att ombudsmötet beslutar att som sin mening ge SFRV:s styrelse till känna vad i motionen anförts och begär att styrelsen låter utarbeta en alternativ utbildningsplan med annat huvudinstrument än orgel,
och motion 1995:550 av Roland Johansson om kyrkomusikerutbildningarna, i vilken hemställes
att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse i utbildningsreformen även inkluderar organister.
MOTIONERNA
Motionerna behandlar kyrkomusikerutbildningarna, den lägre respektive den högre, och hemställer om förändringar i dessa.
I OMot 1995:505 av Bengt Nilsson önskas ett bredare utbud inom kantorsutbildningen med anledning av, dels att de utbildningsplatser som finns på kantorsutbildningarna inte fylls, dels att utbildningen är för snäv och inte ger de blivande kantorerna den kompetens som behövs för att i församlingsverksamheten kunna möta t.ex. det musikintresse som ungdomar idag har.
I OMot 1995:550 av Roland Johansson sägs att organisterna i sin utbildning inte har någon del som behandlar interna kyrkofrågor.
Motionären föreslår att organistutbildningen kompletteras med grundkurs på samma sätt som kantorsutbildningen.
BAKGRUND
Kantorsutbildningen omfattar idag fyra terminer och ges dels vid Stora Sköndal, dels inom folkhögskolans ram.
I Ombudsmötets beslut 1990, Utbildningsreformen, ingick en förlängning av kantorsutbildningen från fyra till fem terminer. Denna skulle främst ge större utrymme åt profilämnen (kyrkans tro och liv, bibelkunskap etc) men också ge möjlighet till en större musikalisk bredd.
Denna del av utbildningsreformen har ännu inte genomförts och utbildningsnämnden har beslutat att för närvarande inte aktivt driva frågan om en förlängning av kantorsutbildningen, StSkr 1995:505 Svenska kyrkans utbildningsnämnds verksamhetsberättelse för år 1994.
Beslutet grundas på ingående samtal med de kantorsutbildande skolorna som fört fram följande argument mot möjligheten att genomföra en förlängning av utbildningen:
- Ekonomiskt: skolorna har vare sig ekonomi eller kapacitet i övrigt (lärare, lokaler etc.) att varje hösttermin ha tre parallella kurser.
- Rekryteringsmässigt: skillnaden mellan kantorsutbildningen och organistutbildningen - lägre och högre kyrkomusikerutbildning - blir för liten; fem respektive åtta terminer.
- Grunden för beslutet: när utbildningsreformen antogs 1990 vilade den på en utredning som i sin tur byggde på erfarenheter från en utbildning som hade upphört. Den kantorsutbildning som riksdagen beslutade om 1988 startade höstterminen 1990, alltså samma termin som ombudsmötet tog beslutet om utbildningsreformen.
Ansvariga för kantorsutbildningarna framhåller att den faktiska omfattningen av kyrkligt profilerade moment är väsentligt större i den nuvarande än i den äldre utbildningen.
Utbildningsnämnden skriver: "Det är därför rimligt att avvakta en utvärdering av Svenska kyrkans nuvarande kantorsutbildning på denna punkt innan en förlängning görs.", StSkr 1995:505.
Utbildningsutskottet har tidigare behandlat frågor om kantorsutbildningens innehåll i bl.a. sitt betänkande OUb 1993:502 Kyrkomusiken. Utskottet konstaterar där att ett behov av breddning av utbildningen har funnits men menar att detta verkställts genom de kursplaner som nu gäller.
Organistutbildningen har en särställning bland utbildningarna till församlingsvårdande tjänster i Svenska kyrkan, så till vida att den regleras i kyrkolagen. Avlagd organistexamen är behörighetgivande och några formella krav utöver detta är inte möjliga att ställa.
StSkr 1990:13 om Svenska kyrkans yrkesutbildningar m.m. konstaterar att detta gör att en ordning med ett avslutande profilår inte är möjlig att genomföra för blivande organister. Inom organistutbildningen ingår profilerande ämnen, bl a fyra veckors församlingspraktik och en kurs i kyrkokunskap. "Organister bör därutöver erbjudas en ca 7 veckor lång profilutbildning fördelad på ett antal kurstillfällen."
1993 års kyrkomöte hade att behandla en motion, 1993:26, som önskade en utredning med uppgift att få till stånd en lagändring för att även den högre kyrkomusikaliska utbildningen skulle innefatta Svenska kyrkans grundkurs. Kyrkomötet avslog motionen då man inte fann det särskilt troligt att regeringen skulle föreslå riksdagen en ändring av kyrkolagen på denna punkt.
