Regeringens skrivelse om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan tar stor hänsyn till de kulturella och religiösa minoriteter som numera finns i samhället. I praktiken är dessa också flerspråkiga. Detta hänsynstagande är ett av argumenten för ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.
I konsekvens med detta bör hänsyn tagas också till de två språkliga minoriteter som sedan gammalt finns inom Svenska kyrkan.
Sedan reformationstiden är Svenska kyrkan i sin verksamhet trespråkig, har egna språkliga minoriteter, den finska och samiska.
Finska församlingen i Stockholm bildades 1533 och redan då predikades evangelium också på samiska.
Denna verksamhet på två språk utöver det svenska har aldrig upphört i Svenska kyrkan. I dag är finskspråkiga verksamheten integrerad i kyrkans ordinarie verksamhet formellt genom Församlingsnämnden, dess delegation för finskspråkig verksamhet och representantskapsmötet för finskspråkigt församlingsarbete med årligen återkommande möten, senast i samband med riksmötet i Luleå.
Samma utveckling har skett i kyrkans samiska verksamhet. Ett kyrkans samiska råd har bildats. Kyrkliga böcker nyöversättes till finska och samiska i enlighet med kyrkomötets beslut. Därmed vårdar Svenska kyrkan redan nu "kulturhistoriska värden". (RegSkr 1995:1 sid. 1.)
I allt detta har Svenska kyrkan varit en föregångare i svenska samhället. Men samma utveckling förekommer nu i övrigt i samhället. Det finns redan ett sameting och den 15 december 1994 fattade riksdagen ett beslut om finska språkets särställning i Sverige. Ett av argumenten för beslutet var finska språket som religiöst språk. Regeringen gavs i beslutet i uppdrag att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för vidarebearbetning av finska språkets ställning i Sverige.
I den föreslagna lagen om Svenska kyrkan "bör anges bl.a. att kyrkan skall vara . . . en öppen folkkyrka, demokratiskt uppbyggd och rikstäckande". (RegSkr 1995:1 sid. 20.)
Öppenheten förklaras med att "kyrkan erbjuder alla en tillhörighet och en möjlighet att dela gemenskapen. Ingen skall vara utestängd". (Sid. 10.)
Den öppenheten har Svenska kyrkan sedan gammalt haft i relation till sina språkliga minoriteter.
I ändrade relationer och eventuellt ändrade ekonomiska förutsättningar för kyrkan är det viktigt att denna öppenheten inte på något sätt äventyras.
Mot bakgrund av det ovan anförda hemställes
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna att i lagen om Svenska kyrkan kyrkans egna språkliga minoriteter, finska och samiska, bör ges likvärdig ställning med majoritetsspråket.
Borås den 23 juli 1995
Juhani Rantanen