I detta betänkande behandlas två motioner om djuretik
I motion 1995:501 av Per Ronquist hemställes
att ombudsmötet begär att styrelsen för SFRV låter utreda frågan huruvida människan har rätt och myndighet att behandla djur efter gottfinnande eller till vilken grad djuren måste respekteras av människan.
I motion 1995:536 av Vivianne Wetterling hemställes
att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse låter bilda ett djurvärn inom Svenska kyrkan som bl.a. kan lämna synpunkter på Djurförsöksetiska nämndens frågor och beslut och på EU-debatten kring djurhållning.
Läronämnden har yttrat sig över motionerna. Ln 1995:502 bifogas betänkandet som bilaga.
Motionen
-Är djuren våra jämlikar eller har de bara bruksvärde? I motion 1995:501 pekar motionären på den ideologiska otydlighet som råder vad gäller djurens värde och rättigheter. Av nationell och internationell debatt att döma kan man sluta sig till att något enhetligt förhållningssätt inte finns - är djuren medvetna varelser med känslor att respektera eller är de det inte? Upplever alla levande varelser ångest - var går gränsen? Motionären menar att kyrkan bör ta initiativ till en studie av detta problemområde.
I motion 1995:536 argumenterar motionären för inrättandet av ett djurvärn i Svenska kyrkan. Människosynsfrågor förknippas alltid med kyrkans budskap, men vad man ofta glömmer är att kristendomen inte bara värnar människans utan hela skapelsens värde och integritet. När man nu på olika håll kan konstatera att frågor som djurhållning, djurförsöksverksamhet m.m. väcker både debatt och oro finns det enligt motionären skäl att från kyrkans sida framhålla det etik som är en konsekvens av en kristen helhetssyn - peka på att alla varelser på jorden har samma ursprung. Ett sådant opinionsbildningsarbete skulle kunna bedrivas inom ramen för ett svenskkyrkligt djurvärn, varför motionären uppmanar ombudsmötet att begära av SFRV:s styrelse att så sker.
Bakgrund
Läronämnden skriver i sitt yttrande 1992:504 med anledning av en motion om genetiken och juridiken (OMot 1992:536):" Människan är en relationsvarelse. Hon lever i relation till allt skapat och till Skaparen. Men samtidigt som hon är förenad med allt annat skapat i en total samhörighet och i ett totalt beroende, har hon som människa en särställning 'att råda över naturen'. Denna särställning som människan fått av Gud balanseras av ett absolut ansvar inför Gud. Hela tillvaron är Guds, och människan har den till låns att bruka utan att missbruka eller förbruka. Detta är innebörden i den kristna läran om människan som 'skapelsens krona'. Den har ibland missuppfattats så, att den skulle legitimera människans oinskränkta rätt att härska över skapelsen. Människans särställning kan dock inte lösgöras från hennes ansvar, enligt kristen människosyn."
I yttrandet med anledning av de i detta betänkande aktuella motionerna, Ln 1995:502, framhävs samma grundhållning; "Människan är skapad till Guds avbild har sitt eget särskilda värde. Arten homo sapiens kan avkrävas moraliskt ansvar. Denna grundvärdering delar kyrkan med många människor i en humanistisk tradition. Enligt kyrkans har människans unika värde sitt yttersta fäste i hennes outgrundliga gudsrelation."
Djuretiska frågor i nationell och internationell lagstiftning
Europarådet beslutar om internationellt bindande regler av etisk karaktär och har till sin hjälp den internationella konvention som på rådets uppdrag trädde i kraft 1976. Konventionen innehåller allmänna regler för hur djur skall behandlas oavsett djurslag. Till detta kommer en permanent expertkommitté med uppdrag att utarbeta mer detaljerade regler för djurhållning i enlighet med konventionens bestämmelser. Genom kommitténs arbete har djurskyddsbestämmelserna förbättrats i en stor del av Europarådets medlemsländer. EU har ratificerat konventionen vilket också innebär att samtliga EU-länder därmed är förpliktigade att följa dem. Ett arbete pågår för närvarande med att harmoniera EU:s regler med ovan nämnda regelverk, på ett sådant sätt att ekonomiska hinder inte uppstår mellan länderna. Europarådets djurskyddsetiska regler skall dock inte betraktas som en övre, utan en undre, gräns för djurskyddslagstiftningen i varje enskilt EU:land. Det står varje medlemsland fritt att ställa högre krav på djurhållningen inom det egna landet, så som ju också är fallet med Sverige.
