Till utskottet har hänvisats CsSkr 1995:5 om Överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Filippinska oberoende kyrkan samt en motion med anknytning till skrivelsen.
Centralstyrelsens skrivelse
I CsSkr 1995:5 föreslår Centralstyrelsen kyrkomötet
att anta överenskommelsen enligt bilaga 1.
Motionen
KMot 1995:44 av Martin Wihlborg och Pekka Heikkinen, vari hemställes
1) att kyrkomötet avslår Centralstyrelsens förslag enligt CsSKr 1995:5.
2) att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen fortsätter lärosamtalen med Filippinska kyrkan för att undersöka om det finns läromässiga förutsättningar för kyrkogemenskap.
Läronämndens yttrande Ln 1995:10 över skrivelsen bifogas betänkandet.
Bakgrund
Filippinska oberoende kyrkan (IFI) är den näst största kyrkan i den enda asiatiska nationen med en kristen befolkningsmajoritet. Närmare 80% av befolkningen är romerska katoliker, medan ungefär 6% är medlemmar i IFI. Kyrkan är nationell och har 33 stift (och ytterligare ett i USA).
Filippinska oberoende kyrkan har sitt ursprung i den filippinska frigörelsekampen i slutet av 1800-talet. I samband med den filippinska revolutionen föddes strävanden efter en mer självständig filippinsk kyrka med inhemskt ledarskap. Bland annat på grund av att Rom vägrade utse filippinska biskopar ökade söndringen inom den lokala kyrkan. Den 3 augusti 1902 grundades Filippinska oberoende kyrkan officiellt.
IFI är medlem såväl av kyrkokonferensen i Asien (CCA) som Kyrkornas världsråd. De mest omfattande ekumeniska kontakterna har kyrkan haft med den Episkopala kyrkan i USA och med ett antal anglikanska kyrkoprovinser respektive självstyrande kyrkor. Den ingår också i de gammalkatolska kyrkornas union.
Kontakterna mellan Svenska kyrkan och Filippinska oberoende kyrkan inleddes i början av 1970-talet med att Svenska kyrkans mission började stödja prästorganisationen inom IFI. Detta samarbete har utvecklats och omfattar nu kontakter mellan präster, lekfolk, ungdomar och olika kyrkliga yrkesgrupper.
Det konkreta arbetet med en överenskommelse inleddes 1993 med att företrädare för SKM och Centralstyrelsens sekretariat för ekumenik och teologi arbetade fram ett förslag till överenskommelse som sedan remitterades till domkapitel, stiftsstyrelser, rikskyrkliga nämnder och organisationer samt Evangeliska Fosterlands-stiftelsen.
Remissopinionen var i huvudsak positiv till förslaget till överenskommelse men några remissinstanser (bl.a. tre domkapitel) hade invändningar beträffande behandlingen av lärofrågorna och de kyrkorättsliga konsekvenserna. Centralstyrelsen beslutade därför om ytterligare beredning, bland annat genom lärosamtal vilka genomfördes 1-2 februari 1995. Efter denna kompletterande beredning har ett förslag till överenskommelse och en gemensam kommentar framlagts vilka redovisas i bilaga 1 och 2 i Centralstyrelsens skrivelse 1995:5.
Centralstyrelsen har funnit att de lärosamtal som genomförts visar att de teologiska skillnader som finns mellan IFI och Svenska kyrkan inte är sådana att de förhindrar att kyrkorna kan erkänna varandra som delar av Jesu Kristi kyrka. Båda kyrkorna bejakar de fornkyrkliga bekännelserna. Även om det finns skillnader i sakramentssynen lyfter IFI fram dopet och nattvarden som huvudsakrament och de skillnader som finns anses inte förhindra en fördjupad gemenskap. Svenska kyrkan anses också utan tvivel kunna erkänna biskopsämbetet inom IFI.
I analogi med 1994 års kyrkomötes beslut att anta Borgå-deklarationen och 1993 års beslut rörande relationerna till Metodistkyrkan i Sverige anser Centralstyrelsen inte att en överenskommelse med IFI medför behov av några förändringar i gällande regelsystem.
I ekumenikutskottets betänkande över Borgå-deklarationen till 1994 års kyrkomöte (KEu 1994:1) framhölls att deklarationen sågs som ett led i en process. Denna process antogs få sin fortsättning bland annat i att kyrkorna gemensamt söker lösningar på frågor där synen skiljer sig åt, till exempel vad avser diakonatet och ämbetet. I 1993 års betänkande angående Svenska kyrkan och Metodistkyrkan i Sverige uttryckte utskottet sin glädje över den enhet som kan uppnås med olika samfund och man konstaterade vidare att de frågor som ställs i de ekumeniska samtal som föregår en överenskommelse i sin förlängning förhoppningsvis påverkar samfundens utveckling mot varandra.
