Det syns föga välbetänkt att, som föreslås i Centralstyrelsens författningsförslag, för den som är under 18 år ersätta uppgifter om föräldrar med uppgift om vårdnadshavare i ministerialböckerna.
Det som står i ministerialböckerna återspeglar inte enbart administrativa åtgärder och registrering. Uppgifterna i ministerialböckerna speglar även kyrkans grundläggande ordning och ger uttryck för, hur kyrkan uppfattar livet som kristen i förhållande till den församling och kyrka vari den kristne är en lem. Ministerialböckerna återspeglar den enskilde kristnes identitet.
Att barn hör samman med sina föräldrar är en vedertagen samhällelig grundordning sedan hedenhös och en kyrkans syn och ordning allt ifrån hennes första tid. Att genom ett enkelt kyrkomötesbeslut ändra denna syn och ordning är av flera skäl ytterst olämpligt.
Vårdnadshavarbegreppet är till skillnad från föräldrabegreppet enbart en administrativ statlig ordning, vars innebörd ges av statsmakten genom riksdagsbeslut och myndighets förvaltningsbeslut. Begreppets innebörd ändras då och då allt efter skiftningarna i den statliga politiken. Att bygga kyrkans grundläggande ordning på något så osäkert som den statliga partipolitikens skiftande vindkast, förefaller inte vara rimligt. Kyrkans ordning bör givetvis bygga på kyrkans syn, som i det här fallet utan tvivel är att föräldrar och barn hör samman.
Tyvärr måste konstateras att det i dagens samhälle förekommer många fall, där barn inte längre lever tillsammans med sina biologiska föräldrar utan har hamnat i en förändrad situation till följd av skilsmässor, omgiften, samboförhållanden m.m. Därvid har vårdnaden om barnen tilldömts endast en av föräldrarna eller i en del fall andra än föräldrarna. Den moderna villervallan i samlevnad och familj beskrevs översiktligt men skakande i Kyrkotillhörighetsberedningens betänkande 1993.
Mer eller mindre kaotiska förhållanden i samlevnad och familj bör dock inte ändra kyrkans grundläggande syn på familjen. Vårdnadsbegreppets allt vanligare tillämpning till följd av instabila familjeförhållanden motiverar inte heller att kyrkans ordning helt frångås. Vad det här kan bli frågan om är att komplettera den hittillsvarande ordningen med uppgifter, som tar hänsyn till en del barns speciella vårdnadsförhållanden. En ordning som kan prövas är därför att i ministerialböckerna vid sidan av de nuvarande uppgifterna om moder och fader även föra in uppgift om vårdnadshavare i de fall där så är motiverat av situationen.
Det bör i sammanhanget påpekas, att familjen inte enbart är något som just för tillfället finns i den enskildes liv utan även är något med en historia. Vi kommer allesammans någonstans ifrån, vi är alla födda med en mor och en far. Varje familj har sin egen historia. Det behöver samtidigt på nytt understrykas, att familjen ur kristen synpunkt också är en religiös gemenskap, där föräldrarna har "att vara förebilder och förebedjare för barnen och tillsammans med församlingen leda dem på trons väg genom livet". Detta fångas inte upp av det statliga vårdnadshavarbegreppet med dess skiftande öde.
Centralstyrelsen föreslår, att ministerialböckernas uppgifter om fader och moder helt och enbart ersätts av uppgift om vårdnadshavare. En sådan ordning kan inte accepteras. Styrelsen motiverar visserligen sitt förslag med att det "är en anpassning till 1994 års kyrkomötes beslut om kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan. Om barnets vårdnadshavare är annan än biologisk förälder så är det nämligen vårdnadshavaren och inte den biologiske föräldern som beslutar om dop och kyrkotillhörighet". Man tänker därvid på den situation, då ett barn döps eller upptas i kyrkan genom anmälan.
Men föräldrars och barns samhörighet och familjen som en religiös gemenskap är ett organiskt och bestående förhållande. När kyrkomötet tidigare understrukit vikten av att församlingen i sin församlingsvårdande verksamhet måste kunna se och möta familjen som helhet, har man uppfattat familjen som en bestående och grundläggande ordning i samhälle och kyrka. Att en familj består av mor, far och barn bör självfallet vara ett kyrkans grundantagande.
Vårdnadshavarskapet bryter inte och ersätter inte barnets för hela dess liv givna relation till sin mor och sin far. Det biologiska föräldraskapet är ett en gång för alla givet biologiskt förhållande, som inte kan upphävas eller förändras. Det ingår som en del av den grundläggande identiteten för en människa allt ifrån första början av hennes liv -- något som varje erfaren kyrkobokförare särskilt upplevt i samband med faderskapsärenden. Kyrkan får helt enkelt inte glömma bort föräldraskapet!
Det förefaller vara möjligt att i övriga delar fastställa författningsförslaget till ändring i kungörelsen om ministerialböckerna i dess föreliggande skick. Avsnitten i 2 och 8 om vad som gäller för den döpte som är under 18 år respektive för den minderårige som avlidit bör däremot lyftas ut och återremitteras till Centralstyrelsen för fortsatt beredning med hänsyn tagen till vad som ovan anförts. Till dess styrelsen återkommit med nytt förslag i denna del och kyrkomötet beslutat med anledning av detta, gäller vad som f.n. är stadgat i dessa avseenden.
Då det föreliggande förslaget till kyrklig kungörelse är ett förslag till ändring av den nu gällande kungörelsen om ministerialböckerna, medför den ordning för beslut som föreslås här i denna motion, att de nämnda avsnitten i 2 och 8 består i sin nuvarande lydelse, till dess att kyrkomötet på nytt prövat och beslutat i frågan.
Med anledning av Centralstyrelsens förslag i CsSkr 1995:7 och med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes härmed
1. att kyrkomötet antar förslaget till kyrklig kungörelse om ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1990:5) om ministerialböcker med undantag för avsnitten i 2 om vad som gäller för den döpte som är under 18 år och i 8 om vad som gäller för den minderårige som avlidit,
2. att kyrkomötet beslutar begära att Centralstyrelsen ytterligare bereder förslaget i 2 om vad som gäller för den döpte som är under 18 år respektive i 8 om vad som gäller för den minderårige som avlidit.
Östersund den 10 juli 1995
Herbert Sjödin