I motion 1995:530 av Ulla Carlson hemställes
att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse vädjar till våra biskopar om att medverka till att enkla predikoutkast blir tillgängliga på det sätt motionen beskriver.
I motion 1995:537 av Vivianne Wetterling hemställes
att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse uppdrar åt Församlingsnämnden att till alla församlingar sända ut en skrift med beskrivning av dans i den judiska, den fornkyrkliga och den kristna medeltida traditionen samt förslag till danser och lämplig musik.
Läronämnden har yttrat sig över motion 537. Detta yttrande bifogas utskottets betänkande, bilaga 1.
BAKGRUND
I motion 530 till ombudsmötet konstaterar Ulla Carlson att det ofta talas om att det är kris för predikan och att predikanterna inte kan tala så att lyssnarna förstår. De predikoutkast som finns i kyrkliga tidningar förmår inte fylla det behov som finns.
Motionären framhåller att biskoparna är andliga ledare som i sina stift känner till duktiga predikanter som skulle kunna vara sina kollegor till hjälp och inspiration. Dessa skulle kunna se till att det varje måndag i pastorsexpeditionens dator finnes ett eller flera enkla predikoutkast, som sedan på lämpligt sätt kunde användas i församlingen.
Vid ombudsmötet 1994 aktualiserades frågor om predikan genom en motion, OMot 1994:518, av Pekka Heikkinen om behovet av en predikans renässans. Motionens yrkande 1 hänvisades till utbildningsutskottet. I sitt betänkande, OUb 1994:501, framhöll utskottet att predikan och predikans roll är en för kyrkan central fråga, vilket också framgår av yttrandet från Läronämnden (Ln 1994:503), men att frågor kring predikan också berör olika områden av teologin och därigenom kan behandlas ur en rad olika infallsvinklar. Utskottet konstaterade vidare att de blivande präster som utbildas för tjänst i Svenska kyrkan genomgår en pastoral profilutbildning med fyra huvudämnen - homiletik, liturgik, kateketik och själavård. Denna utbildning strävar att sätta in predikan i sitt sammanhang och att göra den till en del av den helhet som måste karaktärisera prästens sätt att utöva sin tjänst. Såväl fackutbildning som pastoral profilutbildning bidrar till att präster utbildas för att kunna predika evangelium så att nutidens människor kan förstå och ta till sig det som är kyrkans bekännelse. Utskottet påpekade också att frågorna om predikan och dess roll i församlingens uppbyggnad inte bara skall hänföras till grundutbildningen. Det är lika viktigt att de finns med när det gäller fortbildning av i tjänst varande präster. Samhället förändras ständigt, och predikan måste därför kontinuerligt förnyas. Här spelar fortbildningen en viktig roll. Utskottet hemställde om avslag på motion 1994:518, yrkande 1, vilket även blev ombudsmötets beslut.
Motionens yrkande 2 och 3 hänvisades till gudstjänstutskottet som i sitt betänkande, OG 1994:502, behandlade frågan. I dessa båda yrkanden hemställde Heikkinen dels att ombudsmötet skulle begära att Stiftelsestyrelsen uppmanade samtliga biskopar att prioritera det han kallar deras främsta ämbetsplikt: att vaka över att Guds ord predikas rent och klart och enligt vår kyrkas bekännelse, dels att ombudsmötet skulle begära att Stiftelsestyrelsen i övrigt gör vad som göras kan för att befordra en predikans renässans.
I sin behandling av motionen citerade utskottet ur skriften "Biskop, präst och diakon i Svenska kyrkan" och framhöll därvid att läroansvaret står främst bland biskopens särskilda uppgifter.
Läronämnden hade i ett yttrande (Ln 1994:503) uttalat att predikan har en central ställning i en luthersk kyrka och underströk därvid vikten av en ständig förnyelse av predikan "både till form och innehåll, så att framställningen blir klar och evangelium förkunnas rent."
Gudstjänstutskottet anslöt sig till de sålunda framförda uppfattningarna och förutsatte att både biskoparna och Stiftelsestyrelsen gjorde vad på dem ankom för att befordra en predikans renässans. Utskottet konstaterade vidare att det inte kunde ankomma på ombudsmötet att uppmana biskoparna att fullgöra sin ämbetsplikt.
Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala och Lund arrangerar tillsammans med Svenska kyrkans utbildningscentrum i Sigtuna kvalificerad fortbildning i predikan. Denna är utformad efter samråd med biskoparna i samtliga stift. Kursen omfattar åtta internatveckor och genomförs under 1994-1996 med ca 15-20 deltagare. Utskottet hemställde om avslag på motion 1994:518, yrkande 2 och 3, vilket även blev ombudsmötets beslut.
I motion 537 till ombudsmötet noterar Vivianne Wetterling att det, trots att drama och kyrkospel blivit vanligare i våra kyrkor, alltjämt är sällsynt med dans i gudstjänsten. En av orsakerna till detta är, enligt motionären, att det saknas skrifter med förslag på hur man kan använda dans i gudstjänsten. Därför hemställer motionären att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse uppdrar åt Församlingsnämnden att till alla församlingar sända ut en skrift med beskrivning av dans i den judiska, den fornkyrkliga och den kristna medeltida traditionen samt förslag till danser och lämplig musik.
Frågan om dansen i gudstjänsten har inte varit föremål för tidigare utskottsbehandling.