I en rapport från Jordbruksverket (1993:21) Svensk djurskyddslagstiftning i EG-perspektiv, konstateras att det i Sverige utvecklats ett djurhållningssystem där djurens naturliga beteende tillvaratas och där deras goda hälsa eftersträvas. Svenska producenter har inte tvingats ta till vare sig hormoner, generell antibiotikatillförsel eller vissa operativa ingrepp. Även i andra EU-länder finns en växande insikt om att djurens biologiska krav måste tillgodoses. EU-direktiven anger riktlinjer för hur produktion skall bedrivas samt söker reglera djurhållningar. Kontrollen av efterlevnaden är dock inte reglerad varför det enligt Jordbruksverkets bedömare idag inte går att säga hur efterlevnaden kommer att vara i de olika medlemsländerna.
Djurförsöksetiska nämnder i Sverige
Riksdagen beslöt den 27 maj 1988 om nya regler för djurskyddet, däribland även bestämmelser om användningen av djur för vetenskapliga ändamål. Som en följd av riksdagens beslut utfärdades djurskyddslagen (1988:534), djurskyddsförordningen (1988:539) och förordning (1988:541) med instruktion för Centrala försöksdjursnämnden. Landets försöksdjursetiska nämnder har att pröva alla planerade djurförsök och centralt verkar Centrala försöksdjursnämnden för en utveckling av alternativa metoder till djurförsök genom finansiellt stöd till olika forskningsprojekt. Inga djurförsök får påbörjas innan den regionala djurförsöksetiska nämnden prövat det.
Nämnden består till hälften av politiskt tillsatta lekmän/representanter för djurskyddsorganisationer, till hälften av forskare och försöksdjurspersonal.
Aktuell debatt och studier inom Svenska kyrkan
I en artikel i idéboken Den Goda Jorden?, utgiven som ett direkt resultat av en motion till 1991 års ombudsmöte, av Skara stift i samarbete med Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, skriver veterinären och professorn Ingvar Ekesbo under rubriken "Människans ansvar för husdjuren" om dessa frågor. Ekesbo relaterar där grundläggande fakta på det jordbruksjuridiska området, redovisar avvägningar i modern djurhantering, och avslutar sin artikel: "Forskning rörande sambandet miljö-djurhälsa-djurskydd, inte minst i Sverige, har visat att en biologiskt logisk djurhållning är nödvändig för att uppfylla rimliga etiska krav men också för att den på sikt är den enda möjliga för att undvika att vältra över etiska, miljömässiga och ekonomiska problem på kommande generationer. Även om inte allt är idealiskt i vårt land har dock Sveriges bönder varit i främsta ledet när det gällt att tillämpa dessa forskningsresultat i praktisk djurhållning...Med hänsyn till de mycket mäktiga intressen som vill främja en kortsiktig materialistisk strategi på etikens bekostnad måste kyrkan ta ställning i frågan om hur djuren och jorden skall förvaltas. För detta ställningstagande fordras kunskap." (A.a.s. 63)
I den miljöhandbok - Svenska kyrkans Handbok för miljörevision, som i ett samarbete mellan bl.a. Svenska kyrkans Miljövärn, Svenska kyrkans Församlingsnämnd och SKS, publiceras under hösten 1995 behandlas de frågor som aktualiseras i ovanstående motioner. Ett kapitel fokuserar särskilt de djuretiska aspekterna vari frågan diskuteras ur ett skapelseteologiskt perspektiv: vad säger Skriften om djurens rätt att utifrån sin bestämmelse i skapelsen, utifrån Guds avsikt, få leva ett så naturligt och värdigt liv som möjligt. Hur undviker vi att förtingliga dem eller bara betrakta dem som produktionsenheter. Vidare betonas att djuren på grundval av människans oupphörliga jakt på ständigt högre produktion och ekonomisk avkastning inte skall utsättas för långsiktig skadlig manipulation, och att de inte skall behöva utsättas för onödigt lidande genom långa, stressfyllda transporter m.m. Vidare behandlas frågan om djurs och växters genetiska integritet.
