Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en motion om utfärdande av en kyrklig kungörelse om villkor för prästvigning i syfte att endast den som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning ska kunna vigas till det kyrkliga ämbetet som präst. Utskottet föreslår att motionen avslås, men förordar i samma syfte som motionären ett tillkännagivande till Centralstyrelsen om behovet av fortsatta åtgärder för att ge kyrkomötets ställningstagande genomslagskraft.
Motionen
1995:26 av Åke Blomqvist m.fl vari hemställs
att kyrkomötet beslutar om en kyrklig kungörelse, av vilken framgår att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltningen får prästvigas i Svenska kyrkan. 1
Läronämnden
Läronämnden har med anledning av motionen avgivit yttrande (Ln 1995:15), vilket bifogas betänkandet.
Utskottet
Motionen
Motionärerna anser att det uttalande som gjordes vid 1994 års kyrkomöte i fråga om villkoren för prästvigning inte fullt ut fått genomslag i biskoparnas och domkapitlens antagning av blivande präster. De anför också att Svenska kyrkans ställningstagande ej heller är känt och förstått bland några av dem som nyligen blivit präster eller genom biskops- och domkapitelsintyg givits tillträde till Svenska kyrkans pastoralinstitut. Motionärerna anser att en kyrklig kungörelse skulle klargöra rättsläget på ett tydligare sätt än det uttalande som kyrkomötet gjort. I den tänkta kungörelsen föreslås att det skall framgå att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning får prästvigas i Svenska kyrkans ordning.
Motionärerna anför också att det är viktigt att en sådan kungörelse får en positiv utformning uttryckt genom ordet bejakar. En sådan definition innebär, enligt motionärerna, att ämbetsbärare accepterar jämställdhet mellan kvinna och man.
Bakgrund
Enligt 2 kyrkliga kungörelsen (SKFS 1992:12) om det kyrkliga ämbetet som präst och biskop får en biskop i Svenska kyrkan till präst bara viga den som är döpt i Svenska kyrkans ordning eller någon annan kristens kyrkas ordning och har blivit godkänd i prästexamen. Föreskrifter om prästexamen finns i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen. Föreskrifter om vigning finns i kyrkohandboken (SKFS 1986:3).
Det är genom vigningen prästkandidaten mottar det kyrkliga ämbetet som präst. Beslut att prästviga fattas av biskopen ensam och beslutet kan inte överklagas. Även om det är biskopen ensam som fattar beslut om vilka som ska prästvigas så är det domkapitlet som fattar beslut om att anta präster till tjänst i stiftet. Ett nära samspel mellan biskop och domkapitel förutsätts vid prövning och antagning av prästkandidater. För att kunna genomgå prästexamen inför domkapitlet fordras enligt 2 kyrkliga kungörelsen om prästexamen att kandidaten har godkänd teoretisk och praktisk-teologisk utbildning. Det är vid prästexamen de definitiva besluten fattas om antagning till vigning och tjänst. Prästexamen äger som regel rum endast någon dag före prästvigningen.
Inträdet i det kyrkliga ämbetet är emellertid slutpunkten på en i tiden långt utdragen process. Den praktisk-teologiska utbildningen eller den pastorala profilutbildningen genomgår de allra flesta vid något av Svenska kyrkans pastoralinstitut. För att bli antagen krävs förutom den teoretiska teologiska utbildningen två intyg. Det ena utfärdas av biskop som förklarar sig beredd att viga under förutsättning att utbildningen genomförs med godkänt resultat. Ett motsvarande intyg om antagning till tjänst utfärdas av domkapitlet. Dessa intyg utfärdas omkring ett och ett halvt år före prästexamen och vigning. Till ledning för biskops och domkapitels ställningstagande ligger flera samtal med biskop och samtal med företrädare för domkapitel och andra stiftsföreträdare, praktik och praktikomdömen. I flera stift sker huvuddelen av detta arbete i samband med en antagningskonferens. I antagningsprocessen prövas ett antal olika kriterier. I dokumentet "Att bli präst i Svenska kyrkan" redovisas en rad riktningsgivande kriterier.