I sin bok Gudstjänst i Svenska kyrkan (Mitt i församlingen 1994:8) skriver Nils-Henrik Nilsson om dansen i gudstjänsten (s.91f.). Bl.a. säger han att den liturgiska dansen på nytt blivit aktuell, efter att under lång tid ha varit undanträngd. Dansen fanns, säger han, i vissa medeltida liturgier, troligen som arv från äldre tid. I de ortodoxa kyrkorna har dansen till viss del bevarats, t.ex. i vigselordningen.
Vidare påminner han om att den liturgiska dansen finns omtalad i Gamla testamentet. I sin liknelse (Luk.15:11f.) berättar Jesus att den förlorade sonens återkomst firades med musik och dans. I konsten har, sägs det i boken, glädjen i himmelen ofta framställts genom att änglar och människor dansar med varandra.
Läronämnden har yttrat sig (Ln 1995:506) över den nu föreliggande motionen och därvid framhållit att dans kan bidra till att uttrycka tron, men att det, liksom beträffande andra uttryckssätt är väsentligt att dess innehåll prövas.
UTSKOTTET
Utskottet behandlar motionärernas förslag var för sig.
I motion 530 till ombudsmötet föreslås åtgärder för att göra predikoutkast och "predikotankar" tillgängliga för prästerna via datateknik. Utskottet delar motionärens omsorg om predikan och predikanter men är inte utan vidare berett att ställa sig bakom föreslagna åtgärder. Utskottet hänvisar i sitt ställningstagande till de överväganden som utskottet gjorde i sitt betänkande OG 1994:502. Därför vill utskottet på nytt framhålla betydelsen av den fortbildning i predikan som arrangeras i stiften samt av Svenska kyrkans pastoralinstitut i samråd med Svenska kyrkans utbildningscentrum i Sigtuna.
Utskottet vill understryka betydelsen av att präster och lekmän samlas till samtal inför söndagens predikan. Detta ligger, enligt utskottet, helt i linje med kyrkohandbokens intentioner att lekmän med fördel kan delta i planeringen av gudstjänsten. I detta sammanhang vill utskottet föra fram dialogpredikan som en möjlighet.
Utskottet konstaterar att hjälpmedel redan föreligger i olika kyrkliga tidskrifter och handböcker men att detta inte hindrar att även andra initiativ kan vara värdefulla. Motionärens förslag är av den karaktären att det, enligt utskottets mening, bör prövas mer informellt och närmast i stiftssammanhang. Med anledning av vad som ovan anförts yrkar utskottet avslag på motionen.
I motion 537 till ombudsmötet föreslås att en skrift skall sändas ut till församlingarna med beskrivning av dans i gudstjänsten. Utskottet delar Läronämndens mening att "Det kristna budskapet kan förmedlas på många sätt. Arkitektur, bildkonst, tal, musik och sång är exempel på olika uttrycksmedel för detta budskap. En mångfald i formerna är väsentlig och berikande. Dans kan bidra till att uttrycka tron samtidigt som det är väsentligt att, liksom fallet är med andra uttryckssätt, dess innehåll prövas."
Utskottet konstaterar att dans är ett av språken för att förmedla evangelium. Utskottet vill även framhålla att dans kan vara ett positivt bidrag till gudstjänsten och ge den gudstjänstfirande församlingen en ny möjlighet att röra sig i kyrkorummet. Utskottet tar för givet att dans är en del av det liturgiska förnyelsearbetet inom vår kyrka och förutsätter att frågan bevakas inom Församlingsnämnden.
Utskottet har inhämtat att initiativ redan har tagits i ärendet. Svenska kyrkans utbildningscentrum i Sigtuna arrangerar tillsammans med SKS en utbildning i "Heliga danser". Utbildningen omfattar de ämnesområden som anförs i motionen. Beträffande behovet av en skrift om dans i gudstjänsten hänvisar utskottet till Nils-Henrik Nilssons bok Gudstjänst i Svenska kyrkan (Mitt i församlingen 1994:8). Med anledning av vad som ovan anförts yrkar utskottet på avslag på motionen.
HEMSTÄLLAN
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
1. beträffande stöd för predikan och predikanter
att ombudsmötet avslår motion 1995:530,
2. beträffande dans i gudstjänsten
att ombudsmötet avslår motion 1995:537.
Sigtuna den 22 augusti 1995
Glenn Håkansson
Gustaf H. Forsmark
Närvarande: Glenn Håkansson, ordförande, Rune Entelius, Asta Karlsson, Bengt Ivar Peterson, Ulla Fransson, Karl-Henrik Eriksson, Anders Åkerlund, Sven G Månsson,
Martin Cruce, Elsa Spännar, Per-Göran Rosén, Birgitta Ågebrant, Bengt Linvall, Pekka Heikkinen, Einar Malmström.
Biskop Biörn Fjärstedt har deltagit i utskottets överläggningar.
Läronämndens yttrande Ombudsmötet
1995:506
med anledning av motion om dans i gudstjänsten. Ln
1995:506
______________________________________________________________________
Till läronämnden har för yttrande överlämnats OMot 1995:537.
Det kristna budskapet kan förmedlas på många sätt. Arkitektur, bildkonst, tal, musik och sång är exempel på olika uttrycksmedel för detta budskap. En mångfald i formerna är väsentlig och berikande. Dans kan bidra till att uttrycka tron samtidigt som det är väsentligt att, liksom fallet är med andra uttryckssätt, dess innehåll prövas.
Sigtuna den 14 augusti 1995
På läronämndens vägnar
GUNNAR WEMAN
Ragnar Persenius
Närvarande: Ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Henrik Svenungsson, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Carl Reinhold Bråkenhielm.