Utskottet
Utskottet har erfarit att arbetet med Den Goda Jorden? fortgått och att Skara stift m.fl. under hösten 1995 står i begrepp att presentera ett studiematerial, Den Goda Jorden - Dialog, i vilket bl.a. etiska frågor rörande jordbruk och djurhållning ytterligare belyses. Det fortsatta arbetet sker nu inom ramen för ett större projekt i vilket flera stift samarbetar. Utskottet ser detta projekt, tillsammans med det arbete som initieras och genomförs av Svenska kyrkans Miljövärn, som utmärkta fora för studier och opinionsbildning av det slag som efterfrågas i de båda motionerna.
Hemställan
Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställer utskottet
att ombudsmötet avslår OM 1995:501 och OMot 1995:536
Sigtuna 1995-08-18
På församlingsutskottets vägnar
Margareta Carlenius
Johan F Dalman
Närvarande: Margareta Carlenius, ordförande, Björn-Eric Carlsson, Marianne Upmark, Håkan Engström, Hans Hernström, Gunnar Prytz, Ulla Göransson, Berit Bergman, Stig-Göran Fransson, Gunnar Sehlberg, Curt Forsbring, Stig Carlsson, Kerstin Kedvall, Tomas Forsner och Ann Larsson.
Biskop Lars-Göran Lönnermark och biskop Claes-Bertil Ytterberg har deltagit i utskottets överläggningar.
Läronämndens yttrande Ombudsmötet
1995:502
med anledning av motioner om människosläktets för- Ln
hållande till djursläktet och bildandet av ett djurvärn 1995:502
i Svenska kyrkan
___________________________________________________________________________
Till läronämnden har för yttrande överlämnats OMot 1995:501 och 536.
Under senare år har det folkliga medvetandet om oförsvarlig behandling av djur fördjupats. Uppenbara exempel på vanvård av slaktdjur, djurtransporter och stötande användning av försöksdjur i medicinsk forskning har genom massmedierna kommit till allmänhetens kännedom. Centrala djuretiska frågor har också uppmärksammats inom den ekumeniska rörelsen bl.a. i samband med Kyrkornas världsråds projekt om skapelsens integritet. På initiativ av Svenska kyrkans biskopsmöte utreddes frågan etiskt och teologiskt i Djuretik (1976). En av de grundläggande slutsatserna i denna utredning var att djur med förmåga att lida måste tillerkännas egenvärde och att människan är skyldig att ta hänsyn till djurens behov av föda, rörelseutrymme och välbefinnande.
Människan som skapad till Guds avbild har sitt eget särskilda värde. Arten homo sapiens kan avkrävas moraliskt ansvar. Denna grundvärdering delar kyrkan med många människor i en humanistisk tradition. Enligt kyrkans synsätt har människans unika värde sitt yttersta fäste i hennes outgrundliga gudsrelation.
I kristen tradition har denna människosyn ibland använts för att förringa - och ibland t.o.m. frånkänna - djuren ett moraliskt egenvärde. Det råder idag en omfattande teologisk konsensus om att människans värde inte utesluter, utan tvärtom framhäver, den övriga skapelsens integritet.
Sigtuna den 14 augusti 1995
På läronämndens vägnar
GUNNAR WEMAN
Ragnar Persenius
Närvarande: Ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Carl Reinhold Bråkenhielm.