1993 års kyrkomöte beslöt med anledning av motion 1993:24 att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Bl.a. hade utskottet (2 KL 1993:3) anfört att det är av stor betydelse att de olika meningar, som kommit till uttryck i det inomkyrkliga rådslaget kring ERK-utredningens betänkande, beaktas i Kyrkoberedningens och regeringens fortsatta övervägande. I motion 1993:24, som således låg till grund för utskottets yttrande och därmed även kyrkomötets beslut, hänvisades till majoriteten av de lokala kyrkliga organens ställningstagande vad avser bibehållen kommunstatus och beskattningsrätt som den säkraste garantin för en trygg ekonomi.
Kyrkoberedningen tog föga notis om kyrkomötets uttalande 1993. I sin skrivelse 1995:1 till kyrkomötet har regeringen uppmärksammat att majoriteten av de kyrkliga kommunerna haft annan uppfattning i fråga om kommunstatus och beskattningsrätt än den Kyrkoberedningen gett uttryck för även som i fråga om avgift för begravningsverksamheten. Således framhåller regeringen i sin skrivelse bl.a. följande:
-- Inte minst viktigt att kyrkliga kommuner fått lämna synpunkter på Kyrkoberedningens betänkande (sid. 11).
-- Å andra sidan finns det de som uttrycker en oro för att förändrad relation mellan staten och Svenska kyrkan närmast utsläcker -- eller i vart fall försvårar -- möjligheterna för kyrkan att verka på det sätt som den haft möjlighet till hittills av tradition och hävdvunna förhållanden. En betydande del av församlingarna ger uttryck för en sådan oro genom att hävda behovet av kommunstatus och beskattningsrätt. Denna oro måste tas på allvar och beaktas vid utformningen av nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan (sid. 11--12).
-- Av ett stort antal församlingar framförda uppfattningen om kommunstatusen bör i och för sig respekteras (sid. 19).
-- Vid remissbehandlingen har beredningens förslag om en allmän statlig begravningsavgift kritiserats, framför allt av församlingarna. Regeringen vill gärna tillmötesgå församlingarna på denna punkt, eftersom frågan om begravningsväsendet är så centralt ur församlingarnas perspektiv (sid. 32).
Beträffande begravningsverksamheten bör således enligt regeringen de som tillhör Svenska kyrkan betala sina kostnader via den föreslagna kyrkoavgiften. Beträffande avgift för begravningsverksamheten för dem som inte tillhör Svenska kyrkan får det i kommande utredningsarbete prövas olika modeller.
Vad däremot avser kommunstatus och därmed beskattningsrätt har regeringen inte tillgodosett majoritetens av de kyrkliga kommunernas önskemål-- ett önskemål som säkerligen står än högre på de nämnda kommunernas önskelista än formen för avgiften för begravningsverksamheten. Det är inte möjligt att upprätthålla församlingarnas kommunstatus inom ramen för den konstitutionella lösning som vi har redovisat, framhåller regeringen i sin skrivelse (sid. 19). Det nämnda måste ju innebära att utifrån en annan konstitutionell lösning kan kommunstatusen bibehållas.
I avsnitt 3 framhåller regeringen några principiella utgångspunkter för innehållet i sin skrivelse, bl.a. följande:
-- Man måste visa stor respekt för de medborgare som inte vill ha någon kontakt med kyrklig verksamhet i allmänhet eller som finner hemort på annat håll än i Svenska kyrkan.
-- Genom 1951 års religionsfrihetslag blev det fritt att träda ur Svenska kyrkan.
-- Regeringen har lagt förslag om nya regler för tillhörighet till Svenska kyrkan.
-- Samfundsbilden är förändrad och det ekumeniska arbetet har breddats och fördjupats.
-- Det pluralistiska samhället ställer krav på ökad tydlighet från Svenska kyrkan.
-- Viktigt att stärka samhörighetskänslan hos dem som tillhör kyrkan.
Ett starkt skäl för viss ändring av relationerna stat--kyrka är den s.k. dissenterskatten. Vi menar att den bör kunna lösas inom ramen för bibehållen kommunstatus, exempelvis genom att kostnaden för begravningsverksamheten uttages som en särskild avgift av de som tillhör Svenska kyrkan och således inte tas ut via församlingsskatten. De som inte tillhör Svenska kyrkan betalar, som regeringen nämnt som exempel, avgiften till den borgerliga kommunen.
Vad regeringen i övrigt anfört som principiella utgångspunkter är inte av den art att de bör föranleda så pass genomgripande förändringar i relationen mellan staten och kyrkan. 1982 års kyrkomötesreform syftade till, framhåller regeringen (sid. 5) att bibehålla den rådande balansen i relationerna mellan staten och kyrkan samtidigt som den innebar betydande förändringar i formerna för den kyrkliga lagstiftningen och normgivningen i övrigt. För Svenska kyrkan är vissa ytterligare ändringar i relationen till staten önskvärda, exempelvis vad avser utnämning av biskopar och domprostar. Men en ändring av församlingarnas konstitutionella ställning har säkerligen flertalet av medlemmarna i Svenska kyrkan ingen önskan om. Och det är ju för dessa som kyrkan finns.
Vad avser de fria samfunden tillstyrker vi att viss lagstiftning tillskapas.
Regeringens skrivelse är ett principförslag. För förverkligande av förslaget fordras ett omfattande utredningsarbete. Regeringen anger i skrivelsen exempel på sex stora områden, bl.a. personalfrågorna. Därtill kommer ett omfattande inomkyrkligt utredningsarbete. Ett 20-tal utredningar har nämnts. Vi är tveksamma till det rimliga i att nu fatta ett principbeslut, då så mycket kvarstår att utreda. Vi menar därför att kyrkomötet bör avvisa regeringens skrivelse. I stället bör kyrkomötet uttala önskemål om vissa förändringar i ungefär den omfattning som redovisas i reservation av Bengt Kindbom till Kyrkoberedningens betänkande Staten och trossamfunden.
I händelse kyrkomötet inte avvisar regeringens skrivelse bör kyrkomötet uttala att församlingarnas kommunstatus och beskattningsrätt bör kvarstå med hänsyn till den starka önskan härom som de kyrkliga kommunerna gett uttryck för i sina remissvar på såväl ERK-utredningen som betänkandet Staten och trossamfunden.
Åberopande det anförda får vi härmed hemställa
1. att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1995:1
a) dels avvisar det i skrivelsen framlagda principförslaget till framtida relationer mellan staten och Svenska kyrkan,
b) dels framhåller önskvärdheten av vidare reformer utan att rubba de grundläggande förutsättningarna om självständighet för Svenska kyrkan i inre angelägenheter
2. att kyrkomötet -- om yrkande 1 inte bifalles -- i sitt yttrande starkt understryker att församlingarnas kommunstatus och beskattningsrätt under alla omständigheter skall kvarstå.
Den 18 juli 1995
Sten Johansson
Sven G. Månsson Åke Frennby
Sven-Bertil Persson Berit Möllebäck
Catharina Månsson Martin Cruce
Ulla Samuelsson MajVis Hultén