Motionen
I KMot 1995:44 hemställes att kyrkomötet avslår Centralstyrelsens förslag och att Centralstyrelsen ges i uppdrag att fortsätta lärosamtalen med IFI för att undersöka om det finns läromässiga förutsättningar för kyrkogemenskap. Motionärerna saknar klarlägganden på centrala områden, till exempel anser de att det är oklart vad undertecknarna lägger i ordet frälsning. Motionärerna anser inte att de samtal som förts, och den överenskommelse som föreslås, på ett tillfredsställande sätt visar att det föreligger läromässiga förutsättningar för en närmare kyrkogemenskap. Man anser inte att Centralstyrelsen gjort tydligt att det föreligger enighet i lära och sakramentsfövaltning mellan de båda kyrkorna. Med en anspelning på Göteborgs domkapitels yttrande över det första förslaget till överenskommelse, hävdar motionärerna därför att det inte är en ekumeniskt ansvarig och trovärdig hållning att ansluta sig till den föreslagna överenskommelsen.
Utskottet
Utskottet har inhämtat muntlig information i ärendet från sekreteraren för ekumenik Jan Henningsson och missionssekreteraren för Filippinerna Margareta Koltai.
Samarbetet med Filippinska oberoende kyrkan har utvecklats mycket positivt under ett par decennier. De kontakter som ägt rum, framför allt inom ramen för Svenska kyrkans missions arbete, och det förarbete som ligger till grund för den nu aktuella skrivelsen, har lagt en god grund för närmare relationer mellan kyrkorna. I Läronämndens yttrande konstateras att de skillnader som finns mellan kyrkorna i tro och tradition inte är av sådan karaktär att de skulle vara kyrkoskiljande. Utskottet välkomnar därför förslaget till överenskommelse med Filippinska oberoende kyrkan.
Filippinska oberoende kyrkan kännetecknas bland annat av ett brokigt gudstjänstliv, influerat av såväl kyrkans romersk-katolska rötter som av folkreligiositeten. Kyrkans korta historia, dess svåra ekonomiska situation och bristen på skolade teologer inom kyrkan har också betydelse för hur långt kyrkans teologiska bearbetning av lärofrågor kommit. Fortsatta kontakter mellan IFI och Svenska kyrkan kan vara utvecklande för båda parter. Utskottet förutsätter att det åtagande som kyrkorna gör i punkt 6 i överenskommelsen omfattar också fortsatta lärosamtal, så att den nu aktuella gemenskapen fördjupas och vidareutvecklas.
Beträffande överenskommelsens ordalydelse delar utskottet Läronämndens åsikt att användandet av ordet incarnation - översatt till "gestaltning" - i överenskommelsen är rimlig. Översättningen speglar ett språkbruk som är allmänt förekommande i engelskspråkiga sammanhang. Utskottet vill dock betona vikten av att termen på svenska återges med ordet "gestaltning" och inte med "inkarnation", eftersom det senare skulle kunna leda fel enligt svenskt teologiskt språkbruk. Vad som avses i överenskommelsen är att respektive kyrka erkänner den andra som en del av den universella kyrkan och som en kyrka som bekänner den allmänneliga (katolska) tron.
Utskottet finner det angeläget att Svenska kyrkan nu ingår en överenskommelse som till fullo klargör att hon ser Filippinska oberoende kyrkan som en fullvärdig gestaltning av den enda, heliga, allmänneliga och apostoliska Kyrkan. Detta är av särskild betydelse eftersom IFI har att verka i en omgivning där detta ibland ifrågasätts. Överenskommelsen bidrar till att stärka båda kyrkorna som delar av den världsvida kyrkan.
Hemställan
Med anledning av vad som ovan anförts hemställer utskottet beträffande överenskommelsen med Filippinska oberoende kyrkan
att kyrkomötet med avslag på KMot 1995:44 godkänner den som bilaga 1 till CsSkr 1995:5 bifogade överenskommelsen.
Sigtuna den 21 augusti 1995
Eskil Jinnegård
David Axelson-Fisk
Närvarande: Eskil Jinnegård ordförande, Margarethe Isberg, Rolf Forslin, Monica Reichenberg Carlström, Olof Lönneborg, Maja Larsson, Allis Olsson, Ingemar Söderström, Evy Jonsson, Juhani Rantanen, Christina Schnackenburg, Christina Hjertén, Britta Olinder, Martin Wihlborg, Jan Nunstedt.
Biskop Jonas Jonson har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservation
Martin Wihlborg anför:
Jag anser att utskottets överväganden borde ha lytt enligt följande:
Utskottet har inhämtat muntlig information i ärendet från sekreteraren för ekumenik Jan Henningsson och missionssekreteraren för Filippinerna Margareta Koltai. Enligt dessa har samarbetet med IFI utvecklats mycket positivt under ett par decennier.
