Motion till kyrkomötet

1995:57

av Lisen Ridne m.fl.

med anledning av regeringens skrivelse angående ändrade relationer mellan Svenska kyrkan och staten


Betänkandet "Staten och trossamfunden" (SOU 42) har från Civildepartementet sänts ut på remiss till bland andra församlingar/pastorat och samfälligheter. Från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund sändes vid samma tid ut en enkät.

Både Civildepartementets remiss och Pastoratsförbundets enkät visade tydligt församlingsviljan avseende ställning som kyrkliga kommuner och ett behållande av beskattningsrätten.

Inom samtliga stift har svaren från pastoraten visat på ett önskat bibehållande nått över 50 %. Lägsta procenttalet, 51 %, hos Stockholms stift och upp till det högsta, 96 %, från Västerås stift.

Trots detta finns det starka önskemål om förändring/utveckling i relationerna mellan Svenska kyrkan och staten. Förändring behöver i sig inte innebära att ställning som kyrkliga kommuner upphör eller att man mister beskattningsrätten. Väsentligt är att statens styrning över Svenska kyrkans inre angelägenheter minskar.

Vad som bör eftersträvas är en effektiv, rationell och klar demokratisk uppbyggnad. Nivåerna i dag är många, lokalt/församlingar, regionalt/stift och riks. För val till kyrkomötet utses i dag särskilda elektorer. Här kan man exempelvis tänka sig att stiftssamfälligheterna med sitt demokratiskt valda fullmäktige utser kyrkomötesledamöter. Vid kyrkomötesreformen 1983 existerade inte dessa stiftssamfälligheter, dessa tillskapades först 1989.

Församlingar och samfälligheter utgör i dag självständiga juridiska personer. Regeringens förslag att kyrkomötet ej skall ha någon normgivningskompetens innebär i princip att denna självständiga juridiska ställning elimineras. Denna del i förslaget innebär allvarliga konsekvenser, varför den av regeringen förordade utredningen om konstitutionella frågor bör som målsättning ha att församlingar och samfälligheter skall ha fortsatt självständig juridisk ställning.

Regeringsskrivelsen anger att begravningsverksamheten skall ha fortsatt kyrkligt huvudmannaskap, att verksamheten skall vara lokalt förankrad. Men man förordar en utredning för ytterligare klarlägganden. En sådan utredning bör även innehålla vad som generellt skall innefattas i huvudmannaskapsskyldigheten, främst med tanke på att tillhörighet i Svenska kyrkan inte är något krav för att omfattas av huvudmannaskapsansvaret. Men även sett ur den synvinkel att Svenska kyrkans åtaganden inom begravningsverksamheten är av ganska olika innehåll. Det bör ligga en klar linje om vad som ingår och vad som kan sägas vara församlingens/samfällighetens åtagande gentemot sina församlingstillhöriga. Vilket då även inbegriper ett åtskiljande av bokslutsredovisning mellan församlingsuppbörd och begravningsuppbörd.

En förändrad organisation bör ges följande profil:

Svenska kyrkan skall vara en fortsatt i demokratisk ordning uppbyggd luthersk-evangelisk kyrka.

Församlingarna/pastoraten och de kyrkliga samfälligheterna bibehåller sin nuvarande ställning som kyrkliga kommuner med beskattningsrätt.

Församlingarna/pastoraten väljer, som för närvarande, stiftsfullmäktige. Stiftsfullmäktige behåller sin nuvarande kompetens och väljer dessutom ledamöter till kyrkomötet. Kyrkomötet väljer styrelse för den rikskyrkliga verksamheten, en kyrklig styrelse som är verkställande och förvaltande organ för en verksamhet, där stiftssamfälligheterna utgör en betydligt aktivare del än i dag.

Den kyrkliga styrelsen anställer formellt samtliga biskopar, som då blir arbetstagare hos denna styrelse, och naturligtvis har att följa kyrkomötets och den kyrkliga styrelsens beslut avseende prästerlig verksamhet.

Domkapitlet försvinner och dess uppgifter kan med fördel överföras till biskop och stiftsstyrelse.

Lagstiftningen skall således även innefatta bildandet av den centrala kyrkliga organisationen, som företräder Svenska kyrkan.

Genom den föreslagna ordningen kan kyrkomötets nuvarande normgivningskompetens i regeringsformens övergångsbestämmelser bringas att upphöra, eftersom dessa övergångsbestämmelser riktas mot Svenska kyrkans tro och lära och prästerliga verksamhet.

Den kyrkliga styrelsen företräder under kyrkomötet Svenska kyrkan som trossamfund.

Kyrkomötets och den kyrkliga styrelsens verksamhet finansieras av stiftssamfälligheterna. Verksamhetsansvar och finansiering läggs då ytterst på stiftssamfälligheterna och dess valda ledamöter. Finansieringen kan ske via skatteväxling mellan stiftssamfälligheternas utdebitering och den allmänna kyrkoavgiften.

Församlingar/pastorat och samfälligheter utgör självständiga juridiska personer.

En fördjupad utredning om begravningsverksamhetens huvudmannaskaps omfattning principiellt och ekonomiskt, bör ta fasta på begravningsverksamheten som en i ekonomiskt avseende särskild del i Svenska kyrkans församlingar/pastorat och samfälligheter.

Det fortsatta utredandet enligt regeringsskrivelsens förslag bör även innefatta frågan huruvida Svenska kyrkans verksamhet i fortsättningen skall bli beroende av statsbidrag för att kunna fullgöra sina åtaganden och sitt verksamhetsansvar. I vad som avses vård av kulturskatter har förslagen angett nivåer, som på intet sätt svarar mot de reala kostnaderna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta inriktningen i fråga om utredningsarbetet i frågan om ändrade relationer mellan Svenska kyrkan och staten.

Eskilstuna den 16 juli 1995

Lisen Ridne

Lennart Bång Bo Norrgård

Birger Jansson Gunnar Lindberg