I detta betänkande behandlas en motion om åtgärder för att minska alkoholkonsumtion
I motion 1995:525 av Eskil Jinnegård m.fl. hemställes
att ombudsmötet som sin mening ger Stiftelsestyrelsen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen.
Läronämnden har inte avgivit något yttrande med anledning av motionen.
Motionen
Motionären pekar i motion 1995:525 på skadeverkningarna av alkohol som ett av vårt lands allra största sociala och medicinska problem. Det är därför angeläget att upplysningsverksamheten om alkoholens skadeverkningar prioriteras, samt att kyrka, skola och föreningsliv ser sin uppgift i sammanhanget. De ansvariga i kyrkan och samhället kan visa vägen genom beslut om alkoholfri representation. Vidare bör Svenska kyrkans organ på riksplanet utarbeta ett åtgärdsprogram för en minskad alkoholkonsumtion.
Bakgrund
Alkoholfri representation
Frågan om alkoholfri representation har varit föremål för kyrkomötets behandling under en lång rad av år. I motion 1984:57 argumenterades för att all kyrklig representation, av omsorg om personer med missbruksproblem men också av trovärdighetsskäl, borde vara alkoholfri. Motionärerna menade att kyrkan måste kunna utgöra en miljö där "inslag som kan vålla den enskilde problem och svårigheter utmönstras", och en plats där hennes kamp mot droger också fått konkret genomslag i handling.
Diakoniutskottet delade motionärernas uppfattning och förutsåg att om kyrkomötet gjorde ett uttalande i enlighet med motionärens yrkande, att all representation i Svenska kyrkan på riks-, stifts och församlingsnivå skall vara alkoholfri, skulle detta kunna få en inte föraktlig opinionsbildande effekt, och utgöra ett föredöme inte minst för ungdomen.
Kyrkomötet biföll utskottets hemställan. Genom beslut i 1987 och 1990 års kyrkomöten bekräftades 1984 års beslut.
I en motion till 1991 års kyrkomöte (1991:509) hemställdes att ombudsmötet skulle uppdra åt stiftelsestyrelsen att utarbeta ett hälsopolitiskt handlingsprogram kring droger, lämpligt att studera och praktisera i församlingsarbetet. Församlingsutskottet delade motionärens uppfattning rörande betydelsen av sådana insatser men menade att det av motionären efterlysta studiematerialet redan fanns hos Församlingsnämnden, diakoniinstitutionerna samt hos stadsmissionen, varför man yrkade på avslag. Ombudsmötet biföll utskottets hemställan.
Insatser inom Svenska kyrkan mot drogmissbruk
1980-talets debatt i kyrkomötet föranledde Svenska kyrkan att ta initiativ till ett treårigt anti-drog projekt. Två projekttjänster tillsattes, med uppdrag att å ena sidan genomföra en kartläggning och samhällsanalys, å andra sidan föreslå förändringsåtgärder. Detta resulterade i sin tur i ett antal studier i vilka man bl. a. speglade det uppsökande arbetet bland missbrukare. Projektarbeten anordnades i Växjö stift och i ett antal särskilt utvalda församlingar i andra stift. Efter projekttidens utgång har en ny arbetsgrupp mellan De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse (DKSN) och Församlingsnämnden etablerats för nyproduktion, utvärdering och kartläggning av aktuellt material.
1994 kom Illusion och verklighet, om drogfrågan som utmaning till Svenska kyrkan. Materialet har kommit till stor användning i många av landets församlingar.
Församlingsnämnden har idag ett nära samarbete med DKSN. Så sitter exempelvis tre representanter från nämnden med i DKSN:s styrelse, Församlingsnämnden medverkar i DKSN:s drogförebyggande arbete samt via de c:a 100 RIA:byråer som finns över landet, också i DKSN:s vårdande och uppsökande arbete.
Församlingsnämnden driver även drogfrågorna inom ramen för Rådet för diakoniinstitutioner.
Ersta Vändpunktens, Stadsmissionernas, RIA-byråernas och en hel del enskilda församlingars arbete är sammantaget den i särklass största frivilliga insatsen mot droger i samhället. Tillfällig övernattning för hemlösa, behandlingsarbete enligt Minnesotamodellen, anhöriggrupper för missbrukares familjer och anhöriga, fältarbete på gator och torg, öppet-hus/värmestuga och samverkan med olika samhällsinstanser, är några av de många olika sätt på vilka Svenska kyrkan bidrar till att lindra drogmissbrukets effekter och motverka dess utbredning.
Utskottet
Drogmissbruk, i alla dess former, utgör ett av samhällets allra största problem. Svenska kyrkan har på olika sätt engagerat sig i kampen mot detta, såväl på ett ideologiskt som på ett konkret praktiskt plan. Det övergripande hälsoupplysningsarbetet är en uppgift för samhällets allmänna folkhälsoorgan men utgör också en del av frivilligorganisationernas naturliga verksamhetsfält. Kyrkornas och samfundens bidrag till detta arbete är bl. a. att i ekumeniskt samförstånd sörja för den pedagogiska och ideologiska bearbetning som utgör en viktig förutsättning för frågans folkliga förankring. Samtidigt ställs varje kristen inför kallelsen att i konkret handling ta ett diakonalt ansvar för sin nästa. Utskottet menar att Svenska kyrkan, via diakoniinstitutioner, stadsmissioner, Församlingsnämnden, i ekumenisk samverkan på lokal och nationell nivå tagit sig an denna fråga med stort allvar och engagemang. En övergripande alkoholpolitisk strategi genomsyrar det välutvecklade arbetet och genom det nätverk av djupt engagerade medmänniskor som på såväl ideell som professionell grund genom sina oförtröttliga insatser omvandlar dessa ord i konkret diakonal handling, hålls idealen också levande.
Hemställan
Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställer utskottet
att ombudsmötet avslår OMot 1995:525
Sigtuna 1995-08-21
Margareta Carlenius
Johan F Dalman
Närvarande: Margareta Carlenius, ordförande, Björn-Eric Carlsson, Marianne Upmark, Håkan Engström, Hans Hernström, Per-Olof Fristorp, Ulla Göransson, Berit Bergman, Stig-Göran Fransson, Gunnar Sehlberg, Curt Forsbring, Stig Carlsson, Roland Johansson, Eva Forssell Aronsson och Ann Larsson.
Biskop Lars-Göran Lönnermark och biskop Claes-Bertil Ytterberg har deltagit i utskottets överläggningar.