Villkoren för prästvigning fick vid 1994 års kyrkomöte en ingående behandling. Särskilt belystes
de bekännelsemässiga aspekterna av kvinnors och mäns tillträde till det kyrkliga ämbetet som präst. Andra kyrkolagsutskottet ställde sig bakom de bekännelseaspekter som Läronämnden lagt på tillträde till det kyrkliga ämbetet och satte sammanfattningsvis upp följande punkter i betänkandet 2KL 1994:3:
- I grunden gäller att det är förenligt med Svenska kyrkans bekännelse att ha en ordning där både kvinnor och män vigs till präster.- Svenska kyrkan har en ordning med både kvinnor och män som präster vilket är ett uttryck för en i Bibeln och Svenska kyrkans tradition grundad bekännelse i vår tid.
- Det kan entydigt slås fast att det är oförenligt med Svenska kyrkans bekännelse att underkänna giltigheten i en prästs vigning och sakramentsförvaltning på grund av prästens kön.
Samtidigt betonade utskottet att enheten i kyrkan tar sig uttryck i lojaliteten mot Svenska kyrkans ordning och att denna efterfrågas i prästvigningen. Varje prästkandidat måste inför sig själv och sin biskop besvara denna fråga jakande utan att den egna övertygelsen eller samvetet kränks. Den prästkandidat skall givetvis inte svara ja, som inte anser sig kunna leva med denna ordning och känner sig förhindrad att fullgöra de uppgifter som åvilar en präst.
Utskottet uttalade vidare:
"Utskottet vill särskilt understryka att det inte hos någon enda får utsås tvivel om att alla präster i Svenska kyrkan är präster och att sakramentshandlingarna äger giltighet. Om detta sätts i fråga hotas den absoluta trygghet alla ska kunna känna i kyrkans själavård. Dessutom hotas kyrkans enhet."
Utskottet underströk vad Läronämnden yttrat (Ln 1994:13) om att Svenska kyrkan endast har en ordning och att prästlöftet innebär en skyldighet att följa denna ordning. Samtidigt kan en enskild prästkandidat anse att den inte är den rätta men likväl lova att följa den; olika uppfattningar om ordningen ryms således - framhöll Läronämden - inom kyrkan. Däremot kan Svenska kyrkan inte acceptera två motsatta uppfattningar om ett och samma sakraments giltighet. Svenska kyrkans linje är enligt Läronämnden klar: sakramentens giltighet är inte beroende av prästens kön. Den enskilde prästkandidaten som avlägger prästlöftena har därmed att följa ordningen och att inte förneka vad Svenska kyrkan lär om sakramentens giltighet.
Vid kyrkomötets behandling av utskottsbetänkandet beslöt mötet att utöver vad utskottet anfört, som sin mening ge Centralstyrelsen till känna att Centralstyrelsen " till alla som är involverade i antagningsarbetet av blivande präster - framför att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning bör få vigas till präster i Svenska kyrkan."
Kyrkomötets beslut har genom Centralstyrelsens försorg nått alla - biskopar, domkapitel, stiftens antagningsgrupper och handledare, Svenska kyrkans utbildningsnämnd, Pastoralinstituten i Uppsala och i Lund, samt Johannelunds teologiska institut - som på något sätt är involverade i antagningsprocessen. Det har även sänts för kännedom till de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund.
Läronämnden
Läronämnden har i sitt yttrande över motionen bl.a. anfört om ärendets behandling vid kyrkomötet 1994:
"Kyrkomötet gjorde ett uttalande med innebörden att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning bör få prästvigas. Det innebär att en prästkandidat skall vara beredd att tjänstgöra utan inskränkning i gudstjänster och andra sammanhang. Vid behandlingen av uttalandet framhölls att innebörden inte var att förneka den enskilde rätten att hysa en åsikt".
Läronämnden har vidare framhållit att innehållet i den i motionen föreslagna kungörelsen från strikt läromässig synpunkt i sak överensstämmer med vad nämnden yttrade vid 1994 års kyrkomöte. Den principiella problematik som den föreslagna kungörelsen aktualiserar har enligt Läronämnden snarare att göra med komplikationer som kan uppstå när den skall tillämpas. En möjlighet att överklaga biskops beslut om prästvigning eller domkapitels beslut om antagning till prästtjänst skulle innebära att det i Svenska kyrkan införs en ny nivå för lämplighetsprövning och pastoralt ansvarstagande. Detta skulle innebära en grundläggande ändring i den hittillsvarande kyrkliga ordningen. Läronämnden har dessutom framhållit att det finns fler kriterier av betydelse vid den lämplighetsprövning som sker.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar i likhet med en enig Läronämnd att den föreslagna kungörelsen i sak motsvarar beslutet vid 1994 års kyrkomöte.
