Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att ändra ersättningsstadgan, så att även Kyrkomötets ledamöter får betalas ersättning för styrkt förlorad arbetsförtjänst.
2. Kyrkomötet beslutar att ändra ersättningsstadgan, så att sammanträdesarvodet till Kyrkomötets ledamöter utgår med ett belopp som motsvarar 2 procent av ett basbelopp.
3. Kyrkomötet beslutar att ändra ersättningsstadgan, så att där framgår att Kyrkostyrelsen äger rätt att besluta om fast arvode för förtroendevalda i organ utsedda av Kyrkostyrelsen samt att sådana arvoden ska vara i paritet med jämförbara uppdrag i organ utsedda av Kyrkomötet.
4. Kyrkomötet beslutar att den nya ersättningsstadgan ska träda i kraft den 1 januari 2011.

Motivering
Våren 2009 gav Kyrkostyrelsen gruppledarna för de sex nomineringsgrupper som finns företrädda i Kyrkostyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag till revidering av ersättningsstadgan för Svenska kyrkan på nationell nivå. Skälet var främst att den gällande ersättningsstadgan börjar få många år på nacken och att det med tiden har framstått som alltmer omotiverat att principerna för ersättningar och arvoden skiljer sig åt mellan Kyrkomötet och övriga organ på nationell nivå.
Kyrkostyrelsens ambition var att förslaget till revidering av ersättningsstadgan skulle hinna läggas fram för behandling och beslut av det avgående Kyrkomötet 2009, så att nyordningen skulle träda i kraft från och med det nya Kyrkomötets första session i september 2010. Därför genomfördes tisdagen den 12 maj 2009 ett sammanträde där Mats Hagelin (M), Karin Perers (C), Hans-Olof Andrén (POSK), Lennart Sacrédeus (KR), Britt Louise Agrell (FiSK) samt undertecknad (S) deltog.
På sammanträdet gjordes en genomgång av rådande bestämmelser avseende fasta arvoden kopplade till organ utsedda av Kyrkomötet, varvid beslöts att inte föreslå några förändringar avseende nivåerna eftersom dessa ansågs rimliga i förhållande till varandra. Däremot uppmärksammades en brist, nämligen att det inte finns några regler som omfattar de råd, utredningar och andra organ som utses av Kyrkostyrelsen. Därför föreslogs att följande förtydligande skulle göras: 
• Kyrkostyrelsen äger rätt att besluta om fast arvode för förtroendevalda i organ utsedda av Kyrkostyrelsen. Sådana arvoden ska vara i paritet med jämförbara uppdrag i organ utsedda av Kyrkomötet.
Mest angeläget ansågs det emellertid att råda bot på det faktum att bestämmelserna avseende sammanträdesarvoden och ersättning för förlorad arbetsförtjänst fungerar på ett visst sätt i Kyrkomötet och på ett annat sätt i övriga organ på nationell nivå, exempelvis Kyrkostyrelsen. Att det ser ut som det gör, lär bero på att förebilden då det begav sig hämtades från Sveriges riksdag, vilket inte borde hindra Svenska kyrkan från att nu anpassa sina system till dagens verklighet.
I Kyrkomötets beslut om Ersättningsstadga, SvKB 2001:18, sägs följande om sammanträdesarvoden:
"2 § Sammanträdesarvode utgår för ett protokollfört sammanträde oavsett sammanträdets längd. Endast ett sammanträdesarvode per dygn kan utgå. Sammanträdesarvodet avses ersätta den förtroendevaldes inläsning, närvaro och ansvarstagande.
3 § Sammanträdesarvode ska utgå till ordinarie ledamot samt till tjänstgörande ersättare och ersättare som är närvarande på ordförandes särskilda kallelse. Sammanträdesarvode utgår inte till den förtroendevalde som enligt kyrkoordningen är skyldig att deltaga i sammanträdet. Till Kyrkomötets ledamöter utgår sammanträdesarvode under Kyrkomötets sammanträdesdagar jämte en inledande förberedelsedag vid varje session. Till Kyrkomötets ledamöter utgår dock inte sammanträdesarvode enligt denna ersättningsstadga för ett sammanträde i något annat organ under den tid som Kyrkomötet är samlat.
4 § Sammanträdesarvodet till Kyrkomötets ledamöter utgår med ett belopp som motsvarar 4 procent av ett basbelopp.
5 § Sammanträdesarvodet till ledamöter i organ som är utsedda av Kyrkomötet eller Kyrkostyrelsen utgår med ett belopp som motsvarar 2 procent av ett basbelopp."
