I motion 1995:529 av Pekka Heikkinen hemställs
1. Att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse riktar en uppmaning till regeringen att respektera den grundläggande föräldrarätten att bestämma över barnens religiösa fostran,
2. Att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse riktar en uppmaning till regeringen att vidare respektera internationella rättigheter och internationellt protokollförda beslut samt,
3. Att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse riktar en uppmaning till regeringen att medge svenska barn samma typ av religiös undervisning, som uteslutande gällande i alla västeuropeiska stater, där det svenska systemet inte finns utan bestämt avvisas.
Läronämnden har yttrat sig över motionen. Yttrandet Ln 1995:505 bifogas betänkandet som bilaga.
Motionen
Motionären tar upp innehållet i en inom Utbildningsdepartementet upprättad promemoria. I promemorian läggs fram förslag om att avskaffa möjligheten att erhålla befrielse från religionsundervisningen (3 kap. 12 andra stycket skollagen). Motionären anser att denna möjlighet till befrielse skall kvarstå och att ombudsmötet genom SFRV:s styrelse bör verka för att lagändringen inte genomförs.
Bakgrund
Ny läroplan
Ett omfattande reformarbete har pågått inom skolans område under de senaste åren och en ny läroplan - 1994 års läroplan för obligatoriska skolväsendet [Lpo94] - träder i kraft innevarande läsår 1995/96 och bör vara helt genomförd inom det svenska skolväsendet läsåret 1997/98. Även nya kursplaner har utarbetats och vad avser ämnet religionskunskap är det nu ett eget ämne för alla elever i grundskolan med särskilda strävansmål och uppnåendemål som skall stämmas av i årskurserna 5 och 9. Religionskunskapen har timplan tillsammans med samhällsorienterande ämnen och ämnesgruppens timantal i grundskolan är 885 timmar om 60 minuter. Det totala antalet garanterade timmar, inkluderande samtliga ämnen i grundskolan, är 6 665.
I "Kursplaner för grundskolan" skrivs om ämnet religionskunskap att:
"Undervisningen i religionskunskap syftar till att öka elevernas kunskaper om religioner och livsåskåd ningar som till att ge dem möjlighet att arbeta med egna reflektioner och frågor kring existentiella och egna problem . . .
Undervisningen skall ge eleverna faktiska kunskaper om olika trosinriktningar och utveckla deras känsla för tolerans. Jämförelser mellan religioner ger viktiga bidrag till interkulturell förståelse."
Befrielse från undervisning i religionskunskap
I skollagen (1985:1100) 3 kap. 12 andra stycket återfinns bestämmelser om att befrielse från undervisning i religionskunskap alltid skall medges om eleven tillhör ett trossamfund som har regeringens tillstånd att i skolans ställe ombesörja sådan undervisning, och visar att han deltar i denna.
Tillstånd att bedriva sådan undervisning har regeringen beviljat katolska kyrkan i Sverige, de mosaiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, muslimska församlingen i Malmö samt några mindre samfund (se SKOLFS 1991:13). För närvarande utnyttjas denna möjlighet till befrielse av cirka 10 elever. Därutöver finns cirka 350 elever som saknar betyg i ämnet religionskunskap på grund av att undervisning i det ämnet ersatts med undervisning i hemspråk eller svenska som andraspråk.
Sveriges åtaganden enligt FN-konventioner
Sveriges åtaganden enligt ett antal konventioner måste beaktas när det gäller frågan om befrielse från religionskunskapen. Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter innehåller i artikel 13 moment 3 bland annat en förpliktelse för konventionsstaterna avseende föräldrars frihet att tillförsäkra sitt barn den religiösa och moraliska uppfostran enligt den övertygelse de har. Denna rättighet föreskrivs även i internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Unescokonventionen. När regeringen föreslog riksdagen att ratificera dessa konventioner (prop. 1967:36 och 1971:125) åberopade man att religionsundervisningen i skolan var så objektiv att den inte stred mot föräldrars rättighet att uppfostra sina barn enligt sin övertygelse.
