Enligt kyrkolagens 33 kap. 11 paragrafen skall var tredje gång tjänsten som kyrkoherde blir ledig i ett pastorat tillsättas av domkapitlet. Från olika håll i samhället reageras det på att regeringen utser biskoparna inom Svenska kyrkan. Att domkapitlet går in och beslutar vem som skall anställas i ett pastorat kan upplevas minst lika konstigt. Visserligen skall kyrkorådet i varje pastorat ges tillfälle att yttra sig. Men det är fullt möjligt för domkapitlet att gå emot pastoratskyrkorådets yttrande. Detta är ett ingrepp i det kommunala självstyret.
Pastoratet är arbetsgivare för kyrkoherden. Domkapitlet fullgör endast vissa arbetsgivarfunktioner på delegation från arbetsgivarverket till följd av att prästerna inom Svenska kyrkan har statligt reglerade anställningar motsvarande lärarnas anställnings-/avtalsförhållande före 1991-01-01.
I dagens läge krävs helt andra saker av en arbetsgivare än när 11 paragrafen i kyrkolagens 33 kap. skrevs.
Arbetsgivaren skall följa den arbetsrättsliga lagstiftningen och ansvara för en vettig personalpolitik. Bara som ett exempel kan nämnas kraven på arbetsgivaren att fastställa en jämställdhetsplan om fler än tio är anställda. Även den arbetsgivare som inte behöver ha en jämställdhetsplan har att följa jämställdhetslagens bestämmelser vid bl.a. tjänstetillsättningar.
Skall och kan domkapitlet ta till sig varje pastorats olika jämställdhetsaspekter eller skall domkapitlet utforma en egen jämställdhetsplan för tredjegångstillsättning av kyrkoherdar inom stiftet?
Det är inte bara frågan om jämställdhet som skall belysas i detta sammanhang utan hela rekryteringsförfarandet. Kyrkoherden skall leda den andliga inriktningen i församlingen/pastoratet. Det är därför viktigt att kyrkorådet får utforma sökprofilen, dvs. inriktningen, på den nya befattningen och den nya/e befattningshavaren tillsammans med redan verksamma i pastoratet. Ansvaret för sökprofil och att man sedan håller sig till den kan endast tas av dem som är direkt berörda av beslutet, nämligen kyrkorådet.
Tillsättningsnämnden fungerar inte som arbetsgivare och har t.ex. inte fastställt någon arbetsgivarpolicy eller jämställdhetsplan. Att ha en tillsättningsnämnd som anställer präster, enligt kyrkolagens 33 kap. 10 paragrafen, och ett kyrkoråd som anställer övrig personal är inte tillfredsställande eftersom även i detta fall olika arbetsgivarpolicy kan komma till uttryck.
Mot bakgrund av det anförda hemställes
att kyrkomötet hos regeringen begär sådan ändring i kyrkolagen att
a) dels tillsättningsnämnd avskaffas och att den uppgiften övertas av pastoratskyrkorådet och i en flerpastoratssamfällighet av samfällda kyrkorådet,
b) dels den s.k. tredjegångstillsättningen av kyrkoherdar avskaffas med påföljd att kyrkorådet skall tillsätta kyrkoherdetjänster i samtliga fall.
Karl-Johan Nilsson
Christina Åkerlund Lennart Dahlin