Beslutsfattandet i Svenska kyrkan bygger på ett samspel mellan förtroendevalda och präster. Kyrkolagens regler förutsätter att tillräckligt många förtroendevalda alltid finns tillgängliga för beslutsfattandet. En beslutande församling (stiftsfullmäktige, kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade eller ett direktvalt kyrkoråd) är beslutför om minst hälften av ledamöterna är närvarande. Skulle det beslutande organet av någon anledning permanent förlora sin beslutförhet, finns det i dag ingen möjlighet att återställa den t.ex. genom nyval.
I praktiken kan väl i dag en situation med permanent förlorad beslutförhet knappast inträffa med mindre än att en allvarlig konfliktsituation föreligger. Sålunda lär Getinge pastorat under flera år genom avsägelser ha saknat beslutsmässiga kyrkofullmäktige. Eftersom ingen mekanism för att utlysa nyval finns, kunde inte beslut om t.ex. budget, utdebitering och ansvarsfrihet fattas i pastoratet.
I framtiden skulle det kanske någon gång kunna inträffa, att det inte går att rekrytera tillräckligt många förtroendevalda till kyrkliga uppgifter. Vid det senaste valet förekom det i några församlingar i Göteborg, att en plats i det direktvalda kyrkorådet blev vakant genom att ett parti hade fått fler mandat än det hade kandidater på valsedeln. Skulle samma sak i framtiden drabba flera partier, skulle lätt ett kyrkoråd genom några få avgångar exempelvis på grund av flyttning kunna försättas i permanent förlorad beslutförhet. Det är inte alltid så enkelt att rekrytera ett helt betryggande antal ledamöter och ersättare till ett såpass stort kyrkoråd som det direktvalda.
Enligt min mening bör det i Svenska kyrkans regelsystem finnas möjlighet att vidta åtgärder för att hantera de problem med beslutsfattandet som här beskrivits. En uppenbar väg är att ge exempelvis stiftsstyrelsen möjlighet att besluta om nyval. Möjligtvis bör också en reservrutin finnas för beslutsfattande, om nyvalet inte frambringar ett kyrkofullmäktige etc. med beslutförhet. Kanske man kan tänka sig att stiftsstyrelsen då får ta över beslut om budget, utdebitering och andra viktiga frågor.
Uppdraget att föreslå kompletterande regler för beslutsfattandet är knappast av den omfattningen att en särrskild utredning behövs. Uppdraget bör ges till Centralstyrelsen och kunna läggas på exempelvis kyrkoordningskommittén.
Mot bakgrund av det anförda hemställs
att kyrkomötet hos Centralstyrelsen begär att frågan om regler för åtgärder vid permanent förlorad beslutförhet utreds.
Göteborg den 15 juni 1995
Hans-Olof Andrén