Utbildningsnämnden konstaterar i sin verksamhetsberättelse, StSkr 1995:505, att "Några formella krav på de studerande på kyrkomusikerlinjen att gå Svenska kyrkans grundkurs kan inte resas".
Genom samtal dels med musikhögskolorna, dels med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund söker nämnden att på andra sätt förverkliga den önskvärda ordningen.
Musikhögskolorna kommer i sin studievägledning att rekommendera sina studerande att gå grundkursen. Som motivering framhåller man för de studerande att de kan räkna med att kyrkoråden vid tillsättning av organisttjänster allt mer kommer att fästa avseende vid att de sökande har gått grundkursen.
Pastoratsförbundet å sin sida har förklarat sig berett att i utbildningen av förtroendevalda informera om grundkursens innehåll och betydelse.
De kantorsutbildande skolorna och musikhögskolor med kyrkomusikaliskt program har fört överläggningar om frågan om tillgodoräknande av kantorsutbildningen vid ansökan till organistutbildningen. En överenskommelse mellan utbildningsledarna vid dessa skolor har träffats som innebär att den som är kantorsutbildad och söker till organistutbildningen kan tillgodoräkna sig 40 poäng. Detta gäller från och med hösten 1995. Innebörden blir på sikt att alla som på detta sätt kommer till organistutbildningen har gått grundkursen. Redan idag är ett flertal av de blivande organisterna kantorsutbildade.
UTSKOTTET
Utskottet delar uppfattningen att en fortsatt breddning av kantorsutbildningen bör komma till stånd. Orgel bör dock fortsättningsvis vara huvudinstrument, eftersom kantorstjänsterna i våra församlingar förutsätter att tjänsteinnehavaren är kompetent som orgelspelare. Det är samtidigt angeläget att den som utbildar sig till kantor får en bred utbildning som ger förtrogenhet med olika typer av musik.
I en skrivelse till utbildningsnämnden har Svenska kyrkans unga, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Mellansels folkhögskola nyligen aktualiserat behovet av breddning inom kantorsutbildningen. Där nämns bl.a. den afroamerikanska musiktraditionen (jazz, pop och rock), den andliga vismusiken, musikarbete bland barn och ungdom samt beredskap att inspirera till amatörmusicerande i församlingen. Utskottet noterar med tillfredsställelse att utbildningsnämnden med anledning av denna skrivelse under hösten 1995 kommer att ta initiativ till en överläggning med berörda parter i frågan. Där kommer också utformandet av en utvärdering av den nuvarande utbildningen att behandlas. Därmed har en process för att åstadkomma en breddning av kantorsutbildningen satts igång.
Utskottet konstaterar att en alternativ väg för att erhålla behörighet som kantor finns. Den gäller musiklärare som, genom att fullgöra kyrkomusikaliskt tillval vid musikhögskola, har denna möjlighet. Inom denna grupp kan man förmoda att orgel inte är det mest vanligt förekommande huvudinstrumentet.
Angående organistutbildningen konstaterar utskottet att även den innehåller undervisning i kyrkokunskap och om gudstjänstens utformning.
Eftersom organistexamen regleras i kyrkolagen är det inte möjligt att inkludera den i utbildningsreformen på det sätt som motionären föreslår. Däremot är det angeläget att föra samtal med musikhögskolorna om möjligheten att rekommendera Svenska kyrkans grundkurs för de studerande inom organistutbildningen.
Utskottet anser, med hänvisning till de samråd som redan finns dels mellan utbildningsnämnden och musikhögskolorna respektive Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, dels mellan musikhögskolorna och de kantorsutbildande skolorna, att motionens intention är uppfylld.
HEMSTÄLLAN
Med hänvisning till det ovan anförda vill utskottet hemställa
beträffande alternativ kantorsutbildning
att ombudsmötet avslår motion 1995:505
beträffande kyrkomusikerutbildningen
att ombudsmötet avslår motion 1995:550
Sigtuna den 21 augusti 1995.
På utbildningsutskottet vägnar
Inga Mårtensson
Lena Bohman
Närvarande: Inga Mårtensson, ordf., Anna-Lena Weberup, Bengt Nilsson, Vanja Björsson, Carl-Henric Grenholm, Ingrid Emanuelson, Göran Wahlström, Solveig Eriksson, Sven Janson, Gunnar Strömbäck, Eva Thuresson, Kerstin Wikman, Lena Petersson, Monica Karlsson, Gunvor Joelsson.
Biskop Karl-Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggningar.