Till utskottet har hänvisats motion 1995:9 av Sten-Arne Persson, vari hemställs,
att kyrkomötet beslutar vidtaga de åtgärder som erfordras för att söka åstadkomma erforderlig ändring i lagen i syfte att göra det möjligt för kyrkomedlemmar att formellt få tillhöra den församling man finner gott oberoende av folkbokföringsadress samt att man i konsekvens härmed kan erlägga sin kyrkoskatt till denna församling.
Beträffande den närmare motiveringen hänvisas till motionen.
Utskottet
Kyrkomötet har vid en rad tillfällen tagit ställning till motioner rörande den enskildes rätt att själv välja församling och avslagit yrkanden med samma syfte som det nu aktuella.
Av yttranden som Läronämnden tidigare avgett (se särskilt LN 1992:4 samt 1994:9) framgår att den nuvarande s.k. territorialprincipen är historiskt grundad och tillgodoser viktiga pastorala hänsyn. Nuvarande ordning sammanhänger nära med förutsättningarna för Svenska kyrkan att fungera som en rikstäckande folkkyrka. Enligt utskottets mening kan därför inte någon uppluckring av denna princip ske utan omsorgsfulla överväganden.
Det är vidare att märka att församlingstillhörigheten för närvarande regleras genom lagstiftning av kommunalrättslig natur. I ett betänkande till 1993 års kyrkomöte konstaterade utskottet (1 KL 1993:1) att ett avsteg från eller en uppmjukning av nu gällande kyrkokommunala medlemskapsregler skulle medföra en mängd svårlösta juridiska och administrativa problem. Utskottet tog som exempel härpå upp frågorna om rösträtt, valbarhet, kommunal besvärsrätt och skattskyldighet. Samma ståndpunkt intog utskottet vid 1994 års kyrkomöte och anförde därvid i sitt betänkande (1KL 1994:2) bl.a. följande:
Utskottet har inte funnit någon övertygande argumentering till stöd för att ändra sitt ställningstagande i fråga om rörlig församlingstillhörighet. Även om man, som Läronämnden anför i sitt yttrande Ln 1994:9, från lärosynpunkt knappast kan hävda att vår kyrkotradition kräver total tillämpning av en territorialprincip kvarstår de övriga problem som kan följa av en rätt att själv fritt välja församling. Förutom de pastorala aspekter som berörts i Läronämndens yttrande skulle en ordning med rörlig församlingstillhörighet kunna medföra juridiska och praktiska svårigheter som idag inte kan överblickas. Mot denna bakgrund vill därför utskottet inte för närvarande tillstyrka bifall till motionen.
Utskottet är väl medvetet om värdet av att den enskilde kyrkomedlemmen känner verklig förankring i den församling han tillhör. De skäl av juridisk och administrativ natur som utskottet förut framhållit mot valfrihet i fråga om församlingstillhörighet är emellertid i dagens läge fortfarande bärkraftiga. På grund härav och med hänsyn till vad utskottet i övrigt anfört, kan utskottet inte för närvarande tillstyrka bifall till motionen.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer utskottet
beträffande medlemskap i valfri församling
att kyrkomötet avslår motion 1995:9.
Sigtuna den 21 augusti 1995
På första kyrkolagsutskottets vägnar
Evert Josefsson
Sten Pålsson
Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Britas Lennart Eriksson, Gurli Nylund, Sven Håkansson, Else-Maj Silvernagel, Ann-Marie Nilsson, Alvar Gahm, Inger Lifv, Åsa Ingårda, Kerstin Linder, Karl-Johan Nilsson, Göran Petterson, Gunnar Blomgren, Nils Gårder, Åke Blomqvist.
Biskop KG Hammar har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservation
av Åke Blomqvist och Åsa Ingårda som anser
dels ifråga om utskottets överväganden att avsnittet borde ha följande text:
Utskottet
Kyrkomötet har vid en rad tillfällen tagit ställning till motioner rörande den enskildes rätt att själv välja församling och avslagit yrkanden med samma syfte som det nu aktuella.
Läronämnden anförde i yttrande 1994:9 med anledning av motion 1994:48 följande:
Läronämnden har tidigare i Ln 1992:4 yttrat sig över en liknande motion och då hänvisat till den traditionella territorialprincipen för församlingstillhörighet, uppbyggd kring Ordets förkunnelse och sakramentens förvaltning. Men läronämnden nämnde också att behov kunde uppstå av nya pastorala lösningar, om människors delaktighet i en församlings liv kompliceras av samhällsutvecklingen. Samtidigt angavs att ett uppgivande av territorialprincipen kan skapa nya pastorala problem.
Från lärosynpunkt kan alltså knappast hävdas att vår kyrkotradition kräver total tillämpning av en territorialförsamlingsprincip. Det avgörande är att Ordet och sakramenten delas ut lokalt så att församlingar där kan finnas till. Det är en pastoral, strategisk och praktisk fråga, om och under vilka förhållanden en rörlig församlingstillhörighet skall kunna tillämpas.
I Tro och Tanke 1994:4 redovisas rapporten "Konsten att gå i kyrkan" - en undersökning inom Göteborgs kyrkliga samfällighet.Mer än en tredjedel av gudstjänstbesöken är rörliga. Professor Göran Gustafsson konstaterar avslutningsvis : "Att man behärskar konsten att gå i kyrkan innebär långt ifrån alltid att man också behärskar konsten att höra till en församling. Särskilt alarmerande borde det därför vara att det framför allt är bland de yngre gudstjänstdeltagarna som känslan av församlingstillhörighet är låg."