Konventionen om barnets rättigheter tar sin utgångspunkt i barnets perspektiv och i konventionen artiklar 28-30 sägs bland annat att barn har rätt till undervisning som utvecklar respekt för mänskliga rättigheter och fostrar i en anda av förståelse, fred och tolerans.
I Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna stadgas det i första tilläggsprotokollet, av den 20 mars 1952, i artikel 2:
"Ingen må förvägras rätt till utbildning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse."
När Sverige antog tilläggsprotokollet skedde det med förbehåll att föräldrar inte kan åberopa sin filosofiska övertygelse för att erhålla befrielse för sina barn från delar av skolornas undervisning samt att befrielse från kristendomsundervisning endast medges barn med annan trosbekännelse än Svenska kyrkans och för vilken annan religionsundervisning är anordnad. Regeringen beslöt den 27 oktober 1994 att återkalla denna reservation. Beslutet ansluter sig till regeringens proposition (1993/94:117) Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor vilken följer det av Fri- och rättighetskommittén framlagda förslaget i delbetänkandet Fri- och rättighetsfrågor (SOU 1993:40). I Församlingsutskottets betänkande (OF 1994:511) behandlas även denna kommittés arbete.
Motivet för att återkalla reservationen var dels grundat på ett mål i Europadomstolen (Dom 1976-12-07, ser A Nr 23) att artikeln inte hindrar att information och kunskap om religion och filosofi ges under förutsättning av att det sker objektivt, kritiskt och pluralistiskt och att det finns möjlighet till undervisning i privata skolor eller hemundervisning dels på ett beslut av Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter (ansökan 17678/91). Kommissionen uttalade i sitt avgörande att föreskriften om respekt för föräldrars religiösa och filosofiska övertygelse måste läsas tillsammans med artikelns första mening som föreskriver att ingen får förvägras rätt till undervisning. Föräldrars övertygelse kan bara respekteras när den inte står i konflikt med barnets grundläggande rätt till utbildning.
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll är sedan den 1 januari 1995 inkorporerad med svensk lag (SFS 1994:1219).
Ombudsmötets tidigare behandling av frågor om befrielse från religions undervisning i skolan
Vid 1994 års ombudsmöte behandlades en motion (OMot 1994:521, OF 1994:511) om upphävande av 3 kap. 12 andra stycket skollagen om möjlighet att erhålla befrielse från ämnet religionskunskap. Församlingsutskottet konstaterade i sitt betänkande (OF 1994:511) att undervisningen i skolan enligt den nya läroplanen skall vara icke-konfessionell. Vidare att det i kursplanen för ämnet religionskunskap bland annat står att den skall öka elevernas kunskap om olika religioner och livsåskådningar och därigenom utveckla elevernas tolerans och bidraga till den interkulturella förståelsen. Utskottet delade därför motionärens hemställan att 3 kap. 12 andra stycket i skollagen skall upphävas under förutsättning att inte lagen om religionsfrihet kränks. Utskottet påtalade vidare att det är angeläget att en ökad interkulturell förståelse uppnås i vårt svenska samhälle och hemställde att Stiftelsestyrelsen skulle tillskriva regeringen med en begäran om att ovan nämnda paragraf skulle upphävas. Ombudsmötet beslöt enhälligt i enlighet med utskottets förslag.
Utskottet
Utskottet konstaterar att det i den nya läroplanen (Lpo94) i avsnittet om skolans värdegrund skrivs under rubriken "Grundläggande värden" att det som skolan skall förmedla och förankra hos eleverna är de värden som vårt samhälle vilar på och att det skall ske i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism. Det anförs vidare under rubriken "Saklighet och allsidighet" att undervisningen skall vara saklig och allsidig och att alla föräldrar skall kunna sända sina barn till skolan förvissade om att de inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Ordet objektiv som motionären tar upp i sin motion används inte i den nya läroplanen utan har ersatts av ordet allsidig.
I "Kursplaner för grundskolan" skrivs om ämnet religionskunskap att den undervisningen syftar såväl till att öka elevernas kunskaper om religioner och livsåskådningar som till att ge dem möjlighet att arbeta med egna reflektioner och frågor kring existentiella och etiska problem.
