Till Ekumenikutskottet har för beredning hänvisats OMot 1995:540 av Gunnar Lindberg om förbud mot antipersonella minor.
Motionen
29 svenska frivilligorganisationer, däribland Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission, har undertecknat ett gemensamt upprop mot antipersonella minor. I uppropet uppmanas riksdag och regering att:
. "satsa ytterligare på minröjning, rehabilitering av minornas offer, samt forskning i nya metoder för minröjning;
. fortsätta ansträngningarna att få till stånd ett internationellt förbud mot antipersonella minor;
. förbjuda den svenska tillverkningen, handeln, användningen och lagringen av antipersonella minor."
I motionen hemställs:
1. att ombudsmötet uttalar sitt stöd till organisationernas ovan citerade upprop.
2. att ombudsmötet ger regeringen till känna sitt stöd till den uppmaning till riksdag och regering som formulerats i uppropets tre avslutande punkter.
Läronämndens yttrande Ln 1995:507 över motionen bifogas betänkandet.
Bakgrund
I FN:s Human Development Report 1994 sägs att omkring 800 människor dödas per månad av personminor. Antalet skadade är många fler, då syftet med minorna är just att skada, inte att döda.
Totalt beräknas ca 100 miljoner fullt funktionsdugliga minor finnas utlagda i världen i dag. Afghanistan, Angola, Kambodja, irakiska Kurdistan, Mocambique och Somalia hör till de värst drabbade områdena.
De flesta landminor är mycket funktionsdugliga och de utlagda minorna förblir så under decennier, särskilt i torra klimat. Röjning och sanering är ett oerhört tidskrävande och kostsamt arbete. I hela världen röjs, enligt Bofors AB som arbetar med att utveckla system för minletning, inte mer än 150.000 minor årligen. Mer än 20 gånger så många läggs ut i samband med olika konflikter.
Internationellt regleras användningen av antipersonella minor dels i den internationella humanitära rätten och dels i en FN-konvention från 1980 om särskilt inhumana vapen. Det är således endast användningen av minor som regleras, medan däremot internationella lagar som reglerar tillverkning, försäljning, export och lagerhållning av minor saknas. En översynskonferens med syfte att förbättra och skärpa konventionen kommer att genomföras av FN under hösten -95.
I 94-års regeringsförklaring står att läsa att "Sverige skall aktivt verka för ett internationellt förbud mot antipersonella minor". Däremot motsätter sig Försvarsdepartementet ett ensidigt förbud för Sverige. I pamfletten Frågor och svar om antipersonella minor/truppminor (Försvarsdepartementet 1995) skriver man att de antipersonella minorna utgör en integrerad komponent i det system som kallas minvapen och som förutom antipersonella minor består av fordons- och stridsvagnsminor. Minvapnet anses vara en viktig del i svensk försvarsplanering. Ett ensidigt svenskt avskaffande av antipersonella minor skulle, menar man, vara förknippat med stora kostnader och skulle ej heller gynna målet, d. v.s. ett globalt förbud.
I sin s.k. minpolicy daterad 11 maj 1994 skriver Bofors AB, Sveriges enda mintillverkare, att "Tillverkning av truppminor skall endast ske för det fall att svenska myndigheter så kräver...Tillverkning och försäljning av truppminor, eller komponenter därtill, för export skall ej ske." (Termen truppmina inkluderar såväl trampminor, som utlöses genom tryck på själva minan, som trådmina, som utlöses genom att trådar som löper inom minans verkansområde påverkas.)
Senast svensk vapenexport diskuterades av ombudsmötet var i samband med med OMot 1993:551 om en omställning av svensk exportindustri inom vapenhandeln och avveckling av svensk vapenexport. I motionen hemställdes att ombudsmötet som sin mening skulle ge "regeringen till känna att en omställning från militär till civil produktion snarast bör ske inom militärindustrins exportinriktade delar, med målsättningen att svensk vapenexport på kortast möjliga sikt skall kunna avvecklas". Efter en omfattande debatt i plenum beslöt ombudsmötet att bifalla utskottets hemställan.
Utskottet
Utskottet hänvisar i sin diskussion till de samtal som fördes i samband med OMot 1993:551 och till det faktum att såväl Lutherhjälpen som SKM redan undertecknat det i den nu aktuella motionen beskrivna uppropet. Då det inte föreligger några som helst etiskt försvarbara skäl till användningen av antipersonella minor, menar utskottet att det vore av stort värde att ombudsmötet uttalar sitt stöd till uppropet.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet
att ombudsmötet med bifall till OMot 1995:540.
1. uttalar sitt stöd till organisationernas ovan citerade upprop
2. som sin mening ger regeringen till känna sitt stöd till den uppmaning till riksdag och regering som formulerats i uppropets tre avslutande punkter
Sigtuna den 17 augusti 1995
Eskil Jinnegård
Eva Carlestål
Närvarande: Eskil Jinnegård ordförande, Margarethe Isberg, Rolf Forslin, Monica Reichenberg Carlström, Olof Lönneborg, Maja Larsson, Allis Olsson, Ingemar Söderström, Evy Jonsson, Juhani Rantanen, Christina Schnackenburg, Christina Hjertén, Britta Olinder, Martin Wihlborg, Jan Nunstedt.
Biskop Jonas Jonsson har deltagit i utskottets överläggningar.
Läronämndens yttrande Ombudsmötet
1995:507
med anledning av motion om förbud mot antipersonella Ln
minor 1995:507
___________________________________________________________________________
Till läronämnden har för yttrande överlämnats OMot 1995:540.
Bruk av våld och vapen kan ibland vara nödvändigt för att skydda liv. Några etiskt försvarbara skäl för att tillverka eller använda vapen som de antipersonella minorna finns däremot inte.
Sigtuna den 14 augusti 1995
På läronämndens vägnar
GUNNAR WEMAN
Ragnar Persenius
Närvarande: Ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Henrik Svenungsson, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Carl Reinhold Bråkenhielm.