Varje kyrkomöte inleds och avslutas med en gudstjänst. Dessa tillfällen ger möjlighet för ledamöter och personal att mötas i bön, lovsång, lyssnande till Guds Ord och nattvardsfirande. Om dessa gudstjänster beslutar kyrkomötets ordförande enligt arbetsordningen.
Med ett undantag (inledningsmässan i Sigtuna 1992) har de senaste årens gudstjänster präglats av stor högtidlighet, traditionell liturgi och högkvalitativ körsång av klassiskt sakral prägel. Den bild dessa gundstjänster har gett gäster, massmedia och oss själva är bilden av kyrkan som värnande enbart de tradtionellt värdiga gudstjänstformerna.
Under senare år har för kyrkligt bruk komponerats gudstjänster i viston, med "dansbandsmusik", med folkdansinslag m.m. Vi har också fått ta emot fina psalmer, böner och andra gudstjänstinslag från våra systerkyrkor i tredje världen. Denna förnyelse och mångfald borde prägla gudstjänsterna också när kyrkans högsta beslutande organ samlas. Det skulle kunna vara ett tecken för världen att också den officiella kyrkan vågar leva i förnyelsen. Folkligare och gladare inlednings- och avslutningsgudstjänster efterlyses alltså.
Mot bakgrund av det anförda hemställer jag
att kyrkomötet beslutar om kyrkomötets gudstjänster i enlighet med motionens anda.
Huskvarna 12 juni 1995
Kerstin Kedvall