Utskottet anser att de övergripande mål som finns i den nya läroplanen och de strävansmål som kursplanen anger för ämnet religionskunskap främjar skolans målsättning att främja tolerans och samförstånd mellan olika konfessioner och religioner. Utskottet instämmer med vad Läronämnden anfört i sitt yttrande att en strävan att aktivt stimulera eleverna till ett eget ställningstagande i tros- och livsåskådningsfrågor förutsätter en bred kunskap om olika trostolkningar och hur de präglat samhällsutvecklingen i vår kulturkrets.
Kyrkan har idag stora möjligheter att komma in och arbeta på skolorna och utskottet vill betona vikten av att församlingarna utnyttjar denna öppenhet som skolorna visar och den nya läroplanen samt kursplanerna ger.
Utskottet delar inte motionärens uppfattning utan i enlighet med det beslut som 1994 års ombudsmöte fattade förordar utskottet att 3 kap. 12 andra stycket skollagen om möjligheten att erhålla befrielse från religionsundervisningen upphävs.
Utskottet vill slutligen instämma i Läronämndens yttrande att den form av religionsundervisning som bedrivs i skolan behöver kompletteras genom hem och församling med en undervisning om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
Hemställan
beträffande religionsundervisning i skolan
att ombudsmötet avslår OMot 1995:529
Sigtuna den 22 augusti 1995
På Församlingsutskottets vägnar
Margareta Carlenius
Marie Schött
Närvarande: Margareta Carlenius, ordförande, Björn-Eric Carlsson, Marianne Upmark, Håkan Engström, Hans Hernström, Britt Andersson, Ulla Göransson, Berit Bergman, Nils Svensson, Gunnar Sehlberg, Curt Forsbring, Stig Carlsson, Kerstin Kedvall, Roland Johansson och Ann Larsson.
Läronämndens yttrande Ombudsmötet
1995:505
med anledning av motion om befrielse från Ln
religionsundervisningen i skolan 1995:505
________________________________________________________________________
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats OMot 1995:529.
Utformningen av skolans undervisning i religion och kristendom har under efterkrigstiden blivit livligt omdiskuterad i Sverige och i många andra delar av västerlandet. Två huvudlösningar kan urskiljas. I många länder erbjuds olika kyrkor och samfund att inom den offentliga skolan ansvara för undervisning utifrån sin lära och bekännelse. Föräldrarnas trosinriktning blir avgörande för elevernas val av religionsundervisning. I andra länder - t.ex. Sverige - eftersträvas istället en allsidig och saklig undervisning om olika tros- och livsskådningar. Undervisningen är obligatorisk och elevernas trosinriktning inte någon relevant grund för undervisningsbefrielse. Vägledande för den första lösningen är föräldrarätten. I den senare lösningen framhävs istället betydelsen av mångfald och dialog. Skolans målsättning att främja tolerans och samförstånd mellan olika konfessioner och religioner ges företräde.
Enligt läronämndens uppfattning bör religionsundervisningen i vårt land utformas på ett sådant sätt att skolans grundläggande målsättning att främja tolerans och mångfald ges prioritet. Detta mål tillgodoses bäst genom en allsidig och saklig behandling av olika religioner och livsåskådningar och är inte oförenlig med en strävan att aktivt stimulera eleverna till självständiga ställningstaganden i olika tros- och livsfrågor. Sådana ställningstaganden förutsätter tvärtom en bred kunskap om olika trostolkningar och hur de präglat samhällsutvecklingen inte minst i vår egen kulturkrets. En sådan strävan är ytterst förankrad i respekt för den enskilda människans värdighet och självbetämmande, dvs. i den kristna människosyn som har en central plats i en evangelisk-luthersk trostradition.
Denna form av religionsundervisning behöver kompletteras genom hem och församling med en undervisning om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
Sigtuna den 14 augusti 1995
På läronämndens vägnar
GUNNAR WEMAN
Ragnar Persenius
Närvarande: Ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Henrik Svenungsson, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Carl Reinhold Bråkenhielm.