Också i Svenska kyrkans utredningar 1994:4 om Kyrkofullmäktigevalen med Göran Gustafsson som utredare berörs den territoriella församlingstillhörigheten. Från sid 186 citeras följande:
Ett annat förslag som förts fram är att den kyrkokommunala rösträtten och valbarheten inte så strikt som nu skulle vara knuten till den församling man är bosatt i. En person skulle kunna rösta i den församling där han eller hon har "sitt andliga hemvist" och en flyttning utanför gränserna till en församling skulle inte behöva innebära att man lämnar de förtroendeuppdrag man valts till i församlingen. Dessa tankar är i full överensstämmelse med undersökningsresultat som visar att man ofta känner större samhörighet med Svenska kyrkan än den församling man bor i och att det finns många kyrkomedlemmar som regelbundet deltar i gudstjänstlivet i en annan församling än den man bor i. Förändringar i denna riktning skulle möjlighen kunna bidra till attt höja valdeltagandet något. Det skulle sannolikt ha större betydelse när det gäller att underlätta rekryteringen av förtroendevalda.
Utskottet vill peka på att den nuvarande s.k. territorialprincipen är historiskt grundad och tillgodoser viktiga pastorala hänsyn. Nuvarande ordning sammanhänger nära med förutsättningarna för Svenska kyrkan att fungera som en rikstäckande folkkyrka. Enligt utskottets mening bör en förändring av denna princip inte ske utan omsorgsfulla överväganden.
För utskottet redovisades 1992 Församlingsnämndens pågående arbete, det s.k. storstadsprojektet. Projektets uppgift är att utarbeta en strategi för kyrkans insatser i storstäder. Uppdraget grundar sig på ett beslut av 1989 års ombudsmöte och arbetet i storstadsprojektet avslutas inom kort. Arbetet bedrivs i olika delprojekt. Ett av dessa har till uppgift att utreda församlingsbegreppet, dels med avseende på Bibeln och kyrkans tradition teologiskt, dels vad beträffar territorialförsamlingen och dess legala ställning, praktiskt, ekonomiskt och ekumeniskt. Utskottet anförde i sitt betänkande 1992:1: "Det finns anledning att avvakta resultatet av det pågående arbetet inom ramen för Församlingsnämndens storstadsprojekt och annan förekommande lokal försöksverksamhet innan några nya initiativ tas i denna fråga."
Det är vidare att märka att församlingstillhörigheten för närvarande regleras genom lagstiftning av kommunalrättslig natur. I ett betänkande till 1993 års kyrkomöte konstaterade utskottet (1KL 1993:1) att ett avsteg från eller uppmjukning av nu gällande kyrkokommunala medlemsskapsregler skulle medföra en mängd svårlösta juridiska och administrativa problem. Utskottet tog som exempel härpå upp frågorna om rösträtt, valbarhet, kommunal besvärsrätt och skattskyldighet. Samma ståndpunkt intog utskottet vid 1994 års kyrkomöte och anförde därvid i sitt betänkande (1KL 1994:2) bl.a. följande:
Utskottet har inte funnit någon övertygande argumentering till stöd för att ändra sitt ställningstagande i fråga om rörlig församlingstillhörighet. Även om man, som Läronämnden anför i sitt yttrande från lärosynpunkt knappast kan hävda att vår kyrkotradition kräver en total tillämpning av en territorialprincip kvarstår de övriga problem som kan följa av en rätt att själv välja församling. Förutom de pastorala aspekter som berörts i Läronämndens yttrande skulle en ordning med rörlig församlingstillhörighet kunna medföra juridiska och praktiska svårigheter som idag inte kan överblickas. Mot denna bakgrund vill därför utskottet inte för närvarande tillstyrka bifall till motionen.
Svenska Kyrkans Unga har pekat på vikten att underlätta för unga att ta ökat ansvar i församlingen. Här är både studietid och möjlighet till boende viktiga faktorer. Svenska kyrkans unga har som en väg till ökat engagemang och ansvarstagande pekat på lägre ålder för såväl rösträtt som valbarhet.
Utskottet är väl medvetet om värdet av att den enskilde kyrkomedlemmen känner verklig förankring i den församling han/hon tillhör. De skäl av juridisk och administrativ natur som utskottet förut framhållit mot valfrihet i fråga om församlingstillhörighet är emellertid i dagens läge fortfarande bärkraftiga. På grund härav, förestående relationsändring mellan kyrkan och staten samt med hänsyn till vad utskottet i övrigt anfört kan utskottet inte för närvarande tillstyrka lagändring. I stället förordar utskottet att såväl frågan om möjlighet att välja församlingstillhörighet samt frågan om ålder för rösträtt vid kyrkliga val och valbarhet får bli föremål för centralstyrelsens utredning inför upprättande av ny kyrkoordning.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande medlemskap i valfri församling
att kyrkomötet med anledning av motion 1995:9 och vad utskottet anfört begär att Centralstyrelsen i arbetet med den nya kyrkoordningen eller i samband med de i Centralstyrelsens skrivelse 1995:4 nämnda utredning överväger dels kriterier för och möjlighet att välja församlingstillhörighet dels rösträtts- och valbarhetsålder.