I regeringens skrivelse till kyrkomötet 1995:1 föreslår regeringen att Svenska kyrkans identitet skall fastläggas i en särskild lag för Svenska kyrkan där det framgår att kyrkan skall vara en evangelisk-luthersk kyrka med episkopal struktur, en öppen folkkyrka, demokratiskt uppbyggd och rikstäckande.
Skälen till detta förslag är regeringens bedömning att staten bör medverka till att Svenska kyrkans identitet och karaktär bibehålls även i fortsättningen.
I den remissammanställning som redovisats framgår att det föreligger en bred enighet bland de kyrkliga remissvaren att kyrkan också fortsättningsvis skall ha denna karaktär. Inte minst mot denna bakgrund är det förbryllande att regeringen anser att staten behöver garantera denna identitet i en särskild lag. Denna lag innebär ju, enligt regeringens egen bedömning, en viss särbehandling av Svenska kyrkan samtidigt som man vill betona trossamfundens likställighet i förhållande till statsmakten i ett mångkulturellt samhälle.
Från kyrkomötets sida bör det vara naturligt att för regeringen framhålla att kyrkan själv både bör och kan svara för sin identitet och att kyrkans självförståelse framför allt är grundad i Nya Testamentet och kyrkans bekännelse.
Från kyrkans sida är det i stället ur ett ekumeniskt perspektiv viktigare att betona och framhålla kyrkornas likställighet särskilt som de kyrkor Svenska kyrkan står i en ekumenisk dialog med så tydligt markerat sitt avståndstagande från en särbehandling av Svenska kyrkan.
Undertecknade hemställer därför
att kyrkomötet som sin uppfattning ger regeringen till känna att endast en lag om trossamfund bör infogas i regeringsformen och att ingen särskild lag bör stiftas som reglerar Svenska kyrkans identitet och karaktär.
Tysslinge och Bottnaryd den 18 juli 1995
Lars Ekblad Gunnar Blomgren