanden i storstad som mångfald i ekumeniskt
samarbete, pendling, arbetsplatser, cityverksamhet och turistströmmarna.
Utifrån bl.a. detta är en trappa knuten till invånarantal eller
medlemstillhörighet ej motiverad.
Flertalet av de framlagda komponenterna i modellerna bör kunna tjäna som
grund -- men i annan mixning. I alltför hög grad missgynnas storstadsstiften,
som är de som är de stora givarna i utjämningssystemet. Det kan inte heller
vara meningen att med stiftsbidragsgivningen införa en "dubbelbeskattning"
av de givande stiften genom en s.k. utjämningsfaktor (i utredningens PM kol
XIII).
Genom tillskapande av modeller för framräkning av stifts- och strukturbidrag
vinns betydande förenklingar i hanteringen på många nivåer. T.o.m. finns det
skäl att fråga sig om det finns anledning att ha kvar ansökningsförfarandet.
Av bara den anledningen gäller det att finna modeller som inte sätter för stor
press på solidariteten. Storstadsstiften måste bli förstådda för sina särskilda
utmaningar och arbetsförhållanden likaväl som de till ytan stora stiften måste
bli förstådda att stora avstånd sätter prägel på arbetssituationen.
En omarbetad modell för stiftsbidrag byggd på samma basbidrag till alla
stift, ytbidrag utöver genomsnittet, bidrag per invånare (utan reduktion) samt
bidrag till domkyrkor med inslag av riksuppgifter innebär i stort endast en
matematisk fördelning och ger stiften större frihet i sättet att främja
församlingslivets utveckling och tar också hänsyn till stiftens olika strukturer
och arbetsförhållanden.
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att kyrkomötet som sin mening ger Centralstyrelsen till känna att stifts- och
strukturbidrag till stiftssamfälligheterna med fördel kan fördelas efter modell
utformad utan s.k. utjämningseffekt.
Huddinge den 18 juni 1996
|