Uppgiften att viga präster åvilar biskop. Föreskrifter om detta finns i en kyrklig kungörelse. I kungörelsen finns intagna två utbildningskrav som en förutsättning för prästexamen och vigning. Någon överprövningsmöjlighet finns inte. Inte heller i fråga om domkapitels beslut om antagning till tjänst finns någon överprövningsmöjlighet.
Det uppdrag som kyrkan själv lagt på biskopen, som uttrycks bl.a. i uppgiften att anta till vigning och viga präster, innebär att sådana beslut inte kan överklagas. Inte heller kan domkapitels beslut i prästexamen överklagas. Detta är ett uttryck för Svenska kyrkans syn på biskopens och domkapitlets ställning. Att låta en annan instans efter överklagande slutligt besluta om vigning och antagning till tjänst skulle, som framgår också av Läronämndens yttrande, allvarligt rubba denna grundläggande ordning. Till detta kommer att en tillämpning av en kungörelse kan vara vansklig.
Det är naturligtvis också möjligt att utfärda en kyrklig kungörelse utan överprövningsrätt. En sådan kungörelse skulle dock inte ha större tyngd än det av kyrkomötet år 1994 antagna beslutet.
Utskottet konstaterar i likhet med Läronämnden att flera andra faktorer än den nu aktuella självfallet skall vägas in vid biskops och domkapitels lämplighetsprövning av prästkandidater. Det förefaller då inte utskottet rimligt att en kungörelse utfärdas avseende endast en av dessa faktorer.
Mot denna bakgrund anser utskottet att ett införande av en kyrklig kungörelse med en föreskrift av det slag som föreslås i motionen inte är en framkomlig väg att komma till rätta med de problem som motionen anger när det gäller vigning av präster. Kyrkomötets klara ställningstagande i sak har enligt utskottets mening en helt avgörande betydelse.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att detta ställningstagande får ett tydligt genomslag. Syftet med motionen borde enligt utskottets mening, trots att kungörelsevägen inte synes framkomlig, ändå kunna uppnås. Fortsatta åtgärder från Centralstyrelsens sida för att ge kyrkomötets ställningstagande genomslag borde enligt utskottets mening kunna få samma effekter som föreskrifter i kungörelse. Utskottet förutsätter att detta ställningstagande beaktas i kyrkoordningsarbetet. Utskottet anser att detta bör ges Centralstyrelsen till känna.
Utskottet vill understryka att 1994 års uttalande innebär ett för Svenska kyrkan viktigt ställningstagande om hur Svenska kyrkans ordning gestaltar sig. Utskottet förutsätter att eftersom samtliga biskopar står bakom Läronämndens yttrande i detta ärende det torde innebära en garanti för att ställningstagandet följs fullt ut när biskopar och domkapitel prövar lämpligheten för vigning respektive tjänst. Utskottet förutsätter att denna kyrkans ordning respekteras och efterlevs av alla dem som är involverade i ett antagningsförfarande, således även av dem som ansöker om att bli antagna som präster i Svenska kyrkan.
Motionsyrkandet avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
att kyrkomötet med avslag på motion 1995:26 som sin mening ger Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört.
Sigtuna 25 augusti 1995
På andra kyrkolagsutskottets vägnar
Thomas Söderberg
Åse Matz
Närvarande:
Thomas Söderberg, ordförande, Catarina Agrell, Gunnar Lindberg, Wivi-Anne Radesjö, Tor Frylmark, Sune Holgersson, Anna-Lena Forsdahl, Herbert Sjödin, Robert Schött, Ingrid Johansson Fjelkman, Berith Öhrnberg, Hans-Olof Hansson, Hans-Olof Andrén, Britt Louise Agrell och Levi Bergström.
Biskop Lars Eckerdal och biskop Bengt Wadensjö har deltagit i utskottets överläggningar.