Vidare sägs följande om ersättning för förlorad arbetsförtjänst:
"11 § Till de förtroendevalda som enligt 5 § har rätt att erhålla sammanträdesarvode får också betalas ersättning för styrkt förlorad arbetsförtjänst. Semester och kompensationsledighet berättigar inte till ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst betalas per sammanträdesdag med högst 7 procent av ett basbelopp. Till den förtroendevalde som har förlorat arbetsförtjänst men som inte kan redovisa för den får betalas ersättning med ett belopp som motsvarar den sjukpenning som skulle ha betalats från Försäkringskassan vid sjukdom."
Noteras kan att två procent av ett basbelopp i dag motsvarar drygt 800 kronor och att fyra procent av ett basbelopp följaktligen motsvarar drygt 1 600 kronor.
Ersättningsstadgan innebär alltså att en kyrkostyrelseledamot som deltar i ett sammanträde har rätt dels till ersättning för förlorad arbetsförtjänst, dels till ett sammanträdesarvode om drygt 800 kronor. Med andra ord ser reglerna till att ingen – med undantag av dem med rejält höga löner – förlorar på att vara tvungen att ta ledigt från jobbet och att alla förtroendevalda utifrån denna rättvisa ”nollnivå” får lika mycket i ersättning för inläsning, närvaro och ansvarstagande.
I Kyrkomötet däremot, har en ledamot som deltar i sammanträde inte rätt till någon ersättning för förlorad arbetsförtjänst, utan enbart dagsarvodet om drygt 1 600 kronor. Det innebär att de vars inkomst inte påverkas av att man deltar i Kyrkomötets sammanträden i Uppsala tjänar hela summan, medan de vars bortovaro från arbetet orsakar löneavdrag i slutändan kanske får någon hundralapp kvar per dag eller till och med förlorar inkomst för varje sammanträdesdag.
Den av Kyrkostyrelsen utsedda beredningsgruppen var helt enig i sin uppfatt¬ning att rådande regler får orimliga konsekvenser och måste ändras. Med hjälp av sakkunniga tjänstemän på kyrkokansliet gjordes ekonomiska beräkningar på vad alternativa nya modeller skulle kosta i sin helhet. För att vara på den säkra sidan, det vill säga se till att reformen blir i princip kostnadsneutral, enades beredningsgruppen om att förelägga Kyrkostyrelsen förslag med följande innebörd:
• Ersättningsstadgans 11 § ändras, så att även de förtroendevalda som enligt 4 § har rätt till ersättning (det vill säga Kyrkomötets ledamöter) utöver sammanträdesarvode får betalas ersättning för styrkt förlorad arbetsförtjänst.
• Ersättningsstadgans 4 § ändras, så att sammanträdesarvodet till Kyrkomötets ledamöter utgår med ett belopp som motsvarar 2 procent av ett basbelopp.
Enligt uppgift från den tjänsteman från kyrkokansliet som biträdde beredningsgruppen, skulle det justerade förslaget följa med det ordinarie utskick till Kyrkostyrelsens arbetsutskott som förelåg därnäst. Sedan har emellertid inget hänt i frågan. Som ersättare i Kyrkostyrelsen under den gångna mandatperioden bör jag givetvis lasta mig själv lika mycket som någon annan för att det har förblivit så i över ett år. Enligt principen ”bättre sent än aldrig” kommer dock en motion i ärendet.
Min förhoppning är att ansvarigt utskott i Kyrkomötet med anledning av denna motion kan bereda ett förslag om reviderad ersättningsstadga, så att Kyrkomötet i oktober 2010 kan fatta beslut. Den nya ersättningsstadgan skulle då kunna träda i kraft den 1 januari 2011.
Det skulle vara värdefullt om det i utskottet också fördes en diskussion om huruvida det faktum att förtroendevalda i Svenska kyrkan numera inte enligt svensk lag är garanterade rätt till tjänstledighet för fullgörande av sina uppdrag borde föranleda ytterligare förändringar i ersättningsstadgan. Vore det till exempel lämpligt och genomförbart för Svenska kyrkan att ersätta inte bara styrkt förlorad arbetsförtjänst utan även det ekonomiska värdet av styrkta uttagna semesterdagar?
Överhuvudtaget måste vi de kommande åren vara öppna för diskussioner om hur vi ska kunna göra det möjligt för så många som möjligt att fullgöra förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan. Redan har det visat sig svårare för i synnerhet yngre personer att få förståelse hos sina arbetsgivare för behovet av att vara tjänstledig. Förutom att många av oss i framtiden kanske måste ta semester istället, bör vi vara beredda på att förlägga fler sammanträden till helgdagar. Det skulle också spara pengar.

Stockholm den 22 juli 2010