Dopet blir från den 1 januari 1996 tillhörighetsgrundande. Därmed blir dopet också av stor betydelse för Svenska kyrkans framtid. Det är angeläget att möjligheten till dop inte begränsas av ekonomiska hinder. Den nuvarande ordningen att föräldrar som låter döpa sitt barn inom annat pastorat än det där de är kyrkobokförda får betala för dopet kan av föräldrarna uppfattas som ett hinder. Skälen till att man låter döpa sitt barn inom annat pastorat kan vara många. Föräldrarna kan ha växt upp inom pastoratet, konfirmerats eller vigts i kyrkan. För föräldrarna kan det således vara viktigt att dopet äger rum i just den kyrkan.
Församlingen måste av rättsliga skäl ta betalt för tjänster som utföres åt dem som inte är kyrkobokförda inom församlingen, om kostnaden inte är obetydlig. Det har regeringsrätten slagit fast.
Kyrkomötet har 1993 uttalat sig för ett clearingsystem liknande det som finns inom begravningsväsendet. Det är angeläget att ett sådant system kommer till stånd.
På sikt bör dock en annan lösning väljas. Det kan sålunda noteras att Pastoratsförbundets styrelse efter samråd med biskopsmötet utfärdat en rekommendation rörande prästernas tjänstgöringsskyldighet vid kyrkliga handlingar för icke-församlingsbor. Enligt rekommendationen bör tjänstgöringsinstruktioner utformas så att i prästens tjänst läggs in att genomföra kyrkliga handlingar även för icke-församlingsbor.
Enligt min mening är det angeläget att även kyrkomötet ställer sig bakom en rekommendation som undanröjer ekonomiska transaktioner vid bl.a. dop. Kyrkomötet bör uppdra åt Centralstyrelsen att verka för att prästens tjänst även innefattar kyrkliga handlingar för icke-församlingsbor.
Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår jag
att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen verkar för att tjänstgöringsinstruktioner utformas på sådant sätt att i prästens tjänstgöring läggs in att genomföra kyrkliga handlingar även för icke-församlingsbor.
Karlstad den 13 juni 1995
Per-Jan Wållgren