Läronämnden anser i sitt yttrande att de skillnader som finns mellan kyrkorna i tro och tradition inte är av sådan karaktär att de skulle vara kyrkoskiljande.Utskottet måste dock påpeka att det för kyrkogemenskap är nödvändigt med ett betydande mått av läromässig enighet: "För kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltning av sakramenten." (Augsburgska bekännelsen artikel 7) Samtidigt har utskottet förståelse för att kravet på dokumenterad enighet inte kan ställas lika högt i detta fall som i andra fall, som har behandlats av kyrkomötet. Filippinska oberoende kyrkans korta historia, dess svåra ekonomiska situation och bristen på skolade teologer inom kyrkan har betydelse för hur långt kyrkans teologiska bearbetning av lärofrågor kommit. Den här framlagda överenskommelsen är dock, även mot bakgrund av detta, alltför tunn för att utgöra grunden för en djupare gemenskap. Bland annat måste en överenskommelse visa att det råder samsyn i så grundläggande begrepp som nåd, rättfärdiggörelse och frälsning. Överenskommelsen måste också visa på en gemensam bibelsyn.
Utskottet vill speciellt peka på att följande uttalande måste klarläggas: "Kyrkan fortsätter detta offer på korset alltid och överallt under nattvarden..." (uttalande om kyrkan och mission CsSkr 1995:5, bil 5, sid 52).
Utskottet måste också med anledning av kommentaren till punkt 4 (CsSkr 1995:5, sid 37) påpeka att nattvarden inte är absolut nödvändig för frälsningen enligt den lutherska bekännelsen.
Med stöd av denna motivering anser jag att utskottets hemställan beträffande överenskommelsen med Filippinska oberoende kyrkan borde ha följande lydelse:
1. att kyrkomötet med bifall till KMot. 1995:44 yrkande 1 avslår Centralstyrelsens förslag enligt CsSkr 1995:5.
samt
2.att kyrkomötet med bifall till KMot. 1995:44 yrkande 2 begär att Centralstyrelsen fortsätter lärosamtalen med Filippinska oberoende kyrkan för att undersöka om det finns läromässiga förutsättningar för kyrkogemenskap.
Läronämndens yttrande Kyrkomötet
1995:10
med anledning av Svenska kyrkans centralstyrelses Ln
skrivelse om överenskommelse mellan Svenska kyr- 1995:10
kan och Filippinska oberoende kyrkan samt motion i
anslutning därtill.
Till läronämnden har för yttrande överlämnats CsSkr 1995:5 och KMot 1995:44.
Den föreslagna överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och Filippinska oberoende kyrkan utgörs av de sex punkter jämte inledning, vilka centralstyrelsen redovisar i bilaga 1, sid 35 i skrivelsen. Det är denna överenskommelse kyrkomötet har att ställning till, inte skrivelsen i alla dess detaljer. Den till överenskommelsen fogade kommentaren är minnesanteckningar av delegationernas sekreterare och är inte heller denna en del av själva överenskommelsen.
I Augsburgska bekännelsens sjunde artikel anges att det för kyrkans sanna enhet är "nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten". Med evangelii lära avses förståelsen och förkunnelsen av evangelium. En fullständig överensstämmelse krävs däremot inte mellan kyrkor för att en kyrkogemenskap skall kunna upprättas. Så är inte heller fallet beträffande överenskommelser som tidigare ingåtts med andra kyrkor, t. ex. genom antagandet av Borgå-deklarationen. Det gäller även för kyrkogemenskapen med andra lutherska kyrkor; olikheterna inom denna gemenskap är i vissa avseenden betydande.
Centralstyrelsen har i skrivelsen ingående diskuterat likheter och skillnader mellan de två kyrkorna. I avsnittet om enhetens grund redovisas synen i ett flertal frågor. Läronämnden har här särskilt noterat den betydelse som läggs vid Guds ord i en av prästvigningsfrågorna inom Filippinska oberoende kyrkan. Det är uppenbart att skillnader finns i tro och tradition men läronämnden bedömer ej att dessa är av sådan karaktär att de skulle vara kyrkoskiljande.
Överenskommelsens punkt 5 markerar denna karaktär: "Denna överenskommelse kräver inte av någondera kyrkan att hon godkänner alla lärouppfattningar, all sakramental fromhet eller liturgisk sed, som utmärker den andra, utan innebär att vardera kyrkan anser att den andra bär alla väsentliga kännetecken på kristen tro".
I den föreslagna överenskommelsens punkt 1 har ordet incarnation från det engelska originalet översatts med ordet gestaltning. Det är viktigt att observera att det engelska ordet används i en mycket bredare betydelse än det svenska ordet inkarnation och att den översättning som givits i den svenska versionen är rättvisande mot textens innebörd.
Överenskommelsen innebär ett steg mot fördjupade relationer och ett fortsatt arbete med att utveckla relationer på alla nivåer. Det är viktigt att lärofrågorna därvid får fortsatt belysning.
Läronämnden har för sin del inget att erinra mot att kyrkomötet antar överenskommelsen.
Sigtuna den 14 augusti 1995
På läronämndens vägnar
GUNNAR WEMAN
Klas Hansson
Närvarande: Ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop KG Hammar, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Anita Franzén, Björn Skogar, Cristina Grenholm.