En stor majoritet av kyrkan på lokalplanet vill behålla kommunstatus och beskattningsrätt. Församlingarna önskar ingen förändring i relationerna mellan kyrkan och staten. Eftersom församlingarna är den viktigaste enheten i Svenska kyrkan borde dessa - i demokratisk ordning - bestämma om Svenska kyrkans framtid.
71 % av de församlingar, pastorat och kyrkliga samfälligheter som tagit ställning i kyrka-statfrågan vill behålla den nuvarande ordningen, medan 29 % önskar de förändringar som kyrkoberedningen föreslagit i betänkandet "Staten och trossamfunden".
Ser man till kyrkokommunernas ställningstagande stiftsvis så finns det starkaste stödet för bibehållen kommunstatus och beskattningsrätt i Härnösands, Karlstads, Visby, Linköpings och Lunds stift. Där säger över 80 % av de svarande nej till kyrkoberedningens förslag. Inte i något stift är anhängarna till kyrkoberedningens förslag i majoritet.
Nio av tio svenskar stannar kvar i Svenska kyrkan, trots att de när som helst kan begära utträde. Det tyder på att människor har förtroende för arbetet inom den öppna, demokratiska och rikstäckande Svenska kyrkan.
Svea hovrätt har konstaterat att det fortfarande står var och en fritt att tillhöra eller stå utanför Svenska kyrkan eller varje annat samfund. Full religionsfrihet råder!
Kyrkoberedningen har tänkt sig att Svenska kyrkans ekonomi skulle skötas via skatteverkets uppbörd allt efter inkomst. Nej tack säger riksskatteverket. "Vi sysslar med skatter och inte med avgifter". Sådant får kyrkorna sköta själva i framtiden. Kammarkollegiet menar att inget längre skulle garantera kyrkans ekonomi, verksamhet och demokrati.
Vid en skilsmässa har utredningen tänkt sig utdelning av statsbidrag. Hur skulle staten få råd med detta? Och då blir kyrkan verkligen beroende av staten.
Den nordiska modellen betyder god samverkan mellan kyrka och stat. Till vår kulturidentitet och vårt kulturarv hör en god relation mellan kyrkan och staten. Svenskarna och deras kyrkoråd har inte efterfrågat en skilsmässa.
Mindre justeringar skall kunna göras i samråd mellan Svenska kyrkan och staten men i stort skall vi alla respektera församlingarnas vilja och besked om status quo.
Trots att församlingarnas kyrkoråd klart och tydligt sagt ifrån att man inte önskar en skilsmässa mellan stat och kyrka utan ett bevarat samband finns starka krafter som arbetar för ett skiljande.
Om regering och riksdag är beredda att köra över den breda församlingsopinion som redovisats ovan bör frågan underställas folket i en folkomröstning.
Mot bakgrund av det anförda hemställs
1. att kyrkomötet beslutar att oförändrade relationer skall råda mellan Svenska kyrkan och staten också i framtiden,
2. att kyrkomötet hos regeringen begär att stat-kyrkafrågan underställs folket i en folkomröstning om regeringen ändå föreslår ändrade relationer.
Anderstorp Pingstdagen 1995
Börje Finnstedt